Mitt liv är ett fullständigt kaos

Det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag knappt vet ut eller in längre. Mitt liv har tagit en vändning och jag har ingen aning om hur jag ska hantera allting. Det är så mycket att tänka på, så mycket nytt och så mycket gammalt som måste bort. Jag vet inte hur jag ska göra. Allt är förvirrande.

Jag har fått min första mens.

Nä ja ba skoja. Den fick jag för länge sen och det var inte alls lika kaotiskt som det jag upplever nu. Faktum är att det gick lugnt till på en husvagnstoalett...

Hur som helst.

Enda anledningen till att jag över huvudtaget kan skriva nu är att idag är en okej-dag. Ibland känner jag allting. Ibland känner jag ingenting. Nu känner jag... nog ingenting. Jag längtar bara till Emelie och Johanne hämtar upp mig så vi kan åka och köpa Halloweenprylar. Klarar inte av att vara själv och ensam längre. Dagarna är okej, men kvällarna och nätterna är fyllda med ångest, oro, tystnad och övergivenhet. Jag klarar inte av det.

Jag kommer rehaba hos söstra mi ett tag. Inte länge alls, men tillräckligt länge för att kanske få nya insikter om hur mitt nya liv ska kunna levas. Förlåt för att jag bara hintar om vad saken gäller, men jag anser mig inte redo att berätta för världen vad som hänt. Ni kommer förstå inom sinom tid.

Så om jag inte skriver är det inte för att jag är död, det är jag bara nästintill, utan för att jag har viktigare saker i mitt liv att ta hand om nu.

(Men jag går fortfarande in på bloggen och läser kommentarer, så om ni vill göra mig lite gladare kan ni väl i alla fall skriva något om hur snygg jag är och/eller hur mycket ni älskar mig?)

Adios!

Döda mig. Nu.

Kommer inte blogga något mer förutom det här idag.

Jag kommer nämligen ligga på golvet och dö i mina egna spyor.

Bara så ni vet.

Nu går vi och lägger oss. Min snygga brud och jag.

Det man förlorat, får man ersätta med något annat

Hade sån jävla otur imorse. Gick av tunnelbanan vid Slussen i värsta rusningstrafiken (tänk er fem miljarder människor på en plattform) och stötte ihop med en man som skulle in i vagnen, på något sätt fastnade mina NYA HÖRLURAR JAG KÖPTE I SÖNDAGS FÖR TVÅHUNDRA JÄVLA KRONOR i mannens jacka så på en halv sekund hade han fått med sig mina lurar in i vagnen medan jag stod kvar på plattformen och undrade vad fan som precis hänt.

FAN VAD TYPISKT.

Jag klarar mig inte utan musik i kollektivtraffiken. Jag hatar andra människor, inte nog med att jag tvingas se dem, nu måste jag även HÖRA dem. Åh. Jag vill dö en smula.

Fast jag har faktiskt köpt en stor, mysig halsduk som jag har letat efter hur länge som helst så det blev lite bättre.

Men ändå.

FAN.

Jag är ingen jävla Madicken

Står i köket och häller upp juice i en flaska att ta med mig på bussen till skolan för jag försov mig i vanlig ordning och hann inte äta frukost hemma.

Pappa: Ska du på utflykt?

HAHAHAHAHAHA.

Som att jag frivilligt skulle röra mig någonstans ute i naturen där risken för att man stöter på småkryp är ofantligt stor. Man ba euw.

Ett litet tecken på manodepressivitet

Ha, vilka jäkla uppdateringar jag har hunnit med idag.

Manodepressivitet as it's best, eller vad säger man.

Tror det har att göra med att när jag har bra saker planerade och saker att se fram emot så känns det lite lättare att gå igenom dagarna utan att vilja dö på kupp. Vilket förvisso är bra, men man vet aldrig när det tar slut. Kanske när tid och lust för nya planer plötsligt försvinner. Men den dagen, den sorgen, som man säger.

Kan inte ens låta bli mobilen i sömnen

En gång skickade jag ett så sjukt sms till en vän, när jag sov. Eller jag var nästan vaken, jag minns att jag skrev men jag vet inte varför. Bara helt plötsligt. Det jag skrev var i alla fall "*nånting nångting (alltså jag skrev något på typ två ord här men har glömt vad det var)* en brud smög toujaolja..."

VAFAN.

Vad betyder ens det? En brud smög toujaolja. Jag har ingen aning om vad jag ville förmedla med det.

Imorse lyckades jag tydligen igen. Fast 1000 gånger värre.
"Äga bl nr jag top tagita på sviktug".

SERIÖST.

Folk måste ju tro att jag är skitfull precis hela tiden. Det där är ju bara helt... brutalt. Fattar inte. Vad är mitt problem? Måste börja med att lägga mobilen i garderoben för att inte sovsmsa mer. Okej, det har hänt två gånger under de sju år jag haft en mobil, men ändå. Inte riktigt okej.

Men den som ändå tar priset är fan Jimmy. Om en kille sover och hans flickvän skickar sms och frågar om han kan möta henne när hon kommer från krogen så ska han svara "Ja, självklart älskling". Men inte Jimmy, nej. Han svarar "Ja kommer lägg, krigten pi, så big de alpi".

Är det inte kärlek eller vad.

Ska vi bada?

Jag kan vara lite trög ibland

Några dagar sen:

Mattias: Marco?

Jag: Va?

Mattias: Ja, Marco?

Jag: Jaha...

Mattias: Äh...

Nyss:

Jag: ÅÅÅH JAG FATTAR NU! Säg det igen!

Mattias: Marco!?

Jag: POLOOOO!!!!

Mattias: JAAAAA!

Jag: JAAAAAAAAAAAAA!!!

Mattias: FISH OUT OF WATER!!

Jag: Va?

Snart börjar min praktik

Mamma: Visa hemsidan du ska praktisera på!

Jag: Gå in på finest.se

*tystnad*

Mamma: Jösses...

Jag: Vad?

Mamma: Alltså det här ser ut som... Veckorevyn.

Jag: Hahaha, va?

*tystnad*

Mamma: Och så Östermalm så det är sånt där folk... Jaha...

Jag: Hahaha, va?

*tystnad*
*telefonen ringer*

Mamma: Välkommen till Viking Line.

Jag: Hahahahaha.

Uppkörning here I come

Övningskörde på Huddingevägen till mammas jobb i Danviken alldeles nyss. Fan vad jag är bra måste jag säga. Även fast jag fick ett skrattanfall deluxe åt en full jävel som körde 40 km/h på 70-vägen. Vilka idioter det finns. Själv är jag grym.

Ja, det var väl bara det jag skulle säga. Ska på bio med Salo och se Zombieland, hoppas att den är bra, vet inte vad jag ska tro faktiskt. Skräckkomedi liksom. Hm. Återkommer.

God natt

Har en sån där dålig dag igen. Efter en natt med lite sömn, mardrömmar och kallsvettningar väntade jag på samtal från min läkare, förgäves. Så jävla typiskt. Sen var jag helt slut och upptäckte att det fortfarande var höst så jag blev hemma från skolan. Igen. Också typiskt.

Nu äter jag nudlar till frukost och ska se på Desperate Housewives. Hoppas dagen blir bättre. Jag har på känn att så länge rullgardinen är nerdragen så kan den nog bli det.

Mikaela är här!

Ja, ni förstår att anledningen till att jag inte skrivit något är för att jag har besök av min älskade kusin och då känner jag inte för att sitta och printa ner massa ord i bloggen.

Som ni förstår har vi haft annat för oss liksom.


Återkommer imorgon. Lovar nästan.

Jag har badat missen

P.S. Hon har ej rökt på.

Vore det förresten inte helfestligt om hela den här bloggen gjordes om till att krets kring mitt OCH Missens liv? Jag har ju ändå skrivit väldigt många inlägg om henne. Okej, det här är typ det tredje, men ändå.

Den skulle kunna heta "JONNA! ... och Missen". Det vore roligt. Jag ska fundera på't.

Jag förblir ogift

Inget personligt svar från min man har kunnat ses bland mina kommentarer, och det gör mig lite ledsen. Jag antar att jag kommer förbi ensam resten av livet.

Men.

Det finns i alla fall en som står ut med mig och som vill umgås med mig.

Missen (den lilla svarta klumpen sydost om mitt ansikte)

Jonna Wickström

Nu har jag kommenterat på André Wickströms blogg att jag vill ha honom. Det känns lite pirrigt såhär i efterhand.

Ungefär som när man var 8 år och skrev beundrarbrev till Nick Carter i Backstreet Boys och hoppades på att få tillbakaskickad en bild med autograf och hälsning på.

Jag väntar fortfarande på den där jävla bilden, Nickhelvete.

Meeeen. Jag hoppas på att få något lite finare av André. Som ett vackert efternamn t.ex.

Att leva i en berg-och-dalbana.

När jag idag tittar ut igenom fönstret och mina ögon tåras av det jag ser, är det omöjligt för mig att förstå att jag mådde bra för bara två dagar sedan. Det är inte för att jag tänker "ååhh, fett tråkigt med regn!!" eller "hallåå, var e värmen!?", utan det är på riktigt. Och hur kan man leva sitt liv på riktigt om man känner en återkommande tyngd i kroppen som aldrig kan försvinna helt? Det funkar inte att gå igenom hela sitt liv i en berg-och-dalbana.

Jag vet inte hur länge jag våndats med huvudvärk, trötthet och ångest, men imorgon ska jag i alla fall till läkaren, så vi får se vad som sägs där. Helst av allt hoppas jag ju bara på att de dunkar mitt huvud hårt som fan i väggen så jag blir frisk från det här eländet någon gång.

Men jag har förstått att det inte är så lätt.

På tal om fotbollstalanger...

Jag: Vilken näsa den där Zlatan har!

André: Du menar, vilken Zlatan den där näsan har?


Zlatan Ibrahimovic, det närmaste man kan komma att vara jude, utan att vara det.

Fredagsmys, tydligen.

Vaknar med extrem huvudvärk och illamående som gör mig skakis i hela kroppen. Sveper en liter vatten för att samla kraft att gå och kissa på toaletten och väl där sitter jag och går igenom gårdagens händelseförlopp. Går sedan till köket och blir mött av denna syn:

Tänker: "Jaha, vi hade visst kul igår".

Går vidare till vardagsrummet och ställer mig på den katthåriga mattan jag lovade pappa att dammsuga igår innan kompisarna kom. Det gick inte så bra. Får syn på kameran och går igenom lite bilder. Får syn på denna bild:

Tänker: "Jaha, vi hade visst jävligt kul igår".

Går sedan och lägger mig igen och halvsover innan Louise ringer och berättar om sina galna nattäventyr. Hon hade nog också ganska kul igår.

En kul fredag, helt enkelt.

LYCKORUS

Obs! Nedanstående text har ingenting med bloggrubriken att göra!

En sak som är lite lustig är när jag åker till mamma för att hämta post som är till mig, och hon verkligen vill se till att jag får med mig posten hem igen när jag åker. Så hon lägger alltid posten på ett säkert ställe där hon vet att jag kommer hitta den.

Hon känner verkligen mig.


Tillbaka till rubriken!

Fan vad jag är glad just nu. Övningskörde på RIKTIG bilväg för första gången och det gick hur bra som helst, fast jag höll på att svimma i rondeller och fick krypköra. Dessutom kommer Johanne och Emelie hit imorgon och det ska bli skönt att bara umgås och ta det lugnt. Vi är såna onormala 18-åringar förstår ni.

OCH! Och och och.... Min älskade kusin och en av mina bästa vänner, Mikaela, kommer hit till Ruotsi nästa helg! Och det gör mig så lycklig att jag nästan vill gråta. Saknar henne hela hela hela tiden och vi har så fruktansvärt kul tillsammans. Skönt med en helg bara vi två och ingen som tjatar om promenader och bärplockning *ryser ända in i benmärgen*

Snart ska jag äta pasta med laxsås och även om jag inte är så hungrig för jag smällde i mig en och en annan karamell när jag kom hem från körningen, så ska det bli så jääävla gott och jag ska svulla såååå mycket!

(Och sen tränar vi skithårt nästa vecka, Johanne. Visst?)

Ville bara säga att det här är en bra dag. Så ni vet.

12 timmar senare...

Fotboll och glass. I sängen.

Helt okej.

Måndagar är aldrig bra dagar

Känner på mig att det här kommer vara en riktig skitdag. Som alla andra 350 dagar om året ungefär. Men jag tänker positivt och om 12 timmar får jag lägga mig i min säng igen.

Men tills dess:

Adios.

Jag är INTE en dålig människa

Va vare där om liksom. Jag är inte alls dålig. Jag är rätt bra, oftast. Och stark, rolig och inte pjåkig alls. Nu får jag ju skärpa mig.

Fast först ska jag se på Grey's Anatomy tror jag.

/ Jonna - Som har låtsas att hon är sjuuk...
(vad skönt att ingen kommer fatta det där)

Jag är en dålig människa.

Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa.

Men snälla. Gilla mig ändå. Behöver det när jag är så dålig. PLIS.

Nykter krogvisit

Huvudvärken sedan en vecka tillbaka har inte släppt ännu, börjar tröttna på att ständigt gå runt med en känsla av att någon spänner 5000 gummiband runt huvudet på mig. Men men, jag är ju inte ett barn i Afrika i alla fall.

Ikväll ska jag ut med mina fina vänner. Trots att jag egentligen vill ligga i sängen och gråta/onanera bort huvudvärken så känns det som det rätta just nu. Kan förresten inte fatta att det har gått en hel vecka sedan den värsta dagen i mitt liv. Skulle "firat" det med att gråta om det inte vore för att jag måste sminka mig nu.

Livet är knäppt.

Det funkar inte idag

Jag ska äta middag och sen krypa ner i sängen och titta på South Park. Huvudvärken och annat gör att jag inte kan tänka roliga tankar nu och printa ner det i ord här på bloggen. Då fåre va.

Kommer kanske igång imorgon istället. Men bara kanske.