Sitter på donken vid centralen (om någon vill komma förbi och säga hej) och känner mig tragisk. Man är nämligen det om man är tjock och äter skräpmat i sin ensamhet, speciellt in public. Men det är väl okej antar jag väl. Huvudsaken är ju att man ÄR något.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar