Upptagen vecka

Har ingenting roligt alls att skriva om faktiskt. Vädret är lika trist och grått som vanligt och det enda jag gör på dagarna nu är att åka till praktiken, åka hem, äta nudlar, slösurfa och sova. Finns inte tid eller ork för annat.

Dessutom närmar sig Jennys begravning, och det kommer bli väldigt tungt. Vill inte minnas hur jag mådde efter min kusins begravning i september, alla mardrömmar och alla tårar. Trodde jag skulle få slippa det på ett tag. Men mitt lidande verkar inte ta slut som jag hoppats på... Kan inte göra annat än älska livet.

Eller?

Dagens och kvällens utfitta

Redo att slå tofflorna i taket på Café Opera ikväll.

Vem lyssnar på Thåström?

Lider man inte redan av allvarlig depression och ångest kan jag lova att man börjar göra det när man lyssnar på Thåströms "Fanfanfan". Mer ångestfylld låt går inte att hitta och jag lovar att den till och med skulle kunna få Blondinbella att ta livet av sig. Vilka lyssnar på Thåström? Jag hade inte orkat leva en sekund om jag regelbundet gjorde det. Bäst att sätta på lite Gaga istället...

Rubberish

Behöver duscha och fräscha till mig innan mina små gullpior kommer hit, ser nämligen ut som sju svåra år. Jag är lite orolig för att mamma ska tjura för vi äter upp hennes mat (oxfilé, fläskfilé osv), men man måste lyxa till det som student och äta något annat än nudlar och broskbullar ibland.

Petrus på ingång

Jäklar, har spenderat väldigt lång tid i köket för att vara jag. Potatisklyftor i ugn och oxfilé i panna, inte illa för att vara jag faktiskt. Sen dealade jag med Petra om att jag skulle bjuda henne på käk om hon köpte cigg. Idag är nämligen en dricka-vin-och-kedjeröka dag tyckte jag. Så hon är på väg hit nu och jag ska strax möta henne vid affären. Det räcker tydligen inte med finmiddag, skitungen kräver efterrätt också. Hå hå, ja ja. Men vad gör man inte för sina vänner (läs: för att få ciggaretter)?

När ska det ändras?

Det känns som att jag sovit hela dagen idag, för jag är inte ett dugg trött nu. Men i mellanvarven har jag faktiskt gjort klart världens jobbigaste uppgift jag fick på praktiken i förrgår, så det känns bra. Fast jag har alltså förflyttat mig mellan säng och dator i princip hela dagen idag, produktivt? Näe, inte särskilt.

Fan, jag käkar medicin för att kunna ha ett normalt liv men istället så slutar jag bara vara nedstämd och är bara trött, viljelös och orkelös. Blir hur lätt uppstressad som helst och klarar inte av att gå till vad som ska vara mitt jobb under nio veckors tid på grund av att jag förstorar upp stressen och är helt loco i huvuet. Why, oh why?!!? Jag är trött på att det är såhär. Det är inte mycket begärt att få ha ett vanligt jävla svenneliv. Men inte ens det klarar jag av utan att ligga i sängen och glo in i väggen halva dagen. Helt otroligt.

Vad fan gick snett?

En bok om mitt liv dårå

Läser snabbt igenom mina tre överstes bloggar, Alex, Citty och Fredrika, för att se om de skrivit något om min frånvaro idag och eventuellt sparkar mig för att jag är borta så mycket. Nothing yet, som tur är. Men jag kan inte hjälpa hur jag är. Blir det för mycket måste jag vara hemma, annars får jag panik och dör av stress och andra människor typ. Sån har jag alltid varit, i skolan med. Gick ut tvåan med 30 % frånvaro, trots det hade jag bättre betyg än någonsin då jag alltid tar igen det jag missar.

Men det är klart att det kommer bli problem för mig i framtiden. Tror inte att särskilt många arbetsgivare har överseende med mitt lilla problem. Jag oroar mig verkligen för hur det kommer gå då, och tackar GUD för att det här bara är min praktik, för annars skulle jag fått dojan på dirr.

Känner jag mig själv rätt kommer det väl sluta med att jag går hemma i en blommig morgonrock, röker gula blend under köksfläkten och lever på socbidrag. Allt för att jag inte kan handskas med stress och mycket arbete.

Framme på kontoret

Blir alltid lika nervös och stressad när det är mycket folk på ett och samma ställe.

Tack och god natt

Har varit en lite jobbig dag idag faktiskt. Ville inget hellre än att åka hem när klockan blev fem men var tvungen att åka till Johanne och fixa nageln som gick av. Sa till henne att jag var helt utmattad och att jag skulle bryta ihop när jag kom hem. Mycket riktigt. När jag senare precis kommit hem och stod i duschen fällde jag ett par tårar av ren utmattning. Det var ingen våldtäktsdusch och jag snittade inte upp armarna, men fan vad det kändes bättre efter de där tårarna.

Förresten, jag har ställt mitt alarm på 03.00 igen. Hahaha. Fan vad jag älskar att vakna och sen somna om. Onormalt mycket.

God natt gang.

P.S. Vad roligt att jag ser likadan ut när jag gäspar som när Jimmys hockeylag vinner.

Nu byter jag praktik

Det fabulösa livet på Finest med pressvisningar och goodiebags slutade idag.

Jag och Natalie gick och pantade två sopsäckar burkar. Vet inte hur nära det var att mina två äpplen kom upp igen, men jävligt nära var det.

Dagens lunch

Kör på ofrivillig bantning idag. Glömde göra matlåda igår. Det värsta är att jag sitter bredvid chefen som handlade lunch någonstans. Vet inte vad han köpte men det luktade nybakat bröd en halvtimme bredvid mig och jag ville allvarligt talat dö.

Men det är bara att bita i det sura äpplet (haha, leker göteborgare) och vara glad ändå.

Medan jag skrev den här listan gick en av

Dåliga saker med att ha långa naglar:
- Allt tar mycket längre tid att göra
- Går inte att knäppa jeans (inte för att jag använder det, men ändå)
- Foundation fastnar under
- Svårt att skriva på tangentbord utan att bli missförstådd som ett fyllo
- Går en av ser det förjävligt ut på resten av fingrarna

Bra saker med att ha långa naglar:
+ Eftersom att det är så svårt och tar sån jävla lång tid att skriva sms blir det inga fler såna av fylleslag. Fy fan vad bra.

En söt pluttinutti

Medan Johanne gjorde mig handikappad under två och en halvtimmes tid ville världens sötaste hund äta upp mina tår. De sitter tack och lov kvar ändå.

gör naglar hos johanne

Vi kom fram till att det här var en bra längd. Ett problem bara. Det har tagit mig en halvtimme att skriva det här från mobilen.

Hur fan ska det här gå?

VARNING FÖR GRÅT!

Dagar som den här har jag så himla svårt för att förstå hur jag andra dagar får panik av tanken på att träffa andra människor, även om det är mina närmaste vänner. Än en gång räddar min bästa vän en rastlös dag då jag bara sitter och skakar på benet och är inkapabel till att ligga i sängen och gråta i flera timmar för min medicin gör mig helt konstig i skallen. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, men märkligt är det. Fast skönt på samma gång.

Och igår var jag med Emelie och Jimmy hela kvällen, det kändes minst lika bra. De är så fina människor och det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag tycker om dem och att jag är glad att de finns i mitt liv. Hoppas det alltid kommer vara så.

Jag kanske inte kan känna sann lycka nu, eller än på ett tag, men jag vet att det någon gång kommer och tills dess får jag göra det bästa av situationen och njuta av nuet istället för att blicka bakåt eller framåt.

Det är trots allt den här tiden av mitt liv jag vill minnas.

/ Ett sentimentalt as som lyckades så jävla bra med sladdupplösningen.

Where to start?

Det här fördriver jag för tillfället tiden med. Sitter bakom en dator och försöker trassla upp sladdar och koppla in rätt grej i rätt grej. Det är inte det att jag är helt oteknisk och dum, jag vet bara inte var jag ska börja med allt upptrasslande. Det har liksom ingen början.

To be continued...

Puckey på en lördag

Det är någon jag känner som kallar hockey för puckey, vet dock inte vem... Men roligt är det. Jag önskar att jag var ett tvättäkta hockeyfan, det blir fan tusen mål i varje match. Fatta glädjen. Eller ja, inte om det blir 1000-0 till det motsatta laget då.

Hur som helst har Emelie lyckats övertala mig att följa med på Jimmys match i Maxihallen, så jag sminkade mig på rekordfart (man måste vara snygg för puckeygrabbar) och blev tillsagd att klä mig varmt. Vadå, måste jag börja leta efter overallen i källaren nu eller? Jag har en känsla av att man inte får ligga med hockeygrabbar om man inte kommer klädd i enbart bikini. Så jag kör på det tror jag.


Såhär ska jag förresten se ut när vi vinner. Om vi inte vinner lägger jag ut en bild på Jimmys min.

Lazy worm

Blir alltid lika förvånad när solen visar sig under höstmånaderna. Jag förväntar mig liksom att allt ska vara grått och dimmigt hela tiden, och det passar sig inte med sol då. Men trevligt är det förstås.

Kände för en snabb sekund att jag kanske ville gå till gymmet och worka out lite, men släppte snabbt den tanken när jag kom på att tränande inte passar med min lata personlighet, så troligtvis stannar jag inne och spelar The Sims hela dagen istället. Helt okej!

Nu super vi ner oss (i soffan med en skål chips)

Så jäkla gött med helg.

Inte utan min snooze

Jag ska nu berätta för er hur mycket jag älskar snoozefunktionen.

Jag älskar snooze så mycket att jag ställer klockan på 03.00 bara för att få somna om och snooza tre gånger och sedan stänga av alarmet helt och sova fyra timmar innan klockan ringer 07.00 igen och gör att jag kan snooza till klockan 08.00 då jag går upp.

Jag älskar känslan av att vakna och sedan somna om. Så mycket att jag ställer klockan mitt i natten.

Är inte det kärlek så säg?

Jag vet att jag är WT

JA, det är för fan Kvällsöppet med LennarT snart! Vad bra, då slipper jag sitta här och slösa tid menar jag. Viktigare att lägga tiden på att titta på ett debattprogram där det snackas Gekås och Ullared, jajamen. För jag gillar't.

Trots att mina leggings för 70 spänn gick sönder efter några tvättar. Skitared.

Det är inte hostan den här gången *peppar peppar*

Varför kommer det sig att ALLTID när jag blir trött tidigt (vilket händer två gånger i halvåret ungefär) lägger jag mig i sängen och finner det totalt OMÖJLIGT att somna och då går upp och sätter mig vid datorn ett par timmar igen? VARFÖR?

Kan ha överskattat den svenska journalistkåren...

Jag var först på plats på Rigoletto. Tänkte för mig själv att snart kommer glasögonormarna med khakifärgade kläder och jag kommer sticka ut med mitt indiepoppiga utseende. Efter mig kom två killar. Två långhåriga, blonda killar som såg ut att komma från någon tidning som handlar om World of Warcraft och DotA. Vi var själva i salongen till en början. Sedan börja folket välla in. Ok, vi var kanske bara tio stycken, men ändå.

Inte en enda jävel var khakiklädd från topp till tå. Några hade visserligen glasögon, men i övrigt var det helt vanliga svennar. HELT VANLIGA SVENNAR.

Fatta att det är NU jag kan sticka ut som den enda journalist med ett indiepoppigt utseende.

Nice.

Nu blir jag kändis!

Tillbaks på jobbet, vilket, kära vänner, betyder att jag överlevde denna natt utan hemska hostattacker. Helt otroligt. Är övertygad om att det var min motionsrunda igår som gjorde't. Ska fan ut och springa varje gång jag blir sjuk. Ligger jag i sängen med frossa och svininfluensa ska jag banne mig ta på mig skorna och ge mig ut ändå. Då blir man ju frisk på nolltid.

För övrigt ska jag på pressvisningen av Hierro idag. Pressvisning alltså. Så jävla coolt. Lilla jag, trängas med att supercoola journalister från Sveriges alla hörn. Okej, från Aftonbladet och Expressen, men i alla fall.

Nu funderar jag bara på om jag ska göra ett gott första intryck och sätta på mig ett par glasögon med tjocka, svarta bågar (pilotformade går också bra) och khakifärgade kläder och gå runt med ett anteckningsblock i handen och en bläckpenna som ser seriös ut. Jag har nämligen fått en bild i huvudet av att alla seriösa och proffsiga journalister har glasögon, khakifärgade kläder och anteckningsblock.

Vill leva upp till den imagen lite, trots att jag ser ut som en indiepoppig 15-åring.

"HEJ JAG BA ÄÄÄLSKAR KENT TYP ASSÅ BA"

DaTanÖrD

Hehe. Var tvungen att kolla Facebook, Flashback, DN och Bloglovin först bara. Men nu ska jag duscha.

Jag. Dör.

Okej, var ute och sprang nyss. Ja, jag vet. Någon måste ha lagt knark i min middag. Men hur som helst gjorde jag det.

Och jag kan säga att jag aldrig mer ska göra om det.

Fem intervallrundor (?) sprang jag på Röstu Hage innan kroppen, hjärtat och hjärnan sa stopp. Okej, egentligen sa de "STOPP, vi vill hem och käka chips" redan i mitten av första varvet, men jag kämpade emot. Känner mig så duktig nu.

Men också väldigt äcklig. Är fortfarande andfådd. Svettas som en gris. Duscha borde jag. Istället sätter jag mig vid datorn för att skriva blogg och berätta att jag varit ute och sprungit.

Något står inte rätt till här alltså.

Här är jag när jag svettas och flåsar. Bara så ni vet.

En timme är bättre än ingen timme

Det var det jag fick. En timmes härlig sömn. Sen satte helvetet igång igen.

Nåja, nu ska jag jobba lite hemifrån. Får så fruktansvärt dåligt samvete och ångest för att jag är hemma från praktiken. Men jag vet också att jag inte kan prestera när mitt tillstånd liknar en zombies. Så jag får göra det bästa av situationen.

Ger sömnen ett försök nu

Nu har jag inte hostat på åtta minuter. Tror ni jag vågar mig på att sova ett litet tag nu? Har jag tur får jag sova en kvart i alla fall.

FUCK YOU, THROAT!

Asså.

Jag ORKAR INTE mer nu.

Jag har hostat HELA natten. Finns inget stopp. Jag bara hostar, hostar, hostar och hostar. Inte för en sekund kan det stanna upp ett par timmar så jag kan få sova ordentligt, nej nej. Jag måste hosta hela tiden, så även om jag slumrar till i två minuter vaknar jag av att jag måste hosta igen. Vilket resulterar i att jag är rätt groggy nu. Undra om det känns såhär när man har rökt på?

Jag vill helst av allt bara stoppa ner hela näven i halsen, dra ut hostan och skrika till den: "VAFAN VILL DU MIG DITT FULE FAN!??"

Men det går ju inte riktigt.

Så jag får snällt bara fortsätta sitta här medan hostan sakta men säkert driver mig till vansinne. Eventuellt tar jag mitt liv om ett par timmar, men det är ju en annan historia.

Host host och lite slem på det

Sov hos Emelie inatt, eller det var meningen att jag skulle sova men det gick inte så bra på grund av min jävla hosta som höll mig vaken ett bra tag. Vaknade flera gången på natten och på morgonen, inte det roligaste jag varit med om kan man säga.

Nu känner jag mig helt slut, som om jag sprungit ett maratonlopp eller något. Det är bergis svininfluensan. Fast jag får inte feber och frossa först, jag bara hostar och blir trött. Men man ska väl vara den första i världen med något.

Måste vila och se mina älskade serier jag äntligen fått tillgång till, hoppas jag mår bättre sen så jag kan pallra mig till Emelie igen, annars måste jag tyvärr skjuta mig själv.

Okej, jag har kommit över det nu

Tror att det var Fanny som nekade Jamies önskan om att bli medlem i gruppen, kvar på min Facebook finns i alla fall inte gruppbekräftelsen. Jävla skit. Inte för att jag skulle accepterat, men att bara ha honom så nära... Åh, det kändes som jag var elva år igen och det där ögonblicket då jag kastade ner min nalle till honom på Heron City backstage kom tillbaka.

Det var helt magiskt.

Sen kastade Johanna ner sin nalle, den missade Jamie och den landade på en låda och låg där resten av finalkvällen. Typiskt otur.

Om jag träffar Jamie ska jag fråga om min nalle har förändrat hans liv till det bättre. Jag tror det.

OMG OMG OMG OMG JAG DÖR

Fattar ni!???!!! Jamie Meyer, min stora ungdomskärlek från Popstars, vill gå med i Finest VIP-gruppen på Facebook och nu har JAG fått en förfrågan om att godkänna det. JAG! SOM VAR SÅ JÄVLA KÄR I DEN KILLEN FÖR SJU ÅR SEN!

Det värsta av allt är att jag inte FÅR godkänna honom, eftersom att gruppen endast är till för tjejer. Fan fan fan fan fan. Annars hade jag nog haft en given plats i hans hjärta forever. FAN.

Emelie, snälla säg att du lid med mig. Jag vet att du var lika kär som jag var.

Hard work work

Fatta att jag om 12 timmar ska befinna mig på Café Opera med ett glatt och piggt humör. Hur sjutton ska det gå till? Jag känner redan nu för att åka till närmaste möbelaffär och lägga mig i den mjukaste sängen och sova ett par timmar. Eller helst hela dagen. Åka hem innan hinner jag inte heller. Så det blir stress stress stress. Eller egentligen inte, det är nog bara som jag gör det till.

Men det är skit samma, för det är FREDAG och det betyder ledighet ett par dagar och jag ska bara vila vila vila bort min jävla hosta. Håll tummarna för mig nu! Och att det blir mer av den där tillfredsställande känslan. Hehe.

Fast den har faktiskt hållit i sig från igår. Helt otroligt. Det känns som att jag har blivit botad. Synd att det inte verkar i halsen också bara. Då hade allt varit perfa.

Svininfluensan släpper inte

Jag börjar undra vad fan det här är. Hostat hela natten och vaknade med huvudvärk på grund av för lite sömn och kände att det verkligen inte funkade. Har gjort allt jag kunnat för att riva tillbaka det som irriterar i halsen. Funderar på att tugga och svälja lite glas för att se om det hjälper. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Sen fick jag sällskap och lagade riktig mat för första gången på flera veckor känns det som. Ännu en grej som gör att jag bara vill flytta till eget boende och inte käka färdigmat och rester. Men man får göra det bästa av situationen antar jag. Känner att mitt förföringsmode slog i taket idag också, jävligt bra gjort av mig själv. Ska inte gå mer in på det men jag känner mig... tillfredsställd. Ja, för första gången på länge. Tack för det.

Nu blir det någon serie och sen sova.

Svinis på Finest

Jag har haft en riktigt irriterande hosta idag. Egentligen började det igår, men idag är det extra jobbigt. Kan slå vad om att jag blev placerad här i hörnet för att medarbetarna tror att jag är bärare av svininfluensan och vill hålla sig så långt borta från mig som möjligt. Om de bara visste hur rätt de hade, muahahaaaa...

Men låt mig sova nu, snääälla...

Jeeebuz, what a day.

Jag känner mig helt slut. Utmattad verkligen. Och det är tack vare sju timmars arbetstid idag. Fortsätter det i den här takten behöver jag ju aldrig mer sätta min fot på ett gym för att få fram den där sköna känsla av att varenda muskel i kroppen är helt slut och det enda man vill är att ta ett varmt bad och sedan krypa ner i sängen och sova minst 12 timmar. Behöver bara åka till Finest och knappa lite på datorn för att jag ska känna precis så.

Fast troligast är det bara för att jag inte gjort ett piss i två veckor så nu när jag sätter igång igen hänger kroppen inte riktigt med. Så det betyder att jag måste gå till gymmet igen ändå. Fan...

I alla fall. Först riktiga jobbdagen kan man säga. Fick skriva och fixa lite. Skrev min första artikel faktiskt, den går i sin helhet att läsa här för de som är intresserade. Känns stort. Man kan ju faktiskt säga att jag är känd nu.

På bussen hem fick jag syn på Vidar, ett av dagisbarnen jag hade i somras som jag älskade av hela mitt hjärta (slutade med det sen när mitt sommarjobb tog slut, distansförhållande är nog inte min grej). Han kände inte igen mig och det gjorde mig så ledsen att när jag kom hem satte jag på Rufus Wainwrights Hallelujah och tröståt knäckemackor. Sen blev det lite bättre.

Men nu är det dags för det där badet...

Allt går ju precis som man trott

Och som kommentar till inlägget under säger jag bara:


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

God natt.

Vad var det jag sa

Tänker inte skriva något mer angående inlägget här under, mer än vad var det jag sa och grattis Petra, inte alla 19-åringar som får äran att fira sin födelsedag på Burger King.

Nog om det.

Första dagen på Finest. Inte nervig alls, men däremot inför smygpremiären ikväll... Om det är som både jag och Johanne tror och hoppas kommer jag få kändisfeber och dö. Och kanske hinna hångla upp Stellan Skarsgård innan.

Men nu: vandra mot tåget. Framåt, MARSCH!

Katastrofkväll

Varje gång jag ska ut och under dagen har hört låten "I gotta feelin" med Black Eyed Peas där de sjunger "I gotta feelin, that tonight's gonna be a good night" så blir kvällen katastrofisk. Det prickar fan aldrig fel. Och nu hör jag den på 107.5 och det enda jag kan tänka på att jag, Johanne eller Petra kommer bli skjuten i en gränd i Gamla Stan ikväll.

Skitlåt.

Jäkla svininfluensa

Skulle gått på Winnerbäck ikväll. Ja, suttit inne i Annexet och väntat på förbandet nu faktiskt. Men det blev inte så. Svininfluensan härjar tydligen hos någon bandmedlem. Fick beskedet när jag satt med Bim, Anders och Fredrik på Daisys vid Gullmars och käkade kebab. Av någon anledning började ingen gråta. Vi bara ryckte på axlarna och fortsatte käka som om inget hade hänt.

Fan vad det är bra att inte vara taggad ibland.

För övrigt mår jag lite bättre, just nu. Tillvaron känns fortfarande kaotisk ibland men nu känns det rätt lugnt. Vi får se hur jag mår om några veckor, då ska jag förhoppningsvis känna mig bättre. Time will tell.

Då kanske jag är mer taggad på Winnerbäck också, den första december är det nya datumet för dagens konsert. Om någon annan blir sjuk då så jävlar....