Ett ursäktsinlägg för uteblivet fyllebloggande

Alltså jag hade verkligen ingenting att skriva igår förutom mina och Hugos konversationer. Om jag skulle gett det hela ett försök skulle det bara se jävla löjligt ut när jag gjorde patetiska försök till att vara rolig. Jag har mitt rykte att humorist att tänka på, så jag sket i det.

Kvällen igår var kul, men eftersom att varken jag, Hanne eller Emelie var sugna på att festa (jag personligen ville ju t.ex bara dricka mig stupfull) slutade kvällen på Statoil och jag fick med mig vodkan hem (det är typ det bästa som har hänt mig i hela mitt liv). Eftersom att jag inte var full när jag kom hem var det bara att fortsätta grogga (jag gjorde jättegoda drinkar som Mattias lärde mig en gång i tiden, så att det inte skulle bli så där sjaskigt hemmafest-stämplat med vodka/fanta) och bli full på egen hand. Det sista jag tänkte när jag svepte min allra sista drink (när tröttheten hade tagit över min kropp) var: Nu fan kommer jag bli bakis imorgon!

Jag är inte bakis idag. Jag svepte ett glas iskallt vatten halv tio och sov sedan till klockan ett och har inte varit det minsta bakis under dagen. Jag antar att det bara är kombinationen av cider, (världens vidrigaste) jordgubbsvin och Baileys som kan orsaka bakishet hos mig..

Fylleupdate..

Jonna sa:
DU ÄR FAN SKÖLN
Jonna sa:
oj
Hugo sa:
jag vill ha skönt
Hugo sa:
med dig
Jonna sa:
hahahah
Jonna sa:
jag döööör
Hugo säger:
då kan vi ha sex
Hugo säger:
necrofil e jag
Jonna säger:
om jag dör?
Jonna säger:
HAHAHAHA
Hugo säger:
min hatt den har tre kanter
Hugo säger:
tre kanter har min hatt
Hugo säger:
och har den ej tre kanter
Hugo säger:
sdå är det ej min hatt
Hugo säger:
badadamdamdamdamdnadnam

Vad underbart det är att ha riktigt bra vänner

Jonna säger:
jag är nog deprimerad
Jonna säger:
det gör mig ledsen
Hugo säger:
jag är full
Hugo säger:
det gör mig kåt


Snart kommer ett fylleinlägg, när jag är tillräckligt full. Värt att vänta på!

Vi ses i dimman compadres!

Nu jävlar har jag fixat mig i flera timmar för att få den glammiga looken som behövdes till ikväll på middagen hemma hos Jenny. Den glammiga middagen ska tilläggas, eftersom att vi ska äta pizza. Glammigt värre. Pizza, vin och hemmafestdrinkar. Så glammigt! Nu ska jag supa mig full och så kanske jag återkommer med ett roligt fylleinlägg om ni har (o)tur.

Glamourkväll med pizzakäk

Jag: Du ska med ikväll!
Pernilla: Jag har inget att ta på mig.
Jag: Ha din balklänning då?
Pernilla: Aldrig, den är fulare än Pete Doherty.

Det är en bra dag idag

Idag är en sån dag då det inte kommer vara lika jobbigt att andas. Det känns bra. Dags för Svenska och Engelska B nu!

Jag älskar min alkoholism

Nu ska jag strax bege mig in mot drömmarnas land och försöka ha en god natts sömn utan mardrömmar och uppvak som jag har varit med om allt för många gånger de senaste nätterna. Imorgon behöver jag inte gå upp förrän klockan 10.00. Helt otroligt. Sedan är det ganska skönt att tänka på att det är fredag och jag har tre lediga dagar framför mig. Helst av allt skulle jag vilja ligga i min säng och sova hela helgen, vilket är helt sant. Jag misstänker att jag har blivit extremt folkskygg och det skrämmer mig riktigt mycket. Men på lördag är det ändå kräftskiva med glamourtema. Jag känner att jag hellre skulle vilja stanna hemma (alla andra kommer ändå vara mycket snyggare än mig och jag kommer inte vara mitt vanliga roliga jag) men jag behöver nog komma ut. Om inte annat får jag ju dricka alkohol. Jävlar, vad jag ska dricka alkohol på lördag. Det kommer kännas så jävla bra. Och jag menar inte på det vanliga fjortisviset: "Faan va de e kul att va pakkad!!", utan mer som att det är det enda jag behöver för att koppla bort onödiga tankar. Sjuttonåriga alkoholisten, ni vet. Det är hemskt, men det är också sanningen. Jag längtar till på lördag. Soon my sweet wine, soon..

Bilder som gör mig glad

Det var en jobbig dag idag. Jobbigare än igår trots att jag var fysiskt friskare. Alldeles för lite sömn och magvärk för att kunna hantera de psykiska problemen också. Att jag inte bröt ihop i skolan och la mig ner på golvet i fosterställning och grät några minuter förvånar mig verkligen. Det är något inne i mig som säger att jag ska klara det här, och jag försöker.

Nu hittade jag massa bilder som fick mig att le. Det kändes bra och äkta.

Här hade jag precis börjat spela Guitar Hero och var så jävla stolt över att jag hade fått 94 % notes hit. På EASY!!!


Lars Winnerbäck 22/11 2007. Jag kommer nog aldrig glömma den dagen.


Negerläppen i Polen. Satan vad vi har garvat åt den här bilden!


Här var mitt hår i dess mest perfekta skick. Helvete vad bra det var. Eller inte skicket, men färgen. Ja jävlar, vilken bra färg!


Här var jag och Amelie aaaaazpakkade. På 3,5or. Busiga flickor, hihihi!

Det värsta är att jag vet exakt vad jag behöver

Idag insåg jag att jag och Emmy är så mycket mer lika än vad jag trodde att vi var innan. Och det känns fint att någon förstår sig på en och lever i samma situation.

Allvarligt talat. Vänner, det är det finaste man kan ha. Mina vänner är det finaste jag har och även om jag är en bortstötande bitterfitta som aldrig vill ses och alltid är osocial så älskar jag er över allting annat på hela jorden. Ingenting kan någonsin ändra på det. Tack för att ni finns, jag visar det inte men jag är oändligt tacksam för att ni finns och jag hoppas att ni finns kvar när jag mår bättre. It's just a depression..

Den här är till er! Tycker så väldigt mycket om er hela bunten.

Du har fel Hugo!

Världens roligaste sak hände precis. Min blogg blev kallad för 'socialistpropaganda' (tack Axel som lärde mig hur det typografiska enkelcitationstecknet skulle användas) och jag "ger en bild av mig själv som typ en vanlig person som förtrycks av de rika". Hilarious. Outstanding. Störtkul. Asbra.

Jag hatar inte rika människor. Bara när de är jävligt snåla. Fast å andra sidan gillar jag inte snåla människor över huvud taget. Trots att jag också är snål. Men jag är fattig, så det är okej. Är bara inte helt överrens med räkmackeglidandet. Som Blondinbellas Nils, t.ex. Medan jag kämpar och sliter varje dag ute i förorten för att bli känd genom bloggen behöver blondie bara länka en gång till sin storstadspojke för att hans blogg ska åka upp på alla topplistor. Han skriver dessutom på ett relativt bra sätt vilket gör att han får stanna där uppe.

Det är inte rättvist. Det är fan inte rättvist.

Den eviga räkmackan

Fy fan vad less jag blir på personer som inte bara glider in på en räkmacka i mediabranschen, utan även är riktigt bra på det de gör. Jag är också jävligt bra på det jag gör (jag måste säga det här till mig själv i spegeln tio gånger varje morgon för att kunna klara av dagen, helt sant), men eftersom att jag är en brud från förorten som därmed slåss från underläge har jag inte alls lika stor chans som dessa räkmackeglidare att slå igenom stort. Mina föräldrar är inte kända journalister, tv-profiler eller filmregissörer. De tjänar inte mer än 25 papp i månaden. Vi bor i Stockholms fattigaste kommun. Och även om det inte är den norra delen vi bor i så bor jag ändå i min orts mest WT och blatteberikade område. Att jag skulle slå igenom inom mediabranschen skulle vara som en saga och jag skulle bli tvungen att ge ut en bok om bara det. Om hur jag varje dag kämpade mig upp på morgonen för att sätta mig på den gamla bussen som skumpade upp och ned på Storvretens slitna vägar. Hur jag fick dela denna gamla buss (som förövrigt saknade rutor och vars säten hade både smuts och blodfläckar) med ögonbrynspiercingbärare, mustaschbeklädda kvinnor och alkoholister/knarkare, som alla var påväg till Lidl alternativt Systembolaget. Det skulle bli en bra bok, dock. Hur vackra svenska flicka klarade sig ute i förorten.

Mina damer och herrar, jag har precis kommit på handlingen till min allra sista bok.

Jag har gjort det!

Seriöst. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att JAG av alla människor skulle pröva på det. Att jag skulle våga gå på en ödslig landsväg med två pinnar från händerna. Fan, vilket stort steg det är för mig ändå.

Jag: Shit, kolla mamma! Värsta killgänget som kommer springandes och här går jag. Fan vad pinit!
Mamma: Vadådå? Har du inte växt ifrån det där än?
Jag: Men mamma seriöst, titta vad jag har i händerna..
Mamma suckar och himlar med ögonen. Jag suckar av lättnad när killarna springer in på en väg 50 meter framför oss.

Här praktiserar jag stavning (haha, så jävla ordvitsigt av mig!) och är glad över att vägen var ganska folktom..

Jag tror jag stannar kvar i sängen hela dan

Jag känner för att göra exakt det som Bo Kasper en gång i tiden så vackert sjöng om i låten "Hon är så söt". Solljuset svider i mina rödsvullna ögon och jag vill dra täcket över huvudet och sova ett par dygn för att sedan vakna upp och må bra igen. Min kropp är trött trots att jag sov i nästan 11 timmar och bara tanken på att resa mig upp gör mig alldeles matt.

Men det är bara att inse. Jag lever i misär och mitt rum MÅSTE städas. Sen ska jag krypa tillbaka och stanna här hela dagen. Den som uppfann sängen ska fan ha en kram.

Jag älskar..

Jag älskar att bråka med Robban om Hammarby och AIK. Jag älskar att göra en egen offpist i Åre som man fastnar i. Jag älskar att sjunga duett med Louise. Jag älskar tacos. Jag älskar Lars Winnerbäck. Jag älskar mina kusiners landställe. Jag älskar att skratta mycket och länge. Jag älskar att prata om gamla minnen. Jag älskar Sex and the City. Jag älskar att pussas. Jag älskar höstkläder. Jag älskar att gå på matcher. Jag älskar att sova. Jag älskar att ha sovmorgon. Jag älskar mina täcken, kuddar och säng. Jag älskar att titta på film. Jag älskar Brämhults juice. Jag älskar att träna. Jag älskar att ligga sked. Jag älskar att sträcka på mig. Jag älskar Emmy för att hon är lika omogen som jag. Jag älskar ömsesidig kärlek. Jag älskar att skämta. Jag älskar att resa. Jag älskar min Nikon. Jag älskar min Acer. Jag älskar min Sony Ericsson.

Så mycket att glädjas över.

Sex and the City och Sips

Nu bäddar jag ner mig och låter mig beröras av världens bästa tjejfilm, Sex and the City, innan jag slumrar in och vaknar med igensvullna ögon efter tårarna som filmen framkallar. Jag ska dricka isvatten och äta upp Martins chips (förlåt, förlåt, förlåt, förlåt Martin, men jag tror att jag är deprimerad (jag läste om depressionssymptom och mycket stämmer in på mig) så jag behöver dessa finska chips just nu!!!) och gråta. Det blir en bra tisdagskväll.

Jättekul att mitt hår är grönt i min webcam. Ännu en orsak att lida av depression.

Tråkjonna

Det är fan precis det jag har blivit nu. Jag har inte alls en jätterolig blogg. Jag bara skriver om hur deprimerad jag är och hur skönt det känns att skära sig i armarna för att dämpa smärtan. Inte ett enda roligt ord har kommit från mig sen jag startade den här bloggen. Så jävla passande namn när jag visste att den årliga höstdepressionen skulle hinna ifatt mig.

Vad har egentligen hänt med mig? Jag som en gång i tiden var den där glada positiva Siv. Nu är jag bara tråkiga Jonna. Utmattade Jonna. Sura Jonna. Emo Jonna.

Och jag gillar inte den Jonna. Jag gillar henne inte alls.

Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här

Nä fy. Jag lovade faktiskt mig själv att städa rummet idag. Det ser faktiskt mycket värre ut än vad bilden nedanför (och hur sorligt är inte det att jag inte tycker att rummet ser särskillt stökigt ut på bilden?) och jag mår dåligt när jag vänder på huvudet för att skåda detta. Men jag vet att jag kommer må ännu sämre imorgon om jag inte snarast kryper ner under täcket, klamrar mig fast vid det andra och gråter lite till Sex and the City. Så får det bli.

Jag har verkligen ingen aning..

Någon som vet vart jag ska börja leta efter min mobilladdare? Anyone?

P.S. Hur vidrigt det än ser ut att vara på bilden kan jag garantera att verkligheten är 100 gånger mer skrämmande än vad den uppenbarar sig som här..

Herregud vad jag är snygg

Grå jacka, röd klänning, gråa leggings, röda skor.
Jag vet helt ärligt inte vad jag tänkte imorse, men eftersom att jag gick upp kvart i sju efter att ha snoozat sen klockan 06.00 skyller jag på det.

Tjejer och förhållanden

Jag blir seriöst jättearg, och hatar mig själv för att jag känner mig som en manshatande feminist, när jag ser tjejer som skaffar pojkvänner som förr eller senare (typ inom ett halvår i alla fall) blir deras allt i livet. När jag säger tjejer så menar jag inte 40-åriga singelmamman Charlotte utan främst unga tjejer i min ålder. Unga tjejer som borde leva livet istället för att binda sig.

Jag kommer ihåg när jag var 12 år och fixade "pressen på PA". Jag hade småbilder på ALLA mina vänner (även de jag bara var lite bekant med) och under dessa tiotalsbilder löd texten "Killar kommer och går, men vännerna består!" med något snyggt typsnitt. Och så är det fortfarande för mig. Jag är generellt sett en väldigt öppen person när det gäller det mesta, men hur det kan vara någonting annat än min åsikt säger kan jag bara inte förstå. Jag fattar inte varför det är så med just män. Jag har nog någonting emot män egentligen. Någonstans innerst inne sitter det en sur feminist i kostym som tvingar mig att ha något emot alla män. Jag hoppas inte att den där lilla feministen kommer blomma ut och tvinga på mig kostym bara, jag råkar veta att mina lår ser hemska ut i finbyxor.

Till saken, för att komma bort från allt som har med kostymer, lår och finbyxor att göra, så önskar jag att jag kunde komma bort från dessa hemska tankar. Att jag faktiskt kunde glädjas mer åt mina vänner (för det är klart att jag redan glädjs med dem eftersom att de är lyckliga) och inte bara vara en bitterfitta. Men det hela är en ond cirkel som gör att jag inte kan komma bort från tankarna. Jag skiter i män, killar, pojkar, djävulens påfund (vad man nu vill kalla dessa penisbärare) och för mig är mina vänner alltid viktigast. Mina vänner (jaja, hej generalisering) anser att pojkvännerna är viktigast och dessa pojkvänner tar mina vänner ifrån mig vilket resulterar i att jag inte har kvar det viktigaste i mitt liv längre. Och det, vänner, fiender och okända varelser, gör mig riktigt jävla förbannad.

Nu tänkte jag dra till med en logisk, tankeställande och kvick slutspurt på det här inlägget men mitt huvud är helt tomt. Får helt enkelt avsluta med att säga att jag inte hatar män och att jag tycker att alla borde tänka som mig i den här frågan.

P.S Jag veeeeet att det inte är min ensak om tjejer super sig redlösa med sina bästa vänner eller om de sitter hemma med pojkvännen varje fredagskväll, men jag blir förbannad på det sistnämnda utan att ens ha en vettig anledning. Jag ska fan också börja sätta alla killar först. Så ska ni få se hur jävla kul det är att som s.k. BÄSTA VÄN bli satt i andra hand. Och det här blev helt plöstligt mycket längre än ett vanligt "P.S." meddelande så nu avslutar jag inlägget. Hej då!

/Bitterfittan som "hatar män" och klär inte alls i finbyxor

I guess that's why they call us the lovefools

Eftersom att det är en stor grej i erat land att genomgå den här processen så måste jag bara säga.. Grattis till konfirmationen världens bästa kusin! Blev du troende efter det här kommer jag döda dig så jag hoppas att du gjorde precis som jag, bara var ute efter pengarna.
Kjam!

Home sweet home!

Borta bra men hemma bäst. There is no place like home. Osv, osv. Eftersom att jag är bäst i världen och är ledig idag känner jag för att vara produktiv och städa lite idag. Men problemet är att jag inte känner för att göra det tillräckligt mycket, så jag lär vara kvar här känner jag. Fast det är lika bra det, då kan jag sitta och dampa sönder på min mus som lägger av ibland. Datormusen alltså, den andra vet jag inte hur den fungerar längre eftersom att den har tagits ur bruk.

Nyligen hemkomna jag med stora näsborrar, stor tunga och stora tuttar. Det första med hjälp av näsmuskler och det andra med hjälp av uppushande händer. Tro inte allt du ser..

Full rulle!

Jag har inte hunnit skriva någonting idag för jag har haft fullt upp med kyrkan och mottagning och allt var det nu har varit. Snart ska vi dock åka hemåt och jag fick precis reda på att jag får byta engelskagrupp så jag är ledig imorgon! Och alla måndagar framöver! Wohooo!

Jag bestämde mig för att jag skulle stöta på mina kusiners kusin men han var inte så snygg som jag trodde. Då bestämde jag mig för att ta hans lillebror istället. Han är skitsnygg. Han är 13. Men vafan, får killar gilla lammkött så får väl tjejer också göra det? Fast iofs, det räcker med att jag spanar in de nya ettorna i skolan.. Stryk ska jag ha! Gärna i form av smisk på rumpan av en het 13-åring. Mmm 13-åring...

Jaha, nehe..

Nu ska jag lämna Internets underbara värld (vilket härligt uttryck som jag förövrigt kom på helt själv!) och bege mig till min stenhårda madrass och se på någon film innan jag somnar. Vilket kommer gå helt åt helvete eftersom att jag inatt saknar extratäcke... Jag har inget att krama inatt!!

God natt från gangsta/snoris Jonna!

Jag är saknig ikväll

Jag har haft en underbar dag med Mikaela idag. Skrattat och mått hur bra som helst hela dagen. Det är nu, när jag sitter i ett tomt, stort och mörkt rum ensam, som jag börjar tänka igen. Fast jag lovade mig själv att efter just den här helgen ska jag glömma allting. Då ska jag koncentrera mig på allt annat som är viktigt. Skola, träning, (alkohol) och kompisar. Men ikväll.. Ikväll ska jag vara saknig för sista gången.

Jag saknar B som blev full på en halv flaska vin och som var den första jag ville stoppa ner i en påse och ta med mig hem. Jag saknar hur han tog mitt huvud mellan sina händer och sa "du är så fin" upprepande gånger, för att jag verkligen skulle ta in det. Jag saknar alla skratt och alla fina stunder.

Jag saknar C som var den första på hur länge som helt som fick mitt hjärta på fall. Jag saknar hur han kunde sitta och titta på mig i flera minuter i webcamen och le sitt finuliga leende och att han kallade mig för "älskling", log sedan generat och sa att det kanske var för tidigt. Jag saknar det även fast han gjorde mig mer illa än någon annan har gjort.

Och jag saknar M.. M som alltid fanns där, M som på något sätt lyckades få upp mitt humör igen. Jag saknar pirrningen i magen för varje gång han pussade mig på pannan. Jag saknar att inte kunna borsta igenom håret efter hans fingrar pillerier. Jag saknar att bli kallad för hora och jag saknar att vara så lycklig.

Okej. Nu ska jag ta ett djupt andetag, går igenom dessa tre personer i mitt huvud och sen ska jag komma över precis allting och blicka framåt.

Så, nu har jag tagit ett djupt andetag och ser att jag har skrivit en jävla massa text men kan inte minnas om vad.. Ska jag läsa eller inte? Hm..

Semestern börjar alltid med familjebråk..

Sådärja. Efter en massa timmar på en båt med de gamla vanlig familjebråken, mat, Mamma Mia och pubmusik är jag äntligen framme hos mina kusiner och bloggar live från Helsingfors! Jag är så trött att jag tror att jag ska svimma, vad är grejen med att ha världens plattaste täcken på båten? Då kan jag inte ligga och hålla om det ena täcket på mitt vanliga sköna vis. Vilket resulterar i att jag har sovit riktigt dåligt inatt. Men men. Snart är Mikaela klar med sin tårtbakning (hon ska konfirmeras imorgon det lilla kedjebrevsskickande aset) och då ska vi spela The Sims. Jag älskar The Sims.

Lovely day.. Faktiskt!

Åh vad underbart jag har sovit inatt. För första gången på väldigt länge är jag inte ironisk utan bara väldigt väldigt utvilad. Idag har jag bara Svenska B i en timme och sedan slutar jag och det är heeeeelg! Fast jag åker till Finland 16.45 och kommer hem på måndag igen. Det känns bra. Allt känns bra. Fan vad glad jag är. Av bara lite sömn..

Livet är faktiskt underbart.

Jag hatar Kalmar

Tröstäta is teh shiet.

(Jaja, systemkamerans batterier tog slut så det gick inte att få till en aptitlig bild men ni vet väl för fan hur naturgodis ser ut!)

Så här ledsen är jag nu förresten.
Jävla Kalmar. Varför måste ni vara så jävla bra?

Nu är jag redo

Sådärja. Det var inte allt för svårt. Efter tio minuters letande hittade jag Lisa som nu är nerpackad i min lilla väska som ligger i min stora väska. Min buss går om tio minuter och det känns smooth!

En klar förbättring mot senaste inlägget va? Snälla, säg ja..

Torssta!

God morgon älskade läsare. Vilken underbar dag det är och vilken god natts sömn jag har fått! Känner mig utvilad och är redo att möta dagen med nya krafter.

Naaaaaaat. Jag har sovit två timmar och är missnöjd med den här långa skoldagen.

Så här ser jag för övrigt ut när jag är missnöjd med något.

Dags att kirra lite frukost och packa ner kameran så kanske jag mår bättre sen. Ska åka en ny spännande resväg idag med Pernie! Sen är det en ny skoldag med lektionerna Foto och Projekt och företag.

Hej då!

/En väldigt sömning Jonnibabe

Svenskar och deras finska

Amelie: Heipa heipa, moj moj
Jag: Vafan?
Amelie: Ja? Tänkte impa med min finska jag kan
Jag: Jag är inte impad
Amelie: Fan. Jag kan räkna till tio också. Yki kaksi golme nelje visi kareksan yreksan gymenen vistojsta kakstojsta

Jag tror att alla finnar kan förstå mig när jag skriver HAHAHAHAHAHAHA!

Yki kaksi golme nelje visi kareksan yreksan gymenen vistojsta kakstojsta.

Det här är fan det roligaste jag har hört sen Denise frågade mig om jag hade valt Matte B.

Mina nya sängvanor

Jag har blivit så kräsen i sängen. Jag kan inte ligga på vanligt sätt längre. Det är för vanilj för mig. Jag måste ha det där lilla extra för att bli tillfredsställd. Det går helt enkelt inte att bara ha två kuddar under huvudet och ett täcke över sig längre. Jag måste ligga på alla möjliga konstiga sätt. Ibland ligger jag med rumpan mot väggen (jag tror att jag fantiserar om att det är Christian Bale som skedar mig) och huvudet ut mot andra sidan och ibland ligger jag på mage med särade ben så långt det går och bara armarna som kudde (trots att mina fem riktiga kuddar egentligen ska finnas där för mig).

Favoriten just nu är dock att hålla mitt extratäcke i ett fast grepp mellan benen och armarna och det andra täcket över mig. Som om jag klamrar mig fast vid någon för livet. Det är jättemysigt faktiskt. När jag sedan vänder på mig byter mina två täcken position och jag kan ligga på mitt nyfunna favoritsätt hela natten.

Jag bävar verkligen för den natten jag ska sova över hos en kompis och får ligga sömnlös enbart för att jag inte klarar mig med två kuddar och ett täcke. Jag har blivit sängkräsen.

Min mardrömssäng

Vad vore Sverige utan Henke?

Tittar på fotbollen som precis har börjat. Sverige mot Frankrike på Ullevi. Kul att Henke spelar. Verkligen jätteroligt. 14 år av fotbollsspelande och Lagerbäck insisterar fortfarande på att ta med honom i truppen. Som lagkapten till och med. 36 år och lagkapten i svenska landslaget. Imponerande. Smart drag. Väldigt genomtänkt. Någon som sätter emot att vi kommer ha samma spelare i landslaget om 10 år? Om Lagerbäck sitter kvar alltså. Ser fram emot att se en gråhårig Zlatan, Mellberg och Källström om ett par år. Då blir de små "Henkar". Urgulligt. Och väldigt smart.

Det gick ju som smort

"P.g.a distans mellan hem och skola passar det bättre att byta grupp då engelska är min enda lektion på måndagar som även är lika lång som min sammanlagda restid till och från skolan."

Vuxet och moget nog va? Bra, nu ska jag krypa ner i sängen och titta på film och sen sova. Imorgon måste jag upp klockan halv sju. Längtar!!

Vuxna ord

Jag försöker hitta på någon bra orsak för att få byta engelskagrupp. Att säga att jag har en ovän i min nuvarande grupp går inte eftersom att jag aldrig skulle kunna ljuga söta Barbro i ansiktet. Inte heller att mina bästa vänner går i den andra gruppen eftersom att jag inte har några vänner i den andra gruppen (ja, jag är mobbad). Att skriva att jag vill byta grupp för att få vara ledig på måndagar känns inte heller som den bästa lösningen, eftersom att skolan vill se ambition hos eleverna. Vilket går sååååå bra när man har fantastiska lärare!! Nog om det.

Jag ska finula lite på en riktigt bra och vattentät ursäkt och sen googla lite svåra vuxenord för att det ska verka så professionellt som möjligt. Håll tummarna nu.

Why so serious?

Jag är riktigt trött så jag ska summera mig kort.

- Det är inte bra att försova sig 1,5 timme första skoldagen.
- Inte heller att gå och lägga sig klockan 06.00 och tro att man ska kunna vakna en timme senare.
- Jag har Jesper som klassföreståndare. Jag älskar Jesper.
- Jag har Erika i Svenska B. Jag hatar Erika. Jag vill döda Erika. Jag vill inte ha Svenska B nu.
- Om jag är tillräckligt charmig kan jag få byta engelskagrupp och därmed vara ledig på måndagar, sweeeeeeet!

Dagens bästa:
Valde inte du Matte B? - Denise
HAHAHhahAHAAhaHAahHAAHAHAHhahahaha

Jag gjorde som Denise..

Men nä. Jag är fortfarande inte taggish, som Dogge skulle säga.

It's been seven hours and 15 days

Idag var jag på Ica Maxi. Där köpte jag hårfärg, DVD-skivor och köttfärs. Köttfärs är något man måste köpa när man besöker Maxi. Är man i Gränna köper man polkagrisar, är man i New York köper man en t-shirt med texten I love NY, är man på Maxi köper man köttfärs. As simple as that. Ica Maxi borde bli en ny turistattraktion i Sverige. Jag guidar gärna!

"This is Ica Maxi. Here they sell old meatfers, or as we in Sweden call it - tjöttfässhh. It was a big scandal in Sweden and Janne Josefsson questioned if it was suppose to be like that in the Swedish show Mission review. Next stop is Ikea..."


Är det bara jag eller skymtar man faktiskt lite grön färg i allt det rosa? Lite i alla fall?

Det svenska vemodet

Nu sitter jag här i min underbara säng under mitt reservtäcke och äter frukost. Idag består den av sånt man inte ska säga att man tycker om, för då är man äcklig och har dålig andedräkt. Jag sitter här och äter knäckebröd med ägg och kaviar.

Det är okej att säga att man gillar typ mögelost och grodlår. Men ägg och kaviar är inte fan okej. Jag är egentligen ingen kaviarälskare (läs: jag vill att ni läsare ska gilla mig) så jag vet inte varför jag valde att ösa över detta på mina mackor just idag. En förändring i vardagen, kanske.

Idag ska jag köpa nya skolsaker eftersom imorgon börjar jag i min älskade, fina, underbara, söta skola med Sveriges mest professionella lärare varpå en av dessa extremt kompetenta människor gav mig ett G i Svenska A. Hihi, puss på dig gumman! Älskar dej! (läs: Jag hatar dig. Jag vill döda dig.)

Nu har jag ätit upp mina mackor och insåg en sak. Kaviar är faktiskt jävligt äckligt.

(Gillar ni mig? Gillar ni mig fortfarande?)

Nej Mikaela...

Man får inte en del av Bill Gates förmögenhet för att man skickar vidare ett mail till alla sina kontakter. Du kommer aldrig att få se röken av dina 10.000 euro.

Men visst, jag förstår dig. Friskt vågat, hälften vunnet. Saken är den att jag hatar kedjebrev och efter att ditt hade dimpt ner i min mailbox blev jag riktigt förbannad. Jag känner att jag måste döda dig nu. Du kommer inte ens att hinna konfirmeras innan jag går bärsärkargång med yxa och gevär! Hör du det?!

Kusinjävel. Dum nog att tro på kedjebrev. Pffft!

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått

Jag sitter här och tänker på hur mycket mina nära och kära egentligen betyder för mig. Jag vet att det är mycket, men jag tror också att det är vanligt att man tar vänskap för givet och inte uppskattar den till den grad man borde göra alla gånger. Oavsett om det är en vän som säger att den finns där för en eller om det är en vän som får en att skratta när man helst av allt vill gräva ner sig själv under jord, är det någonting att ta till vara på. En vän som låter en gråta ut i sin famn, en vän som får en på andra tankar genom att dra anekdoter om helgens fyllebravader (såna vänner är oftast de allra roligaste att umgås med) eller en vän som genom en enda blick kan utstråla tilltro till den grad att ett hjärta blir varmt. En vän är alltid ovärdeligt.

Jag är glad att jag har insett det nu. Att det inte går att ta vänner för givet. Generellt sett kommer vänner och vänner går, men det finns de få som alltid håller sig kvar och det är jag tacksam över att de gör. Vi som står hand i hand i varandras motvind, vi som aldrig släpper taget.

Det, ladies and gentlemen, är sann vänskap. Och det är den allra mest sällsynta.

Jag och makaronikastrullen

Pappa: JonnaAa? (Ja, hans röst går i vågor på a:et)
Jag: Mmm...
Pappa: Varför fastnar det alltid makaroner på botten av kastrullen när du har lagat mat?
Jag: Men jag vene.. Jag tar för lite vatten.
Pappa: Nej, du tar för mycket makaroner!
Jag: MEN JAAA, JAG FATTAR ATT DU TYCKER ATT JAG ÄR TJOCK MEN LÅT MIG TA HUR MYCKET JAG VILL OCH LÄGG DIG INTE I MITT LIIIIIV!
Pappa: Det var inte...
Jag: JAG HAAATAAAAR DEEEEJ! NU FLYTTAR JAG HEM TILL MAMMA!
*smäll i dörren*

Ibland tror jag att jag har haft PMS hela mitt liv.

Jag tror att jag kanske kan vara lite smått beroende

..av det där som har mer än 5 % av någonting i sig. Jag kan nästan lova att om jag vore 20 och hade mycket pengar hade jag suttit här ensam och halsat en vinare. Sedan en till. Men inte en tredje eftersom att jag inte vill bli så full. Jag vill bara ha det där lugnet. Lugnet och vetskapen om att jag just då inte behöver oroa mig för någonting. Är det inte så alkoholister tänker? Att de bara kan få det där lugnet genom boozen och få bort tankarna på allt dåligt i sina liv?

Herregud.

Jag är 17 år. Sju-fucking-tton år. Och jag är nästan alkoholist. Det här kommer sitta fint på mitt framtida CV. "Hej! Jag heter Jonna och när jag var 17 var jag alkoholist" tillsammans med "och när jag var 12 så skar jag mig i armarna och lindade in dem i bandage dagen efter bara för att alla skulle undra varför jag hade det". Kan det bli mer tragiskt? Det enda TV-program jag lär få vara med i efter den bekännelsen är ju Outsiders. Där kan jag ju gråta ut över hur svårt det var att få tag i langare och hur mycket jag skäms över ärren att jag inte vågar gå ut med något annat än polotröja på mig.

Sen är det jävligt dumt att just jag skulle vara alkoholist. Det är jävligt mycket kalorier i det där. Så med lite tur dör jag kanske i fetma istället för alkoholförgiftning. Det hade nog min finska släkt glädjs åt (läs: finska släkt = majoriteten av alla som tillhör denna är alkoholister, det går i blodet) i alla fall.

Hoppas att jag med lite tur i alla fall får smutta på en trefemma idag. Annars tror jag att hela min dag kommer vara förstörd och jag måste ta en överdos på t.ex Noskapin (mot hosta) eller Fiskeoljatabletter (något skit med omega-3 i, mamma sa att det var bra för mig).

Vi får se hur det slutar.

På request från Johan..

Mitt ohåriga och väldigt lena ben med det fina ärret på knät!

Ådärkomdenja!

Jag har precis tagit en härlig långdusch, gjort specialaren (inte lättat på duschmunstycket och låtit muttan gå lös) och skrubbat mig alldeles blodig. Nåja, nästan.

Specialaren kallar jag rakning av både underben och överben (låren alltså) eftersom att det inte, i alla fall inte på mig, sker vid varje hårborttagningstillfälle. Jag vet inte ens varför jag fick för mig att göra det just idag (även om det är lördag) eftersom att jag inte hade planerat att ligga med någon ikväll. Kanske är det mitt undermedvetna som hoppas..

Nu är jag i alla fall taggad att börja skriva på min debutbok. Den ska vara klar innan jag blir 18 och jag SKA klara det här. Jag är ingen Marian Keyes (men jag ska visa att jag är bättre än Denise Rudberg) än så länge men om 20 år tror jag blint på att det är jag som har tagit över chicklit-tronen.

Jag insåg också precis att jag har slagit rekord i antal paranteser i det här inlägget!
(Och det känns bra!)

Mmm, okej..

Ja, Hammarby förlorade idag.

Ett jävla vrak, som sagt.

Femtonde augusti

Jag ligger i min säng och håller om min stora korvkudde. Eller egentligen håller jag bara inte om den, jag klamrar mig fast vid den som om den vore allt jag hade här i världen, samtidigt som ett par tårar trillar fram eftersom att jag inte tål att se den hjärtesorg som utspelas på min tv. Jag känner mig som ett vrak. Ett jävla vrak. Jag känner mig som Hilary Swank på min tv. Varför? Jag har inte varit gift med någon i nio år som sedan plötsligt dör ifrån mig. Men ändå. Ett jävla vrak..

Tröstshopping fungerar faktiskt!

Imorgon ska jag köpa en ny dator och jag är redan överlycklig över detta! Jag har inte ens fått hålla i min bebis än men jag känner redan på mig att första gången jag gör det kommer jag kissa på mig av extas. Äntligen en riktig älskling att pilla på. Det var sååå länge sen.

Jag hatar mellanårstiden!

Sol och bad i Finland eller kyligt väder och stickade strumbyxor i Sverige. Ingenting mitt emellan. Hör du det, ditt väderhelvete?

Jag hoppas på lite bra väder i slutet av sommaren när jag åker till Finland igen för att min gullegris konfirmeras! Jag saknar henne, även fast hon pratar misslyckad riktsvenska.

Auf wiedersehen!

Give me a kiss before you leave me,
and my imagination will feed my hungry heart.
Leave me one thing before we part,
a kiss to build a dream on. 

Snart kommer jag blöda ur muttan

Jag är så jävla förbannad. Förbannad på mig själv och förbannad på en del andra. Jag vill bara ha en stor, fet boxningssäck att slå och sparka på just nu. Någonting som jag kan få ut mina aggressioner på. Jag vet inte ens varför jag är så arg egentilgen, jag sitter bara här och skakar på benen som en jävla jude på väg in i gaskammaren. Samtidigt känner jag mig ledsen och uttråkad och vill bara lägga mig i sängen och gråta som ett litet barn som inte fått det önskade Barbiehuset i julklapp.

Nu är allt depp. Verkligen depp.

Om en vecka mår jag fint igen, jag längtar.

Ge mig ett lyckorus

Jag höll precis precis på att skriva ett långt gnällinlägg om hur ångestfylld jag är och att jag saknar känslan av att vara riktigt lycklig. Sen kom jag på att jag bara har PMS och överdriver allting så jag markerade allt och tryckte på delete och genast känns det bättre.

Nu ska jag bada min katt, trots att det kommer få mig att må dåligt igen (läs: extrema rivsår på händerna)

Lasse, I love you.. But I'm not IN love with you..

"Halsont, svinkallt ute och jag är absolut ingen kömänniska. Två timmar ute i kylan och en timme inne på varma Globens golv. Jag hatar att vänta men är glad över att ha fått en bra plats med bara två personer framför mig precis i mitten. Förbandet Abalone Dots är okej, men med tanke på vem som kommer entra scenen efter dessa fyra tjejer har jag faktiskt inte lust att lyssna på en enda ton.

Efter vad som tycks vara en evighet går tonerna till Farväl Jupiter ut och hela Globen jublar. Jag hinner bara tänka "fan vad det var värt all väntan!" och Lars Winnerbäck sjunger "Här på gatan där jag gömmer mig har hösten börjat tidigt" och jag känner att en enorm våg av glädje sköljer över mig.

Bäst är förstås de gamla låtarna och jag skiter i att min hals värker och jag sjunger som aldrig förr. Publiken dominerar i Hugger i sten, är det någon som inte sjunger med hörs inte det för alla runt mig stämmer in i Winnerbäcks vackra stämma. Jag är nära på att börja gråta, det är så otroligt stort för mig. Att stå fem meter från sin största idol i Globen tillsammans med tusentals andra fans är överväldigande. Känslan är helt obeskrivlig.

Jag försöker att visa min hals lite nåd genom att bara sjunga och inte skrika, men ibland kan jag inte låta bli. Som i Winnerbäcks Du hade tid och han sjunger "Du frågar; Älskade dom dig ikväll?" och alla bara jublar, alla älskar Lars Winnerbäck ikväll. Glädjevåg i kroppen igen. "Du frågar; Tog du dom med storm ikväll?" sjunger han sen medans han ler och himlar lite med ögonen och jag tänker "Fuck you halsen!" och stämmer in i tusentals andra människors glädjeskrik.

Lilla oerfarna jag blir nästintill skräckslagen när Lars Winnerbäck med bandet efter massa låtar lämnar scenen, utan att ha spelat Kom Änglar. Bim tröstar mig med att försäkra att dom kommer tillbaka och jag blir riktigt lättad. Efter det följer en drös med både nya och gamla låtar. Publiken är såklart bäst i de gamla. Min älskling har ett hjärta av snö, Stockholms kyss, Du gamla fria nord, Ingen soldat, För dig, Elden. Jag bryr mig inte om att jag sjunger lika dåligt som Amy Winehouse konstant är hög. Jag sjunger, skriker, hoppar och gungar. Ingenting är viktigare än att vara just här, just nu.

När det närmar sig slutet och flera i publiken skriker "KOM ÄNGLAR!" berättar Lars Winnerbäck en historia om kvällens sista låt och jag älskar honom för att han får en sån jävla bra kontakt med Globens publik. Till slut sjunger han iallafall "Den vackraste stunden i livet var den när du kom.." och jag kan inte annat än bara skrika rätt ut och applådera som om det gällde liv och död. Publiken är bäst, Winnerbäck sjunger "Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick.." och två tjejer brevid mig skriker "GÅ INTE!" och jag får gåshud över hela kroppen för jag vill inte heller att han ska gå! Jag vill stå här tills jag blir 80 år och bara lyssna på Lars Winnerbäck hela, hela tiden! Men sen tar det slut och jag känner mig otroligt lycklig samtidigt som jag inte kan ta in vad som nyss hände. Stod jag alldeles nyss fem meter från min idol Lars Winnerbäck och sjöng Kom änglar tillsammans med tusentals andra människor på Globen?

Tack Lars Winnerbäck och tack alla tusentals fans som älskar honom lika mycket som jag gör och som gjorde den 22 november till en av de bästa dagarna i livet för mig! Efter tre år och inte en enda dag utan en Winnerbäck låt fick jag äntligen uppleva det här. Tack, jag är så jävla lycklig."

Och så igår kväll. 9 augusti 2008, ett slutsålt Zinkensdamm IP. Det var stort, det var mäktigt. Det framkallade tårar och skratt. Men det var ta mig fan i bättre än i höstas. Kanske är det bara jag, kanske är det Lasse eller kanske är det alla andra. Det som jag upplevde i höstas var.. Omänskligt. Och så det här. Som "bara" var jävligt bra.

Jag saknade massa låtar. Fyra timmar i regnet för att lyssna på Winnerbäck i två varpå en fjärdedel bestod av halvdana låtar. Att säga att det var jävligt bra får räcka.

Min älskade Lars. Idag!

Åååh om bara en kvart ska jag åka till Bim och lämna mina sovkläder och sen ska vi åka till Slussen och käka på Tacobar och efter det ska vi på Hampes bands spelning och det kommer vara skitgrymt men inte bättre än LARS WINNERBÄCK som vi ska på sen och jag kommer gråta och skrika och skratta och vara lyckligast i världen när jag får både ögon, öron och säkert muttorgasm också bara för att jag kommer stå och trängas (läs: gnida muttan) mot 18.000 andra personer men det är så jävla okej för det kommer vara så jäääävla bra!!!!

Nej jag är inte full, bara jävligt hög på livet just nu.

Döda mig och låt mig återuppfödas om 18 timmar

Det har varit en lång dag och det kommer med all säkerhet att bli en ännu längre dag imorgon så det bästa för mig vore att krypa till sängs på en gång. För det finns egentligen ingenting att berätta. Stureplan var fullt av turkar, negrer, fjortisar, brats och 20+are som kom in på uteserveringarna. Louise och Bim hade världens skavsår och jag fick lov att offra mitt arsle till alla som ville skåda det när Louise hängde på min rygg som ett ärkemongo. Sedan blev det fyllekäk (okej då, nattkäk bara med tanke på vår nykterhet) och jag och Bim tog nattbussen hem där Bim försökte skaffa sig vänner. Hon har inte riktigt fattat det där med att ingen vill vara med oss ändå så det spelar ingen roll.

Håret förresten. Det är inte lika grönt längre men det behöver definitivts färgas om om ett tag. Men jag klarar mig så länge.

God natt!

Jag behöver hjälp!

Är det någon av er (0) läsare som möjligtvis har sett min pappa gå runt som ett fån i Tumbas skogar med ett par långa pinnar från händerna? Om ni ser honom har jag ett meddelande som jag behöver framföra. Mitt orangea hår tog en oväntad vändning och är nu grönt. Eftersom att jag inte kan gå utanför dörren blir min far den som får åka och köpa en färgburk till. Det är ganska bråttom! Jag ska ju för sjutton festa ikväll!

Ser ni honom så säg att han ska ringa sin ångestfyllda och tårögda dotter!

I'm a living carrot

Jomensåatte.. Jag tänkte på det här med orange hår. Tror att det var Ebba von Sydow som sa det. Det skulle tydligen vara inne nu i höst. Så jag tänkte "Why not?"

080808

Inatt ville verkligen inte min hjärna att jag skulle somna. Jag låg och vred och vände på mig i flera timmar och inväntade den sömn som aldrig kom. Jag gjorde allt jag kunde. Jag försökte titta på tv tills ögonen inte orkade hålla sig uppe, jag lyssnade på min ljudbok, jag läste min bok och jag onnade. Fast det förstås, det blev en blöt fläck under mig efter att jag hade onnat så den får väl ansvara för att jag inte somnade då heller.

04.51 var klockan när jag för sista gången kollade på den och då satte jag mig upp och tänkte "Nu orkar jag fan inte mer!". Sen minns jag ingenting mer.

Innan jag vaknade upp drömde jag att jag och min kusin var någonstans och fiskade muterade monsterkräftor varpå den ena av de tre vi fångade hade ett så sjukt läte. Det lät som att någon skrek. Eller som att någon.. Borrade. Jag vaknade upp och ljudet var fortfarande där. Det kom inte från den muterade monsterkräftan, det fanns på riktigt vilket muterade monsterkräftor förhoppningsvis inte gör för de var fan jävligt läskiga. Jag svor tyst för mig själv (hade fått för mig att klockan var 09-någonting) och tänkte att den jävel som borrar innan klockan 12.00 ska jag fan i mig halshugga. Med sedan hörde jag skratt och prat utanför mitt fönster. Och då förstod jag. En moppejävel. En jävla helvetes moppejävel. Och jag tänkte att den jävel som åker moppe innan klockan 12.00 ska jag fan i mig halshugga.

Nu har jag i alla fall gjort det alla föräldrar tjatar på en att göra, ätit en rejäl frukost. En dubbelmacka med sallad och gurka, en skål Start Premiuim Fantasia med kokosyoghurt och ett glas Proviva Fruktjuice Mango blandat med Brämhults Apelsinjuice. Nu känns det bra i kistan!

Idag ska jag förresten bli brunett och färga mitt hår själv för första gången på hur länge som helst. Hoppas det inte blir som när jag färgade det svart själv, en låååång brun/grå slinga som gick från hårbotten enda ner till skuldrorna..

Ljusa tider mot mörka tider

Även fast hösten närmar sig med stora steg (och tacka fan för det, äntligen mörker, kyla och heltäckande kläder!) känns det just nu som att jag själv går mot ljusare tider. Både idag och imorgon har jag fullspäckade dagar och det känns roligt för omväxlingens skull! Morgondagen börjar med träning och solning, för att sedan färga mitt hår och efter det blir det fira Stockholms dag i stan med Sötlusse! Guuuud vad kul det ska bli. Har folk (o)tur kanske jag till och med dansar lite!

På lördag är det Dagen med stort D. Dagen jag ska få skåda min älskling igen, efter hundratals dagar ska jag nu stå öga mot öga med honom.
Mannen jag älskar.
Lars Winnerbäck.

Vi går verkligen mot ljusare tider.

VVS!

Herregud. Jag har precis gjort någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra i hela mitt liv. Visst, äta sniglar och grodlår skulle jag väl kunna prova på bara för att och hoppa bungyjump verkar häftigt även fast jag blint tror att snöret aldrig skulle hålla för min vikt. Men att jag skulle vägra låta pappa betala ett par skor till mig, och en halvtimme senare ett par till(!), trodde jag aldrig. Det kändes så konstigt ändå. Konstigt att se pappas ansiktsuttryck när jag lugnt sa "Jag tänkte eventuellt köpa de när jag får mina pengar sen". Han såg så.. Häpen ut.
Jag ville inte ens slita ut mitt hjärta efter att jag hade uttalat mig på det groteska sättet. Det kändes bara.. Helt okej. Som om det är någonting som börjar hända med mig. Jag tror att jag kanske börjar bli.. Vuxen.

Sjätte gången gillt!

Efter svenskidiot, efter joonnaas, efter jonnasegna, efter modebloggen jdstyles med min fashionistasistah Denise, efter positivasiv och efter bubblesresinsizzle kommer nu min nya sensation. Jätterolig blogg!
Och eftersom att jag har valt ett så passande namn måste jag ju visa att jag faktiskt är rolig också. En rolig sak är ju bland annat att skolan börjar om 13 dagar. En annan rolig sak är att mitt sommarlov har varit relativt händelselöst (inga fylleskandaler på Ayia Napa, inga familjeresor till västkusten osv) och jag har inte ens fått en tredjedel så mycket färg på kroppen som jag skulle ha velat. Tacka vet jag grått väder så att konstiga blickar kan undvikas när man går och solar solarium på gymmet..

Vad har då hänt sen sist efter svenskidiot, joonnaas, jonnasegna, jdstyles, positivasiv och bubblesresinsizzle? Jag har blivit träningsnarkoman igen. Skratta lagom, det är faktiskt sant! Jag har jobbat svinhårt för att komma tillbaka i min gamla form efter att sommarlovet gav mig ett par extra centimeter på mina lovehandles och ansikte (tack för den informationen mamma, tack!) och efter två dagar intensiv träning är jag back on track! Det känns fint.