Nu ska jag vara jätteduktig och gå till gymmet!

Behöver ju faktiskt sola...


Visst blir du bländad?

En bra dag

Jag vaknade imorse (nåja, för en halvtimme sen) och kände att det skulle bli en ganska bra dag idag. Kunde inte sätta fingret på vad det var, men så satte jag mig vid datorn och loggade in på banken och jaha! Studiebidraget hade anlänt.

Det betydde givetvis att mitt ägandebehov växte som en planta som växer jättesnabbt, och jag loggade in på Nelly.com för att göra något åt saken. Tio minuter senare var jag mamma till två små jättesöta bebisar som ingen annan verkade vilja ha eftersom att de gick loss för 60 respektive 134 kronor. Så man kan säga att jag gjorde alla en tjänst genom att adoptera de små liven.

Bäst för er att ni sitter bra på mammas fötter.

Ville testa på att parkera...

Inte så pjåkigt för att vara första gången!

Dagens outfitta

Någon requestade fler bilder (troligtvis Johanne eller Emelie eftersom att ingen av de har tålamod att läsa mina tårdrypande texter, men visst, det är lugnt, älskar väl er ändå) så jag tänkte slänga upp en dagens outfitta till er stora förtjusning.


Randig klänning: Gina Tricot
Leggings med pluppar: Lindex
Sverigestrumpor: Bims (hon kommer aldrig få tillbaka dem, muaahahaaaa)
Osäker fjortispose: Playahead.se
Kobena: Ladugården i Grödinge
Hals och bröst: Gulsot.nu

I mitt tycke perfekta första-gången-manuell-bilkörning-kläder! Jag kommer dö fashion i alla fall.

Varför jätterolig blogg?

Jag har funderat.

Mitt bloggnamn passar inte den här bloggen. Jag har ingen aning om varför jag valde det namnet. Jag är personligen en ganska rolig prick rätt ofta, men det lyser inte igenom i den här bloggen på det sätt som det borde göra. Man döper inte sin blogg till jätterolig blogg om man skriver nio inlägg om hur deprimerad man är och hur mycket man vill dö och ett inlägg som är en smårolig oneliner. Det är ingen jätterolig blogg. Det är en jättekonstig blogg.

Blir inte ni fövirrade och tror att ni har kommit fel?

Jag förstår inte varför jag ids att driva den här bloggen. Samtidigt som jag inte heller vill sluta eftersom att det är skönt att skriva av sig, oavsett om det handlar om hur mycket mitt liv suger eller hur mycket jag hatar Foppas comebacker.

Vet inte hur jag ska göra helt enkelt.

Tycker någon något?

Foppas comeback, sa ju det!

Vill inte vara den som är den, men vem var det som sa det?

Jo, jag!

Vuxenmöte

Ska snart iväg på ett möte angående praktik som jag hoppas jag får. Det är nervöst faktiskt, det känns som att jag ska på en riktig arbetsintervju och det är ju ganska vuxet, därför känner jag mig lite skakis.

Ungefär som första gången man gick på krogen och inte visste att det hette "en stor stark" utan stammade fram: "E-en sån dä-är Fa-alcon" och pekade på ölmaskinen.

Det är en äcklig dag idag

Därför orkar jag inte blogga utan vi kör bara en favorit i repris.

Polenoutfit 2006. Splendid.

Skratta med mig för det är den enda gången jag skrattar idag.

En svensk Christian Bale

Tittar på Efter Tio med Malou som gästades av Jenny Berggren, ni vet hon i det aspopulära och nya popbandet Ace of Base. Och det slog mig hur sjukt lik hon är Christian Bale! Håll med mig om det.


Tog mig en välförtjänt sovmorgon. Jag ska ju vara i skolan hela veckan så då förtjänade jag faktiskt att sova ut, bara idag. Först vaknade jag typ sex på morgonen av sopgubbarna utanför. Öppet fönster och uppdragen rullgardin är inte bra när man ska sova ut. Hann bara tänka "NEJ!" innan jag gick upp, stängde fönstret, drog ner rullgardinen och gick tillbaka till sängen för att somna som en stock igen. Men nu är jag pigg. Ganska iaf. Och min buss går om ett litet tag, så jag tror att jag ska göra det sista och sen kilar jag.


Kolla vad snygg jag blev i håret efter att Emelie fixade det!

(Okej, typ ingen skillnad men ändå)

Emelie är grym på att klippa och jag hoppas hon öppnar eget så småningom så man kan få lite rabatter och slipper betala fullt pris för att bli snygg liksom, HE HE.

Trevlig dag!

En enkel googling.

Vad skönt att min blogg återspeglar min personlighet så bra. Klicka på bilden och skratta med mig.

Sådärja...

Det var ju inte allt för svårt.






SKOJA!!!!!!!

Oj, just det...

Städa var det ju. Mark Knopfler får sjunga i min dator så länge.

DET ÄR HÖST!!!!!!!!ettettoneoneee1111

Denna syn mötte jag precis när jag tittade ut genom mitt fönster. Ser ni vad jag ser!??!! De röda löven har redan börjat föröka sig. Ok, det är 20 september och jag antar att det är normalt, men det känns väldigt, väldigt motigt. För röda löv betyder att det är höst och det betyder att jag måste jobba extra hårt för att motverka min depression/aspergers/borderline/adhd/hypokondri ÄNNU hårdare än vad jag redan gör nu när jag tillbringar dagarna med att göra... ja, ingenting. Idag har jag i alla fall skrivit klart en novell, det var bra av mig. TROTS ATT JAG ÄR DEPRIMERAD OCH HAR ASPERGERS/BORDERLINE/ADHD. Skitbra faktiskt. Nu ska jag motverka mina diagnoser ännu mer genom att storstäda rummet. Sen kanske jag är hurtig och drar till gymmet en sväng. Hahahaha. Nej, så roligt ska vi inte ha det. Ska ju faktiskt på Box/combat imorgon i 75 minuter, och till det passet måste man vila upp sig ett bra tag innan. Gärna en vecka eller så.

Jaja, nu var det inget mer. Hej.

Maskeradkväll!

Sneakpeak på min utstyrsel ikväll.

Förlåt Emelie, lockarna la sig en sekund efter att jag klev ut från salongen. Hahaha. Men de har återgått i mer "Jonnalockar" nu och det är jag ganska nöjd med. Du är fortfarande min hjältinna!

Fyllebloggar sen. KANSKE.

kattjävel

Nu har min älskade katt parkerat på min kropp. Den utstickande kullen är min rumpa, jag ligger alltså på sidan fast snett ner med överkroppen, nästan på mage. Och hon ligger under min rumpa med överkroppen på mitt ena ben och underkroppen i en grop. Ni fattar väl att jag är ganska begränsad i mina rörelser? Till råga på allt börjar hon nu tvätta sig (ni vet, spyljuden) och jag har kramp i armarna efter att ha skrivit det här på mobilen i en mycket obekväm ställning.

Tio miljoner över? Kolla hit!

Just nu vill jag att någon ska skänka mig en stor summa pengar så jag bara kan åka till andra sidan jordklotet och bosätta mig där ett tag och bara vara ifrån precis alla jag gillar och ogillar och bara få tid för mig själv. Det är inte det att jag hatar er, det är det att jag har något fel i huvudet som gör att jag inte klarar av ett normalt umgänge som jag ser att normala personer gör. Och jag tror att jag blir frisk om jag får åka på rehab på andra sidan jorden och bara slippa allt här.

Ja, nu vet ni vad jag ska drömma inatt i alla fall. Blir trevligt att vakna upp imorgon till ännu en vidrig septemberdag med en psykisk instabil personlighet. Supertrevligt.

Bra bra bra bra bra bra bra, hela tiden BRA

Eftersom att allt går så underbart bra hela tiden för mig själv och alla jag känner kan jag ju lika gärna köpa 30 trisslotter och hoppas på storvinst. Så jäääävla roligt att alla mår bra och har det trevligt och att man alltid är så HIMLA nöjd med ALLTING i livet! Strålande! Underbart! PERFEKTION!

Eller inte.

Äh.

Jag går och lägger mig och ber en tyst bön om att jag vaknar upp om tio år istället.

Dags för mamma att hitta en karl kanske?

Mamma: Gissa vad som hände mig i onsdags!

Jag: Jag har ingen aning.

Mamma: Jag tappade min mobil på Söder vid spärrarna, en kille hade hittat den och hade ringt Anne som ringde Lisa som kom hem till mig och sa det på kvällen så jag fick hans kontaktuppgifter.

Jag: Oj, vilken snäll kille.

Mamma: Jag vet. Jag har helt otrolig tur i oturen jämt, kan inte fatta det.

Jag: Var han snygg?

Mamma: Nej, sån tur har jag inte.

Min goda vän Alex

Jag: Hur åker du till jobbet? Saltsjöbanan och sen tunnelbana?

Alex: Ja.

Jag: Okej.

Alex: Men jag kan egentligen ställa mig vid Slussen och sen med ryggen mot riktningen till jobb och runka och tänka på dig och av orgasmen får jag sån fart att jag är framme på nolltid.

Alltså jag tror inte att jag skulle kunna leva utan Alex. Vår hatkärlek till varandra är det fan inte mycket som slår. Även om vi inte är vänner för alltid utan säkert snart kommer bli osams igen så överlever jag på tanken att Alex kommer vara lika rolig mot någon annan som han varit mot mig.

Tack Alex, jag vet att du läser, för att du är som du är. Så. Jävla. Rolig. You are a great manfriend.

Äh, kejjrå...

Det är ju bara ett par tjocka ben, herregud. Inte så att jag lider av en Zlatannäsa direkt. Sen är det ju skitbra om man blir ovän med en spinkig jävel, för då kan man sätta sig i dens knä och mosa lite. Hehe. Hur bra som helst. Alla som har anorexi och inte håller med mig om allt jag säger ska fan se upp alltså.

Hundra kilo fett i ett par ben

Men gud, tittade på bilden jag la upp i det förra inlägget. Vad hände med mina ben egentligen? Nog för att jag är väl medveten om att jag inte har några Victoria Beckham-ben, men det där var ju bara out of control. Det ser ut som att någon har stoppat femtio kilo fett i ett korvskinn skapat för enbart häften så mycket. Vad hände? Är det mina leggings för 50 spänn på Ge-Kås i Ullared? Har jag svårt att se sanningen? ÄR MINA BEN EN METER I OMKRETS?

Alltså. Jag hoppas inte det. Ni som ser mina ben varje dag, svara. Annars måste jag göra något drastiskt. Jag måste... Börja använda baggybyxor.

100 kilo väl fördelat i varsitt korvskinn. Nu blir det tio upphopp på det här.

Chillar i väntan på the sims

Ligger i sängen och väntar på att mina simmar ska sova klart så jag kan spela. Det värsta är att under tiden det har tagit att skriva och fixa med det här inlägget från mobilen har de fortfarande inte sovit klart. Men snart så. Simjävlar.

Kattspya i sängen, nej tack

Min katt är ju helt okej och så, älskar när hon sover med mig och jag somnar in till hennes spinnande ljud. Men fot sak hatar jag. Varenda jävla gång hon slickar sig, eller tvättar sig heter det kanske, låter det som att hon ska spy. Och det gör mig orolig. Inte för att hon ska må dåligt, utan för att jag vill inte vakna upp med handen i kattspya. Så bäst för henne att hon är på sin vakt, annars kanske jag kontaktar kattstryparen i Lerum.

Kom på vad som kunde vara en baktanke

Om inte jag kan se något i mörkret, då kan väl inte våldtäktsmännen heller göra det? Vilket resulterar i att jag går fri.

Ah. Smart. Fattar nu.

Men bra, då kan jag väl bli våldtagen om det är det ni vill!

Fråga: Ser ni vad det här är?

Rätt svar: Nej, det gör ni inte. Och inte jag heller.

Men jag ska tala om för er vad det är. Det är vägen jag från och med nu ska gå hem på från gymmet varannan vardagskväll i veckan. Och tro mig, det handlar inte om en dålig mobilkamera. Det handlar om totalmörker jag ska gå igenom för att komma hem.

Hur tänkte man här? Det byggs nämligen någonting längre ner i skogen, så den vanliga gångbanan är avspärrad och lamporna släckta. Nu ska man alltså gå här, halvt på bilvägen (dock avspärrat där med givetvis) i totalt beckmörker. Hur tänkte man? Jag vill bara ruska tag i den som bestämde detta, typ Fredrik Reinfeldt, och skrika: "VILL DU ATT JAG SKA BLI VÅLDTAGEN NÄR JAG ÄR ÖM OCH SÅRBAR EFTER ETT HÅRT TRÄNINGSPASS PÅ GYMMET OCH BARA VILL HEM OCH DRICKA LITE VATTEN, DUSCHA OCH SOVA?! VA? VILL DU DET!?!".

För jag kan nästan lova att det inom en snar framtid kommer bli så. Inte nog med att en tjej blev våldtagen på min gata i helgen, nu går man inte ens säker på väg UPP till Storvreten.

Jepp, gotta love the suburbs.

Hur snabbt något vänder från liv och död.

Det här skulle bli en bra dag bestämde jag. Det kändes sådär när jag vaknade imorse, och en bit in på förmiddagen. Men sen bestämde jag mig att det skulle bli bra. Jag skulle storstäda och titta på fotboll och eventuellt träna om jag kände mig peppad efter att ha varit duktig med städningen.

Och så BOOM. Bomben slog ner.

"Roger är död. Han dog i torsdags."

Det var bara kanske 15 minuter sedan pappa kom in i mitt rum och lät mig veta. Men jag vet redan nu att jag inte kommer fortsätta med städningen. Jag skiter i fotbollen och att träna spelar ingen roll alls längre.

Jag visste att det bara var en tidsfråga innan min kusin skulle dö av leukemi. Det hade läkarna berättat efter att ha kämpat mot ökningen av de vita blodkropparna i nästan ett år. De kunde inte göra mer nu.

Men att han bara fick en vecka kvar att leva efter beskedet att han skulle dö är orättvist. Vad hinner man på en vecka i livet? Vad är en vecka för hans barn, hans fru, hans föräldrar? En vecka med en man man älskar över allt annat på jorden, innan han försvinner för alltid. Så jävla orättvist.

Jag kan inte fatta att det inte ens har gått en månad sedan jag såg honom för sista gången på sjukhuset i Linköping. Hur han var piggare än på länge, att han drog vitsar som han brukade göra när han var frisk och att han sa att han inte hade gett upp kampen. Hur allt det kan ändras på mindre än en månad. Det är så fel, så overkligt.

Fan, jag vet inte vad jag ska skriva. Allting känns bara så konstigt. Och jag bara ordbajsar på men det är svårt att sätta ord på något som det här. Jag bara gråter och gråter och datorskärmen blir helt immig när jag försöker pränta ner vad jag känner och tycker. Men det går verkligen inte.

Det är bara fel.

Sex sex sex sex sex sex sex

Alltså jag var bara tvungen att söka på bloggen hur många gånger jag skrivit ett inlägg som handlat om sex. Och det var jättemycket. Nu kan det förvisso också handlat om ett antal som var något med sex, eftersom att jag sökte på just ordet sex och det har flera betydelser, men jag tror ändå jag vet vad majoriteten av inläggen handlar om.

Det ska jag nog sluta med.

Ska kanske börja om på nytt helt enkelt. Bara skriva om saker som har med skolan och sånt att göra. Göra mattegåtor och sånt. Är det roligare att läsa? Än att jag skriver sexistiska, kvinnoförnedrande och rasistiska inlägg med en skämtsam underton med glimten i fingrarna?

Herregud. Jag är en hyfsat skärpt tjej. Nu ska jag inte säga att jag skulle klara av Matte A-boken utan att fått öva ett par veckor först, men dum skulle jag inte säga att jag är.

Jag har bara ingen lust att sitta och debattera om orättvisa domar, kärnkraftverk, krig och annat som skolan är till för att man ska prata om.

Det här är min blogg, mitt skrivpalats och den enda anledningen att jag skriver är för att jag vill det. Så jag ber inte om ursäkt för något. Då och då skriver jag ett och annat seriöst inlägg, men annars tycker jag om att vara mig. Att skoja. Att vara grov och lätt provokativ. Att skriva om sex och tvåan och knark och andra saker min mamma skulle få en hjärtattack om hon läste. För som precis för henne undgår det många att det här är en humorblogg. Då får man ljuga för att få andra att skratta.

Vet inte riktigt var jag ville komma med det här. Men kände bara för att skriva av mig helt enkelt.

Ja. Ett av de få seriösa inläggen, alltså.

September, en väntans månad

Kom på att det faktiskt är september nu, och jag bara väntar på att min traditionella höstdepression ska bryta ut. Jag gör allt jag kan för att motverka den, jag tränar och dricker bärsmoothies, men man kan inte riktigt styra över sånt.

Dessutom ska jag träna spinning idag, och jag som HATAR spinning kommer att skynda på min depression på grund av muttvärken spinningcykeln orsakar mig. Grrr. Aldrig ska man få ha det bra.

Kör en liten the girl next door-look idag...

...bara för att mitt hår är fettigt som fan. Känner mig inte riktigt lika oskyldig som jag signalerar på bilden och i frisyren, man skulle aldrig kunna få för sig, bara genom att skåda mitt harmlösa anlete, att jag gillar att ta den i tvåan. Eller hur?

Lurendrejeri minsann.