Jag har gjort det!

Seriöst. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att JAG av alla människor skulle pröva på det. Att jag skulle våga gå på en ödslig landsväg med två pinnar från händerna. Fan, vilket stort steg det är för mig ändå.

Jag: Shit, kolla mamma! Värsta killgänget som kommer springandes och här går jag. Fan vad pinit!
Mamma: Vadådå? Har du inte växt ifrån det där än?
Jag: Men mamma seriöst, titta vad jag har i händerna..
Mamma suckar och himlar med ögonen. Jag suckar av lättnad när killarna springer in på en väg 50 meter framför oss.

Här praktiserar jag stavning (haha, så jävla ordvitsigt av mig!) och är glad över att vägen var ganska folktom..