Fortfarande sjuk

Jag har öroninflammation. Så ni vet. Blommor och nallar välkomnas varmt...

Förstörd tjej

Och det beror INTE på 40 timmars alkoholintag.

Jag har blivit riktigt sjuk. Näsan rinner/är täppt, halsen är öm, vänster öra är helt stängt och huvudet dunkar och är större än en medicinboll. Lika tungt också.

Ser ut ungefär såhär:


Så ni förstår att jag inte orkar skriva detaljerat om kryssningen just idag.

Delvis därför, men också för att jag fan inte minns något för att jag var så full hela tiden.

Hej.

Off to Riga we go!

Ungefär såhär mår jag just nu:


Nej, jag ljög. Morfin, morfin. Trots att jag blev riktigt kalasfull igår. Och ska vara full i 40 timmar nu. Det vankas nämligen Rigakryssning idag. Sådär häääärligt white trash som bara en Rigakryssning kan vara. Dessutom fyller jag ju år imorgon. Ska fira min födelsedag asbakis i Riga. Hur härligt? TOKHÄRLIGT!

Hej da Sverige, hemallfalabala Riga! Eller hur man nu säger hej på rigiska.

Hej kryssning om några timmar

Orkar inte ens ta en bild till inlägget. Men det är inte att leka med kan jag säga. God natt!

And the wiener is...

KändisMulle (jaja, en gratislänk kan jag väl bjuda på!) vann musiktävlingen och därmed också ett par trosor av mig. Beslutet är ditt, mensiga eller trasiga?

Förlåt, det var inte alls min mening med att bli arg

För att lätta upp stämningen, vad sägs om en "gissa låten"-tävling?

Jag börjar!






Den som gissar rätt först kan få ett par trosor av mig. Antingen nermensade eller såna som är trasiga. De sistnämnda har jag flertalet av, de förstnämnda måste jag utforma någon gång inom de närmsta veckorna. Men de kommer alltså vara färska!

Bara köra på, beloved readerZ.

Minnena och hatet mot Sverige

Tittar på bilder som gör mig glad, och lite lätt varm i hjärtat. Ser på bilderna från Emelies födelsedag i lördags. Bilder på när vi sitter på Medborgarplatsen och dricker årets första uteöl i solskenet och det underbara vårvädret.



Och jag tänker: Emelie, min Emelie... Kommer du ihåg när vi var tio år och åt rostade mackor till mellis och lekte på en snöhög utanför mig iklädda termobrallor i flera timmar? Så små, så oskuldsfulla. Nu är du 19 och jag med, om fyra dagar.

Så tittar jag ut för mitt fönster. Det snöar. Bilarna är gråare än någonsin och marken är våt.

Och jag tänker: FY FAN VILKET HELVETES JÄVLA PISSLAND VI BOR I DÄR DET SNÖAR I APRIL OCH MAN MÅSTE GÅ MED VINTERJACKA PÅ SIG TILL JUNI FÖR ATT INTE FRYSA ARSLET AV SIG I DET HÄR SKITLANDET DÄR ALLA GÅR RUNT OCH ÄR SURA OCH GNÄLLIGA MEN DET ÄR JU KANSKE INTE SÅ JÄVLA KONSTIGT EFTERSOM ATT VI HAR SOL TOTALT TRE DAGAR OM ÅRET OCH TERMOMETERN ALDRIG STIGER ÖVER FEM JÄVLA PLUSGRADER!

Livet är underbart är underlivet är bart

Är inne i ett sånt härligt flow nu. Ba flow makalow hoe show yo... Ungefär så känns det. Trots att jag borde vara galen av stress över engelskan, psykologin, filosofin, medieproduktionen, svenska nationella OCH körkortet.

Men just nu. De e ba chiiill. Som typ Dogge skulle sagt.

Jag är smartast i värden!

Jag måste säga att jag tycker det är så jävla skönt när man kommer till skolan och inser att man börjar inte förrän en timme efter ankomsten. Det gör mig så glad att jag bara vill tjoa och stoja och dansa på borden och sjunga "We shall overcome" och skänka alla mina pengar till fattiga barn i Afrika.

Så. JÄVLA. Glad.

Peppvecka med staaart... IDAAAG!

Idag har jag tränat. Tränat och solat. Och pluggat lite också. För idag känner jag mig som superwoman som klarar AAAAALLT.

Kom hem från gymmet och dränkte mig själv i olja innan jag satte mig på balkongen. Där satt jag och friterades i nästan två timmar. Nu känner jag mig häärligt snyggt solbränd. Det är jag förstås inte. Jag är röd. Vitröd.

Här är två brända fläckar på mina kinder som är varma:


Men bara för att jag inte vill visa mig som en total mes kommer en bild på mig och mina "biceps" jag fick efter träningen idag.

(Ja, jag vet att man inte ser att jag spänner mig, utan bara tror att jag är ett monster med gäddhäng som ska krama om någon, men ni ska bara veta hur hårt jag fick spänna)

Mår asbra idag. Som jag förjänar. Ehhh...

Riktigt kul var det igår. Emelie blev 19 och jag blev full. Som alltid. Som det ska vara.

Idag mår jag som jag förtjänar, dvs asbra. Folk tycker att jag är dum i huvudet men jag älskar att vara bakis.

Snart ska jag ta min slitna kropp till centrum och fixa och dona, köpa ingredienser till min älskade bakiscarbonara och ostbågar. Bakisdag är svullodag. Nu förstår ni varför jag älskar att vara bakis.


Sötochmysig_tjej_91

I know you want me

Den här låten är jag idag.

PAPPA!!!!

Jag vet att han inte läser min blogg, men om han mot all förmodan skulle hitta den via google eller något så har jag bara en sak att säga:

RING MIG FÖR I HELVETE GUBBJÄVEL, DET ÄR SUPERDUPERMEGAVIKTIGT!!!!

Snart är det fredag och det betyder att snart är det lördag

Hej alla kompisar och alla fula!

Idag har jag....

Nej, inget sånt. Jag har faktiskt ingenting att skriva. Så jag gör det bara för att ni inte ska tycka att jag är världens sämsta bloggare. För det gör mig ledsen. Ni vet det.

Fyller år om tio dagar, på tal om ingenting. Erbjudandet om att sätta in pengar på mitt konto gäller fortfarande, men inte för att jag är ledsen. Utan för att jag fyller år. Ni vet, födelsedag. En gång om året. Och jag betyder mycket för er.

Ja...

Snart åker vi till Riga förresten. Därför passar den här bilden in:


Två_uppspeltatjejer_15år.

Okej. Den togs förra helgen....

Orolig tjej 91

Det här med att jag skulle skita smått i engelskan gick ju åt pipan. Två nya uppgifter fick vi idag, en där vi har fria tyglar att skriva om vad vi vill typ, och en som handlar om att vi ska välja ut en bok från en epok, läsa och analysera den. What the hell? Jag klarade inte ens av att läsa Selma Lagerlöf på svenska, hur fan ska jag klara av att läsa en bok på 1600-tals engelska!? Min kropp får rysningar och jag känner att jag vill dö. Ungefär så. Alltså det går inte riktigt att beskriva hur svårt jag har för att läsa gammal litteratur som inte är skriven som mina älskade chic-lits. Kanske är det för att jag har en kromosom för mycket, eller att jag har ADHD. Man vet aldrig.

I alla fall gör det mig ledsen. Så ni vet.

Fritt fram att kommentera att ni vill trösta mig genom att föra över en valfri summa pengar på mitt konto.

Tack.

Jag är en svikare. But it's ok!

Svek nykterhetslöftet. Som vanligt. Som alltid.

Men det är okej för jag är glad!

Och så ville André att jag skulle säga att jag älskade honom.

Så jag säger det nu.

André. Jag älskar dig!

Förövrigt har jag haft en skittråkig kväll. Helt misslyckad. Vill bara dö nu.

En grej till. Efter att jag skrev att jag är glad bestämde jag mig för att snacka tvärtomspråket. Superkul va?

Arbeit macht freitag

Hej alla glada och fula!

Idag är det fredag, om det har undkommit er. Vilket det såklart har, för att ni är dumma i huvudet.

I alla fall. Planerna för dagen ser ut såhär:























Ja, ni ser. INGA PLANER. Jag är en sån där tråkig kvinna. Eftersom att jag är en sån där tillfällig nykterist. Jag är alltså en sån där ingen vill vara med.

Typiskt.

Men visst, jag kan sitta här på mitt rum och lyssna på Alicia Keys hela dagen och kvällen. Inte mig emot. Det är alla andra som går miste om mitt underbara sällskap.

Mvh

Råttan.

Snygg är väl en underdrift skulle jag säga

Ska strax åka iväg med pappa och leta efter designmaterial till min klänning. Det kommer bli gööörskoj. Fast han vet inte om mina planer än, så jag hoppas han går med på det. Eller så tar jag med niiven och tvingar honom.

Såhär ser jag ut just nu.


HAHAHA skoja.

Såhär ser jag ut såklart.

Ett moget beslut. Eller sen inte.

Jag har kommit på en sak. Jag tänker faktiskt skita i att jag bara kommer få godkänt i Engelska C om jag inte anstränger mig till 100 procent och fokuserar på alla uppgifter jag har kvar att göra, samt de kommande. För jag orkar helt enkelt inte. Jag tappar koncentrationen när jag läser häftena, jag missförstår uppgifter och det är för mycket för att jag ska orka med det de kommande veckorna.

Så. Nu skiter jag i det. Det är bara ett jävla betyg och jag vet att jag kan mer än jag visar. Huvudsaken är att jag vet, inte läraren.

Istället vill jag fokusera på annat. Som körkortet jag vill ta innan sommaren. Det kommer gå mycket bättre om jag släpper engelskan. Jag kanske till och med lyckas. Time will tell.

Dessutom har jag börjat på ett nytt litet projekt. Tja, än så länge är det väl bara ett projekt som existerar i min hjärna, men om ett par timmar kommer jag förhoppningsvis ha införskaffat materialet jag behöver för att sätta igång.

Intressant va?

Äh, tänker inte vara hemlighetsfull. Jag har en vit klänning jag ska designa om med dekorationer och lite sånt. Sedan ska jag ha den på mig den andra juni när jag tar studenten. Bra va? Nu får jag bara hoppas detta går vägen. Jag menar, jag minns ju bara de dåliga stunderna på syslöjden. Samt att jag inte har öga för design. Nåväl. Jag lär vara unik och oavsett om jag kommer se ut som en trasdocka eller balens drottning kommer det att bli ett roligt projekt.

Sen kan ni kalla mig Jätterolig modeblogg.

Tack på förhand.

Ventilation av tankar och ångest

Ja, jag vet att jag har världens sämsta humorblogg. Eller inte bara sämst, utan även deppig, tråkig och meningslös.

Men jag tror att den ventileringen i inlägget under var något som behövdes för att jag ska sluta vara deppig, tråkig och meningslös. Det känns inte som att en stor sten har lyfts från mina axlar, men visst fan har jag inte lika mycket grus kvar.

Jag tror jag är duktig på att hålla saker inom mig så mycket att ibland tar det överhand och tar över den jag vill vara. Jag måste bara lära mig att acceptera att saker och ting inte alltid går som man vill, att även jag får stanna till och säga "nu mår jag dåligt, nu behöver jag prata" istället för att gömma mig under täcket i en halv evighet.

Men jag ska jobba på't. Lovar.

För att pigga upp bjuder jag på en fräsch bild på två kusiner från i helgen.

Ja, vi är båda singlar.

Ett av mina största misstag

Jag ångrar att jag träffade honom den där natten i oktober. Jag ångrar att jag åkte från Emelie och Jimmys inflyttningsfest för att vara med honom. Jag ångrar att jag lät honom komma hem till mig veckan efter för att ta hand om mig när jag var sjuk och mådde dåligt, bara för att jag behövde en kram.

Jag ångrar att vi var tillsammans på julafton, lagade mat, drack boxvin ur alldeles för stora glas och tittade på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Jag ångrar alla stunder jag låg och tittade på honom när han sov och försökte komma på vad jag egentligen kände, för att bara komma fram till att han var fin och jag var tillfredsställd. Jag ångrar den dagen vi låg i sängen hela dagen och jag frågade honom om han var lyckligare nu när jag fanns i hans liv, och han sa svarade ja.

Jag ångrar alla pussar och kramar. Jag ångrar att jag lät honom låta mig komma nära. Jag ångrar att jag inte kunde förutspå att vi var på väg rakt ner för ett stup.

Jag ångrar att jag lät honom påverka mig. Och jag hatar att han fortfarande påverkar mig. Det är slut sedan länge, men fortfarande finns det ingen annan som påverkar mig så som han kan göra. Jag vet inte vad det är. Jag var aldrig kär, men jag hade ont i hjärtat i ett halvår. I ett halvår var min enda tanke att jag ångrade mitt beslut om att inte träffa honom längre. I ett halvår försökte jag sätta ord på mina känslor som skulle få honom att komma tillbaka. Allt förgäves.

Jag minns när Johanne frågade mig om jag ångrade att jag hade träffat honom och jag svarade: "nej, han gav mig för mycket lycka" och hon sa: "men också mycket smärta". Och jag visste inte vad jag skulle svara på det. Idag vet jag att hon hade rätt.

Han har förstört mig mer än vad han någonsin helade mig.

Jag trodde jag skulle hitta mig själv och lyckan genom honom, istället sjönk jag lägre än vad jag någonsin hade kunnat förutspå. Han har gjort mig rädd, osäker och sårbar. Och det är inte så jag vill vara. Men med den ständiga påminnelsen om honom kan jag inte vara något annat. För han kommer alltid att finnas. Han kommer alltid finnas och påminna mig om sin existens. Frågan är bara när jag kommer lära mig att strunta i honom och inte låta mig påverkas av det. Jag vill gärna tro att det är snart.

Jag ångrar att jag träffade honom, men idag är sista gången jag gråter över det.