Stina-Leesjukan slutar här!

Jag insåg några inlägg tillbaka att jag har skrivit ovanligt mycket om Stina-Lee för att det ska anses vara friskt. En vanlig, ung PK-tjej som Stina-Lee ska inte behöva ta skit från mig bara för att jag uppmanar folk till att knulla och svära mer. Slutar med det nu.

Gårdagen då. Fussball, en av mina passioner (mat och träning är de andra. Gärna mycket mat och lite träning) i livet. Men 3-1 kändes fint i min kropp som var fylld av cancerämnen från cigaretterna jag kedjerökte, samt folköl som inmunderades under matchens gång. På något sätt hamnade vi med ett fjortisgäng men jag antar att vi passade in bra där. Min lilla djurgårdare (medgångssupporter någon?) Johanne stod och röjde som aldrig förr trots att hon bara några timmar tidigare oroat sig för att hon inte kunde några sånger samt att hon skulle sjunga Djurgårdssånger istället. Det gick finfint. Sen fick jag förövrigt en tidig födelsedagspresent av Bim, en matchbiljett till Hammarby - IFK Göteborg på torsdag. Då höll jag på att börja gråta på riktigt. Okej, jag var full, men ändå. Det var så jävla fint.

Jag måste skriva mer och oftare, för mina dagar består utav absolut ingenting. Förvisso finns det inte mycket att skriva då heller, men jag ska försöka ändå.

Och inte mer om Stina, lovar det.