FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅT!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Japp.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Nej.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nix.
4. Dog någon som stod dig nära?
Hur nära? Släkt och vänner dog. Hemskt år.
5. Vilka länder besökte du?
Finland.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Lite jävla glädje hade ju inte varit fel?
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Säkert inget.
8. Vad var din största framgång 2009?
HAHAHAHA. Eller jo, att jag fick bli filmrecensent på Finest.
9. Största misstaget?
Förnekat känslor, låtit mig sjunka lägre än lägst, mått sämst, velat dö etc etc. Går liksom inte att välja en grej.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inte sjukare än vanligt. Dock de senaste dagarna har jag haft riktigt ont i revbenet.
11. Bästa köpet?
Min Nokia N95 tror jag det får bli.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Krogen. Jävla 18 år.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Inte ett piss.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Typ Lady Gaga och alla andra partylåtar som alltid spelas hos Österbergs.
(URSÄKTA FÖR PAUSEN, BLEV AKUT BAJSNÖDIG SÅ JAG VAR TVUNGEN ATT LÄTTA PÅ TRYCKET INNAN JAG FORTSATTE MED LISTAN)
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Aldrig varit mer nedstämd i hela mitt liv för att vara ärlig. Inte för jag minns hur mitt år var -93, men kan inte tänka mig att det varit värre.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Sheisse... Varit gladare, hur det nu hade varit möjligt. Sökt hjälp tidigt kanske.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit och hatat mitt liiiiiiiiiiv.
18. Hur tillbringar du julen?
Var hos min syster med ett par personer och sedan drack jag öl på Passi. Ja, jag är white trash.
19. Blev du kär i år?
Kär var att ta i, men jag insåg att jag hade starka känslor för en person när det var försent.
20. Favoritprogram på TV?
Kollar inte tv, men serier jag följer som även går på tv är Desperate Housewives, Grey's anatomy, Family Guy, How I met your mother, Californication, South Park och säkert fler.
21. Bästa boken du läste i år?
Har jag ens läst någon bok i år? Hm, måste nog vara den där "Innan döden kom" eller vad den hette, ganska spännande. Annars har jag bara läst mediokra chic-lits i solen.
22. Största musikaliska upptäckten?
Lady GaGa ÄR faktiskt bra...
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
En mysig dag på Fridays med en av världens härligaste personer. Det fick jag.
25. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, typ att Henrik skulle komma ridande på en vit häst och säga att han älskade mig över allt annat på jorden och att han ville gifta sig med mig. Blev inte riktigt så, men men.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Champagnefrukost, drog sedan till stan och satt på Fridays med Petra och gjorde av med typ 700 kronor på mat och dricka. Kom på sen att jag aldrig mer skulle gå på krogen. Jag ljög.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Japp, om jag aldrig hade träffat Henrik, alternativt erkänt mina känslor och se vad det hade lett till. Jäklar vad mycket tid jag hade sparat på det.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Samma gamla vanliga tråkiga HM-tjej.
29. Vad fick dig att må bra?
Mina älskade vänner. Egentid. Roliga utgånger och nytt folk.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ska inte säga Robert Pattinson. Ska inte säga Robert Pattinson. Ska inte säga Robert Pattinson.
31. Vem saknade du?
Gamla vänner saknade jag inte så mycket som jag alltid gjorde förut. Saknade Emmy, vi sågs för sällan. Denise också. Mest saknade jag nog Henrik.
32. De bästa nya människorna du träffade?
Nya och nya, kom i underfund med att Jimmys kompisar är kalasroliga och jag älskar dem lite men inte på ett "vill ligga med er"-sätt utan mer "ni är mina brushuur"-sätt. Sen är det kul att det blivit bättre sammanhållning i klassen också. Gillar ganska många. Salo mest såklart...

Heheheheheeeej

Försökte skriva något roligt. Insåg att det inte var roligt alls så jag tog bort allt.

På återseende.

Ps. Jag ligger dödssjuk i sängen. Det är därför jag inte skriver så flitigt. Något med revbenet. Har nog några veckor kvar bara. Ds.

Sista juldagen

Puh, när den här dagen är slut är det en herrans massa dagar kvar till nästa jul. Det känns fint. Det firar jag med mina bästa vänner och en egen mysig lite julkväll med mat och julklappar och tända ljus.

Fast det förvånar mig inte alls om det spårar totalt och sambucan kommer fram och vi om några timmar står på borden på Passi i bara underkläderna och dansar min rumpdans till Lady Gaga.

Man vet fan aldrig med oss.

Fast egentligen gillar jag henne också

Något säger mig att det finns en person som ser upp till mig väldigt mycket...

NU KÖÖÖR VIIII IGEEEEN

HEPPÅER!

Mår vi bra idag?

Ja, det gör vi!

Det kan ju bero på att jag sov två timmar nu på eftermiddagen för nu är jag fit for fight. Dock verkar knappt någon annan vara det så det blir bara jag och mina kära Johanne på Fridays ikväll. Men jag klagar inte, inte alls. Det ska bli trevligt.

Jag har typ befunnit mig i sängen hela dagen idag. Den är så obehagligt skön. Men strax dax för fix så det betyder att jag måste gå in på toaletten.

Bara lite till...

Bara en instickare...

Kommer ni ihåg hur jag såg ut precis innan jag skulle hemifrån?

Såhär ser jag ut, typ 15 timmar senare:


Man kan ju verkligen undra varför jag inte fick något ragg ikväll. Fast det blev en del på ryska posten. Men det ska vi kanske inte gå in på...

HAHAHA

Nu har jag kommit hem.

Nu.

Klockan är 05.49 och jag tog en taxi från en efterfest (som varade i fem timmar?) från Salem. Så nu är jag hemma. Jag börjar bli lite hungrig efter det underbara julbordet vi åt för 12 timmar sen.

Alltså, jag är hemma NU.

Måste jag tillägga att det har varit en rolig kväll?

Nej.

NU KÖÖÖÖR VIIII

... Som Emelie skulle sagt. Såhär ser jag ut idag, med röda läppar, röda strumpbyxor och röda converse. Julen är helig.

Ölen också.

God jul på er, nu ska jag ha en jättebra dag och kväll!

God jul!

Så var dagen D här. Har faktiskt lite, lite, lite av den årliga ångesten, men den försvinner nog snart. Måste bara få tummen ur och bada, städa och fixa mig. Det är ju det som är lite motigt just nu. Sängen är väldigt skön.

Lite tankar om jul och lite runt omkring det.

Just nu är jag helt SLUT! Från klockan tre till nu har jag och Denise befunnit oss i köket och lagat och ätit mat samt BAKAT. Bakningen tog längst tid. Vi hade fruktansvärt roligt under tiden så den flög iväg, men fy vad jobbigt det är egentligen. Massa att städa och massa former som ska in och ut ur ugnen. Tur att man inte behöver göra det varje dag.

Imorgon är det julafton. Det känns väl inget speciellt för tillfället, mer än att det är en julafton jag verkligen ser fram emot. Brukar vanligtvis ha ångest och må dåligt innan, men nu känner jag att det kommer bli riktigt bra. Det är för fan SNÖ ute! Då kan det inte gå dåligt. Sen ska jag till min syster och sedan till Jimelie (Jimmy och Emelie) och det kommer bara bli SÅ jävla kul alltsammans.

Jag kommer ihåg att jag sa att förra årets julafton var den bästa på länge. Henrik kom hem till mig och vi lagade fläskfilé med potatisklyftor och grekisk sallad och tittade på julfilmer och bara myste hela kvällen. Allt var så väldigt perfekt.

Det hade jag ångest för tidigare. Hur den här julaftonen skulle bli kontra den tidigare. Men just nu när jag vet att allt kommer bli så perfekt är ångesten som bortblåst. Vem behöver ligga sked med någon man tycker om när man kan umgås med sina bästa och finaste vänner istället?

Man kan säga att jag längtar till imorgon. Väldigt mycket. Fast dagen kommer som vanligt gå lååååångsamt (det slutar den aldrig göra, hur gammal man är blir) och jag kommer nog ligga vaken länge inatt, men det ska bli så skönt att vakna upp med ett leende på läpparna imorgon.

Eller en sovande hand, som jag gjort två dagar i rad nu.

Hur som helst. God jul på er alla som läser, hoppas ni får en lika bra jul som jag ska ha. Det förtjänar alla.

Okej, kanske inte Hitler då.

Jag vill ju dö HELA tiden. Tråkblogg!

Har ni tänkt på att varje gång jag har partajat rejält berättar jag aldrig om kvällen, utan bara självömkar som in i helvete och säger hur sugen jag är på pizza/kebab och att jag ska stanna i sängen hela dagen?

Jag måste erkänna att jag inte är så död som jag vill framställa mig själv dagen efter. Jag menar, man är ju inte ung längre, men det är inte heller så att man inte kommer upp ur sängen alls.

Hahahahahaha, nä jag bara skoja.

Allt jag skriver är sant.

Så ni vet.

Hårt liv man lever

Jag har druckit mycket mjölk, spelat mycket gamla The Sims och snart kommer mamma så jag kan gå och köpa en kebabtallrik.

Fan vad de sakerna räddar min koma-dag.

Hårt igår. Riktigt hårt. Vad hände med myskvällen? Den försvann när alla 50 personer stormade lägenheten tror jag... Hur som helst. Kul. Men jäkligt död.

Jag ger upp

Jag kommer inte få prata med Alex idag. Ett enda litet "Aaaalex" till och han hatar mig nu.

Bäst jag sitter här och håller käften en timme till innan jag slutar.

Så går det. Fan.

It's friday ya'll!

Fredag och sista dagen på praktiken. Sitter just nu och väntar på Upptagna-Alex för vi ska ha samtal. Gäller min lön. Är egentligen en hemlighet men Alex har lovat mig att jag ska få 20.000 kronor för mitt hårda arbete under min praktikperiod. Svart. Så jävla nice.

Nej, nu ljög jag. I alla fall om pengarna. Men hoppas kan man alltid göra...

Hur som helst. Det händer ingenting i kändisvärlden just nu, vilket betyder att jag inte heller har något att göra. Väntar på att få sluta, för då ska jag träffa älskade Louise som åker till Thailand (hatar henne) och senare ikväll blir det tjejkväll med två tuffa brudar.

Om bara Upptagna-Alex kan sluta vara upptagen. Måste nog tjata lite mer, men vill inte att han ska hata mig... Förvisso är det sista dagen, då får man nog jävlas lite. Hehehe...

Hej min glaaaada blogg

Återigen förtjänar jag ett pris som världens sämsta bloggare. Men jag har en bra anledning till det. Det är nämligen så att om det hade funnits en prisgala som hette Hostawards (ungefär lika töntigt som Blogawards) så hade jag vunnit i alla kategorier. Det känns som att jag hostar oftare än vad jag INTE hostar. Så ni förstår hur mycket jag hostar. Har fått en hostmedicin utskriven, men den hjälper föga.

Och nu vill jag alltså dö.

Men det är anledningen till att jag inte skriver. Ligger helt utslagen i sängen, med rödsprängda, svullna ögon och blek och glåmig hy. Tur att det är snöstorm ute hela tiden så man har en anledning att stanna hemma.

Håll tummarna för att jag blir frisk snart. För snart kommer fan inälvorna upp.

Ja, se det snöar, ja, se det snöar.

och det gör mig väldigt lycklig.

Skriver om winnerbäck imorgon. Måste se klart på ett intressant sexprogram nu.

They try to make me go to rehab, I won't go go go...

Drar till hovet och ser Lasse Winnerbäck nu. Tar nog en öl innan konserten. Det blir min rehab. TJO!

Still wanna die

Orkante. Ta mig till rehab. Typ nu.

He. rre. Gu. d.

Såhär ligger jag i sängen idag. Hela dan. Men nu ska jag gå och köpa pizza tror jag. Bara lite till...

När jag vaknade imorse var jag ganska yr och illamående. Var säker på att det berodde på att jag somnat typ tre timmar tidigare. Låg i sängen och väntade bort det i kanske fem minuter. Sen gick jag upp. Och föll ihop på golvet lika fort. Sedan dess har jag legat i sängen och försökt sova bort yrseln, men så fort jag vänt mig om snurrar det till ett par sekunder och jag får motstå reflexen att kaskadkräkas i hela sängen. Så jävla obehagligt.

Men eftersom att jag halvsovit fram till nu och fortfarande är yr förstår jag att det inte är sömnen det är fel på. Jag har slarvat lite. Inte så bra. Får fixa till det under helgen.

Ikväll ska jag i alla fall ut med Jimelie och deras härliga polers, så jag MÅSTE känna mig bättre. Nog för att jag ska yra ikväll men det ska i så fall vara på grund av alkoholen... Ska vila, vila, vila, vila nu så jag kan ha KUL sen!

En smula emo

Klockan på min dator visar 15.15. Och det är kolsvart ute.

Jag sitter inne på kontoret och gäspar. Och lyssnar på Kent. Men det är inte mitt fel. Det är vädret som gör mig såhär emo. Hade det varit ljust ute hade jag slängt den tjocka halsduken och stått på bordet och dansat till Lady Gaga. Nu sitter jag bara här, tyst, hostig och tänker med till "varför fåår jag inte påå mig dina blåjeeeans?"

Fast det är en okej dag ändå.

It's alright.

Jag lyckades somna till slut.

Klockan fyra.

Kaffe och fisherman's friend kickar därför igång den här dagen. Mellan hostattackerna.

Jag kan inte sova

Ligger i sängen och skriver från mobilen. Ni vet hur jobbigt jag tycker att det är. Men en sak som är jobbigare är att jag inte kan sova. Min hosta håller mig vaken tillsammans med musiken som min jävla granne spelar. Fattar inte varför jag inte satt upp en arg lapp än. Jävla idiot. Klockan ett en jävla onsdagsnatt. Lägger han inte ner snart måste jag nog göra en Lisbeth Salander och tatuera "jag är en musikspelande jävla tönt" på bröstet på honom. Jag blir så arg att min hosta blir värre. Ni fattar den onda cirkeln. Vi får se hur det slutar. Om jag lyckas somna eller bli fröken Salander.

Året som gått

Jag brukar skriva en årsresumé i slutet av varje år. Antingen för mig själv eller så har jag lagt upp det för allmän åskådning i någon av mina hundratusen bloggar.

I år skippar jag det totalt.

2009 har för mig varit ett jävla skitår. Det är snart ett år sedan jag stod med mina två bästa vänner vid en park i Broängen och skålade i rosa moet och lovade varandra att det skulle bli "dee bäääästa åre i våra liiiiiv *hick*". Det blev inte riktigt som jag trott.

Såhär i slutet av året kan jag småle åt hur otroligt kasst det har varit. Resten av året har jag i princip legat i min säng och gråtit. Nu inser jag hur otroligt onödigt det har varit att slösa bort ett helt år på att må som jag mått. Inte för att det har varit självförvållat eller mitt fel alls, men det är helt galet att ett år av den perioden man ska leva livet som mest (18-års åldern) har gått till spillo. Fatta att man bara lever i typ 80 år och ett år av de där 80 (vilket utgör minst 20 %) har varit riktigt fruktansvärt och något jag aldrig kommer att kunna ta igen. Det är skrattretande. Men faktiskt ingenting jag har lust att ligga i sängen och grina över just idag. Det får vara som det är nu.

Det enda jag ser fram emot det här året är slutet av det. Julafton och nyår kommer förhoppningsvis bli kalasroliga. Och definitivt två av höjdpunkterna på det här året. Jag menar, inte så mycket annat har varit höjdpunkter. Obesvarade känslor, pank, Hammarby ut ur Allsvenskan, deprimerad. GUUUD. Listan kan göras lång. Men fyra punkter får räcka. Det här ska egentligen inte vara ett deppinlägg faktiskt. Fast jag vet ju att ingen orkar läsa såhär långt. I alla fall inte Johanne och Emelie.

Hur som helst. Tänkte ändå visa lite bilder på året som gått. Bara bilder på mig förstås. Mitt ego är för stort för att andra ska få plats här på bloggen.

Januari. Fortfarande glöd i kroppen. Nyklippt lugg och röda läppar.


Februari. Sälen. Jag var lycklig här. Sol och snö gör fan i mig vem som helst lycklig. Jaccuzzi på kvällarna fick mig inte att gråta heller.


Mars. Det blev vår och min kärlek till mittbenan växte sig starkare. Man kunde inte ana att jag gick runt och ville dö så jävla snygg som jag var. Alltså. Jag ville inte dö för att jag var snygg. Ville bara förtydliga.


April. Min födelsedagsmånad. Var rätt glad här. Hade lite åldersångest bara. Men annars bra. Och så jävla snyggt hår. Tittar på de här bilderna ibland och saknar håret.


Maj. Efter april kom maj och Emelie förstörde mitt fina hår. Nä, skoja bara. Fick en så jävla cool frilla som tyvärr inte bevarades så länge. För mycket jobb för mitt lata jag. Blev inte så många bra bilder heller. Men här är en i alla fall.


Juni. Sommar och uteserveringar. Så jävla fint. Längtar mycket till nästa sommars uteserveringsturné. Låt er inte luras av min ledsna uppsyn, jag var nog bara lite bekymrad över att min ölnota blev så fruktansvärt hög den kvällen.


Juli. Åkte till Finland och lattjade på kusinernas lantställe. Här lekte jag och Mikaela "Well-good-day-to-you-sir-I-am-just-tryin-to-look-sexy-over-here"-leken. Jag vann.


Augusti. Åkte till Halmstad och badade i havet, pressade i solen och shoppade i Ullared. Här: Sur för att jag inte uppnått den grad av negroiditet som jag önskat.


September. Var på maskerad. Var utklädd som gudinna. Hade så jävla roligt och tyckte jag var bäst utklädd av alla. Sen träffade jag tre killar som hade klätt ut sig till norrlänningar. De var bättre än mig. En tjej var någon random negress också. Det var också kul.


Oktober. Var på Halloweenfester. Utklädd som hippie och död balens drottning på den andra. Får bli två bilder bara för det.

(Jag och Hanne glada som ALLTID på kort)


November. Träffade världens sötaste krabat och blev hårfixat av Emelie igen. Så. Jävla. Snyggt. Ingen bra bild på det heller dock. Valpis får täcka det.


December. Träffade Backstreet Boys. Lite coolt sådär. Flashar med VIP-kortet.



Eh. Ja, det blev ju nästan en årskrönika ändå. Hoppas ni orkade kolla för jag kan säga att det här tog TID!

Adios.

He he. Heeeh.

På riktigt. Jag ligger utslagen i sängen med 40 graders feber och prickar över hela kroppen. Jag har aids.

Nej, det har jag inte. Men likförbannat har jag en uppsvullen hals som just nu tar död på mig och därför orkade jag inte summera mina dagar för jag måste koncentrera mig på att andas om jag vill överleva. Därför ska jag ta mig igenom ännu en dag i oproduktivitet och bara sova och spela The Sims. Blir hur bra som helst.

Jag har gjort mig snygg ikväll

Ska strax iväg till Martin och dricka öl och snacka skit med honom och Månsson. Martin vägrade bjuda på middag för att det enligt honom skulle kännas alldeles för mycket som en dejt. Men varå, är det inte det? HAR JAG TRYCKT UPP BRÖSTEN OCH GÅTT LOSS MED CONCEALERN ALLDELES I ONÖDAN!?


Nä, det blir fan att byta till en hoodie asså. I värsta fall blir det bara Månsson som glor ner i klykan men det är ju Martin jag vill åt. Är ju ganska kräsen.

Hur som helst. Imorgon lovar jag att berätta om AAAAAAAAAAAAAAAAAALLT som hänt sen i torsdags. Vet att ni är hur nyfikna som helst. På mitt nya glamorösa liv med kändismöten och sånt. Men jag ska berätta. Lovar er det älskade fans.

Snart dags för BSB

Kom att tänka på en sak. Snart ska ju jag träffa 90-talets bästa pojkband, Backstreet Boys, och jag har inte rakat mig under armarna. Tänk om jag lyfter armarna så att mina djungelarmhålor blottar sig inför världsstjärnorna och de blir så avskräckta att de vägrar röra vid mig?

Får nog hålla armarna nere och ge dem en "ingosande" kram istället. Och inte släppa taget sen.

Värre blir det ju sen om jag får ligga med någon av dem, eftersom att resten av min kropp kan liknas vid en apas just nu. Hur ska detta gå?

Får nog be Petra ta med en rakhyvel till Donken så jag kan fräscha till mig innan. Ja, det blir bra.

Vadå. Inget märkvärdigt.

Här sitter jag. På julgalan. Ingenting speciellt sådär. Sitter bara och chillar med trevliga kollegor och sångerskor, Robinsondeltagare och programledare. Angela och Shire ni vet. Men som sagt. Inget med det. Det är därför jag ser så likgiltig ut. Man är ju världsvan liksom.

Foto av söta Jackie!

FEEELÅÅT

Jäklar vilken dålig bloggerska jag har varit de senaste dagarna. Förlåt mina älskade fans.

Jag har varit lite upptagen. Men bara lite. Typ Julgalan och sådär. Inget märkvärdigt.

Men jag kommer igen. Imorgon lovar jag att visa massa bilder och kanske filmer på det jag sysselsatt mig med. Träffat kändisar och sådär. Som sagt, inget märkvärdigt alls.

Ikväll ska jag och Petra till Globen och träffa Backstreet Boys. Inte heller så märkvärdigt. Sen ska vi dansa loss till 90-talets bästa pojkband. En vanlig vardag för mig liksom.

Det märks att jag kommit in i det glamorösa kändislivet nu va? Tänkte bara att någon gång måste man ju lämna Tumbatrash-livet bakom sig och gå vidare. Och nu verkar vara en bra tidpunkt för det.

Är på G idag. Inte.

Märker att hjärnaktiviteten är slö nu när den jobbar på så hårt på natten, skulle nyss googla "celebrity" men det blev "celibreti" istället.

Somnar jag inte innan 00.00 ikväll kommer jag allvarligt talat karva ur min skalle.

Jag ser ut att ha blivit påkörd, och sedan påkörd igen.

Jag tror att det jobbigaste med veckorna är att man blir helt trött efter en hel dag på jobbet, kommer hem och vill bara äta och sova, man är så trött att ögonlocken knappt klarar av att hålla sig uppe men när man väl går och lägger sig är det tusen tankar som surrar runt i huvudet och vägrar låta hjärnaktiviteten vila lite så man får en riktig sömn.

Det, plus att man ser ut som ett jävla zombieas när man vaknar på morgonen, är det jobbigaste med veckorna.

Upptagen vecka

Har ingenting roligt alls att skriva om faktiskt. Vädret är lika trist och grått som vanligt och det enda jag gör på dagarna nu är att åka till praktiken, åka hem, äta nudlar, slösurfa och sova. Finns inte tid eller ork för annat.

Dessutom närmar sig Jennys begravning, och det kommer bli väldigt tungt. Vill inte minnas hur jag mådde efter min kusins begravning i september, alla mardrömmar och alla tårar. Trodde jag skulle få slippa det på ett tag. Men mitt lidande verkar inte ta slut som jag hoppats på... Kan inte göra annat än älska livet.

Eller?

Dagens och kvällens utfitta

Redo att slå tofflorna i taket på Café Opera ikväll.

Vem lyssnar på Thåström?

Lider man inte redan av allvarlig depression och ångest kan jag lova att man börjar göra det när man lyssnar på Thåströms "Fanfanfan". Mer ångestfylld låt går inte att hitta och jag lovar att den till och med skulle kunna få Blondinbella att ta livet av sig. Vilka lyssnar på Thåström? Jag hade inte orkat leva en sekund om jag regelbundet gjorde det. Bäst att sätta på lite Gaga istället...

Rubberish

Behöver duscha och fräscha till mig innan mina små gullpior kommer hit, ser nämligen ut som sju svåra år. Jag är lite orolig för att mamma ska tjura för vi äter upp hennes mat (oxfilé, fläskfilé osv), men man måste lyxa till det som student och äta något annat än nudlar och broskbullar ibland.

Petrus på ingång

Jäklar, har spenderat väldigt lång tid i köket för att vara jag. Potatisklyftor i ugn och oxfilé i panna, inte illa för att vara jag faktiskt. Sen dealade jag med Petra om att jag skulle bjuda henne på käk om hon köpte cigg. Idag är nämligen en dricka-vin-och-kedjeröka dag tyckte jag. Så hon är på väg hit nu och jag ska strax möta henne vid affären. Det räcker tydligen inte med finmiddag, skitungen kräver efterrätt också. Hå hå, ja ja. Men vad gör man inte för sina vänner (läs: för att få ciggaretter)?

När ska det ändras?

Det känns som att jag sovit hela dagen idag, för jag är inte ett dugg trött nu. Men i mellanvarven har jag faktiskt gjort klart världens jobbigaste uppgift jag fick på praktiken i förrgår, så det känns bra. Fast jag har alltså förflyttat mig mellan säng och dator i princip hela dagen idag, produktivt? Näe, inte särskilt.

Fan, jag käkar medicin för att kunna ha ett normalt liv men istället så slutar jag bara vara nedstämd och är bara trött, viljelös och orkelös. Blir hur lätt uppstressad som helst och klarar inte av att gå till vad som ska vara mitt jobb under nio veckors tid på grund av att jag förstorar upp stressen och är helt loco i huvuet. Why, oh why?!!? Jag är trött på att det är såhär. Det är inte mycket begärt att få ha ett vanligt jävla svenneliv. Men inte ens det klarar jag av utan att ligga i sängen och glo in i väggen halva dagen. Helt otroligt.

Vad fan gick snett?

En bok om mitt liv dårå

Läser snabbt igenom mina tre överstes bloggar, Alex, Citty och Fredrika, för att se om de skrivit något om min frånvaro idag och eventuellt sparkar mig för att jag är borta så mycket. Nothing yet, som tur är. Men jag kan inte hjälpa hur jag är. Blir det för mycket måste jag vara hemma, annars får jag panik och dör av stress och andra människor typ. Sån har jag alltid varit, i skolan med. Gick ut tvåan med 30 % frånvaro, trots det hade jag bättre betyg än någonsin då jag alltid tar igen det jag missar.

Men det är klart att det kommer bli problem för mig i framtiden. Tror inte att särskilt många arbetsgivare har överseende med mitt lilla problem. Jag oroar mig verkligen för hur det kommer gå då, och tackar GUD för att det här bara är min praktik, för annars skulle jag fått dojan på dirr.

Känner jag mig själv rätt kommer det väl sluta med att jag går hemma i en blommig morgonrock, röker gula blend under köksfläkten och lever på socbidrag. Allt för att jag inte kan handskas med stress och mycket arbete.

Framme på kontoret

Blir alltid lika nervös och stressad när det är mycket folk på ett och samma ställe.

Tack och god natt

Har varit en lite jobbig dag idag faktiskt. Ville inget hellre än att åka hem när klockan blev fem men var tvungen att åka till Johanne och fixa nageln som gick av. Sa till henne att jag var helt utmattad och att jag skulle bryta ihop när jag kom hem. Mycket riktigt. När jag senare precis kommit hem och stod i duschen fällde jag ett par tårar av ren utmattning. Det var ingen våldtäktsdusch och jag snittade inte upp armarna, men fan vad det kändes bättre efter de där tårarna.

Förresten, jag har ställt mitt alarm på 03.00 igen. Hahaha. Fan vad jag älskar att vakna och sen somna om. Onormalt mycket.

God natt gang.

P.S. Vad roligt att jag ser likadan ut när jag gäspar som när Jimmys hockeylag vinner.

Nu byter jag praktik

Det fabulösa livet på Finest med pressvisningar och goodiebags slutade idag.

Jag och Natalie gick och pantade två sopsäckar burkar. Vet inte hur nära det var att mina två äpplen kom upp igen, men jävligt nära var det.

Dagens lunch

Kör på ofrivillig bantning idag. Glömde göra matlåda igår. Det värsta är att jag sitter bredvid chefen som handlade lunch någonstans. Vet inte vad han köpte men det luktade nybakat bröd en halvtimme bredvid mig och jag ville allvarligt talat dö.

Men det är bara att bita i det sura äpplet (haha, leker göteborgare) och vara glad ändå.

Medan jag skrev den här listan gick en av

Dåliga saker med att ha långa naglar:
- Allt tar mycket längre tid att göra
- Går inte att knäppa jeans (inte för att jag använder det, men ändå)
- Foundation fastnar under
- Svårt att skriva på tangentbord utan att bli missförstådd som ett fyllo
- Går en av ser det förjävligt ut på resten av fingrarna

Bra saker med att ha långa naglar:
+ Eftersom att det är så svårt och tar sån jävla lång tid att skriva sms blir det inga fler såna av fylleslag. Fy fan vad bra.

En söt pluttinutti

Medan Johanne gjorde mig handikappad under två och en halvtimmes tid ville världens sötaste hund äta upp mina tår. De sitter tack och lov kvar ändå.

gör naglar hos johanne

Vi kom fram till att det här var en bra längd. Ett problem bara. Det har tagit mig en halvtimme att skriva det här från mobilen.

Hur fan ska det här gå?

VARNING FÖR GRÅT!

Dagar som den här har jag så himla svårt för att förstå hur jag andra dagar får panik av tanken på att träffa andra människor, även om det är mina närmaste vänner. Än en gång räddar min bästa vän en rastlös dag då jag bara sitter och skakar på benet och är inkapabel till att ligga i sängen och gråta i flera timmar för min medicin gör mig helt konstig i skallen. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, men märkligt är det. Fast skönt på samma gång.

Och igår var jag med Emelie och Jimmy hela kvällen, det kändes minst lika bra. De är så fina människor och det finns inga ord för att beskriva hur mycket jag tycker om dem och att jag är glad att de finns i mitt liv. Hoppas det alltid kommer vara så.

Jag kanske inte kan känna sann lycka nu, eller än på ett tag, men jag vet att det någon gång kommer och tills dess får jag göra det bästa av situationen och njuta av nuet istället för att blicka bakåt eller framåt.

Det är trots allt den här tiden av mitt liv jag vill minnas.

/ Ett sentimentalt as som lyckades så jävla bra med sladdupplösningen.

Where to start?

Det här fördriver jag för tillfället tiden med. Sitter bakom en dator och försöker trassla upp sladdar och koppla in rätt grej i rätt grej. Det är inte det att jag är helt oteknisk och dum, jag vet bara inte var jag ska börja med allt upptrasslande. Det har liksom ingen början.

To be continued...

Puckey på en lördag

Det är någon jag känner som kallar hockey för puckey, vet dock inte vem... Men roligt är det. Jag önskar att jag var ett tvättäkta hockeyfan, det blir fan tusen mål i varje match. Fatta glädjen. Eller ja, inte om det blir 1000-0 till det motsatta laget då.

Hur som helst har Emelie lyckats övertala mig att följa med på Jimmys match i Maxihallen, så jag sminkade mig på rekordfart (man måste vara snygg för puckeygrabbar) och blev tillsagd att klä mig varmt. Vadå, måste jag börja leta efter overallen i källaren nu eller? Jag har en känsla av att man inte får ligga med hockeygrabbar om man inte kommer klädd i enbart bikini. Så jag kör på det tror jag.


Såhär ska jag förresten se ut när vi vinner. Om vi inte vinner lägger jag ut en bild på Jimmys min.

Lazy worm

Blir alltid lika förvånad när solen visar sig under höstmånaderna. Jag förväntar mig liksom att allt ska vara grått och dimmigt hela tiden, och det passar sig inte med sol då. Men trevligt är det förstås.

Kände för en snabb sekund att jag kanske ville gå till gymmet och worka out lite, men släppte snabbt den tanken när jag kom på att tränande inte passar med min lata personlighet, så troligtvis stannar jag inne och spelar The Sims hela dagen istället. Helt okej!

Nu super vi ner oss (i soffan med en skål chips)

Så jäkla gött med helg.

Inte utan min snooze

Jag ska nu berätta för er hur mycket jag älskar snoozefunktionen.

Jag älskar snooze så mycket att jag ställer klockan på 03.00 bara för att få somna om och snooza tre gånger och sedan stänga av alarmet helt och sova fyra timmar innan klockan ringer 07.00 igen och gör att jag kan snooza till klockan 08.00 då jag går upp.

Jag älskar känslan av att vakna och sedan somna om. Så mycket att jag ställer klockan mitt i natten.

Är inte det kärlek så säg?

Jag vet att jag är WT

JA, det är för fan Kvällsöppet med LennarT snart! Vad bra, då slipper jag sitta här och slösa tid menar jag. Viktigare att lägga tiden på att titta på ett debattprogram där det snackas Gekås och Ullared, jajamen. För jag gillar't.

Trots att mina leggings för 70 spänn gick sönder efter några tvättar. Skitared.

Det är inte hostan den här gången *peppar peppar*

Varför kommer det sig att ALLTID när jag blir trött tidigt (vilket händer två gånger i halvåret ungefär) lägger jag mig i sängen och finner det totalt OMÖJLIGT att somna och då går upp och sätter mig vid datorn ett par timmar igen? VARFÖR?

Kan ha överskattat den svenska journalistkåren...

Jag var först på plats på Rigoletto. Tänkte för mig själv att snart kommer glasögonormarna med khakifärgade kläder och jag kommer sticka ut med mitt indiepoppiga utseende. Efter mig kom två killar. Två långhåriga, blonda killar som såg ut att komma från någon tidning som handlar om World of Warcraft och DotA. Vi var själva i salongen till en början. Sedan börja folket välla in. Ok, vi var kanske bara tio stycken, men ändå.

Inte en enda jävel var khakiklädd från topp till tå. Några hade visserligen glasögon, men i övrigt var det helt vanliga svennar. HELT VANLIGA SVENNAR.

Fatta att det är NU jag kan sticka ut som den enda journalist med ett indiepoppigt utseende.

Nice.

Nu blir jag kändis!

Tillbaks på jobbet, vilket, kära vänner, betyder att jag överlevde denna natt utan hemska hostattacker. Helt otroligt. Är övertygad om att det var min motionsrunda igår som gjorde't. Ska fan ut och springa varje gång jag blir sjuk. Ligger jag i sängen med frossa och svininfluensa ska jag banne mig ta på mig skorna och ge mig ut ändå. Då blir man ju frisk på nolltid.

För övrigt ska jag på pressvisningen av Hierro idag. Pressvisning alltså. Så jävla coolt. Lilla jag, trängas med att supercoola journalister från Sveriges alla hörn. Okej, från Aftonbladet och Expressen, men i alla fall.

Nu funderar jag bara på om jag ska göra ett gott första intryck och sätta på mig ett par glasögon med tjocka, svarta bågar (pilotformade går också bra) och khakifärgade kläder och gå runt med ett anteckningsblock i handen och en bläckpenna som ser seriös ut. Jag har nämligen fått en bild i huvudet av att alla seriösa och proffsiga journalister har glasögon, khakifärgade kläder och anteckningsblock.

Vill leva upp till den imagen lite, trots att jag ser ut som en indiepoppig 15-åring.

"HEJ JAG BA ÄÄÄLSKAR KENT TYP ASSÅ BA"

DaTanÖrD

Hehe. Var tvungen att kolla Facebook, Flashback, DN och Bloglovin först bara. Men nu ska jag duscha.

Jag. Dör.

Okej, var ute och sprang nyss. Ja, jag vet. Någon måste ha lagt knark i min middag. Men hur som helst gjorde jag det.

Och jag kan säga att jag aldrig mer ska göra om det.

Fem intervallrundor (?) sprang jag på Röstu Hage innan kroppen, hjärtat och hjärnan sa stopp. Okej, egentligen sa de "STOPP, vi vill hem och käka chips" redan i mitten av första varvet, men jag kämpade emot. Känner mig så duktig nu.

Men också väldigt äcklig. Är fortfarande andfådd. Svettas som en gris. Duscha borde jag. Istället sätter jag mig vid datorn för att skriva blogg och berätta att jag varit ute och sprungit.

Något står inte rätt till här alltså.

Här är jag när jag svettas och flåsar. Bara så ni vet.

En timme är bättre än ingen timme

Det var det jag fick. En timmes härlig sömn. Sen satte helvetet igång igen.

Nåja, nu ska jag jobba lite hemifrån. Får så fruktansvärt dåligt samvete och ångest för att jag är hemma från praktiken. Men jag vet också att jag inte kan prestera när mitt tillstånd liknar en zombies. Så jag får göra det bästa av situationen.

Ger sömnen ett försök nu

Nu har jag inte hostat på åtta minuter. Tror ni jag vågar mig på att sova ett litet tag nu? Har jag tur får jag sova en kvart i alla fall.

FUCK YOU, THROAT!

Asså.

Jag ORKAR INTE mer nu.

Jag har hostat HELA natten. Finns inget stopp. Jag bara hostar, hostar, hostar och hostar. Inte för en sekund kan det stanna upp ett par timmar så jag kan få sova ordentligt, nej nej. Jag måste hosta hela tiden, så även om jag slumrar till i två minuter vaknar jag av att jag måste hosta igen. Vilket resulterar i att jag är rätt groggy nu. Undra om det känns såhär när man har rökt på?

Jag vill helst av allt bara stoppa ner hela näven i halsen, dra ut hostan och skrika till den: "VAFAN VILL DU MIG DITT FULE FAN!??"

Men det går ju inte riktigt.

Så jag får snällt bara fortsätta sitta här medan hostan sakta men säkert driver mig till vansinne. Eventuellt tar jag mitt liv om ett par timmar, men det är ju en annan historia.

Host host och lite slem på det

Sov hos Emelie inatt, eller det var meningen att jag skulle sova men det gick inte så bra på grund av min jävla hosta som höll mig vaken ett bra tag. Vaknade flera gången på natten och på morgonen, inte det roligaste jag varit med om kan man säga.

Nu känner jag mig helt slut, som om jag sprungit ett maratonlopp eller något. Det är bergis svininfluensan. Fast jag får inte feber och frossa först, jag bara hostar och blir trött. Men man ska väl vara den första i världen med något.

Måste vila och se mina älskade serier jag äntligen fått tillgång till, hoppas jag mår bättre sen så jag kan pallra mig till Emelie igen, annars måste jag tyvärr skjuta mig själv.

Okej, jag har kommit över det nu

Tror att det var Fanny som nekade Jamies önskan om att bli medlem i gruppen, kvar på min Facebook finns i alla fall inte gruppbekräftelsen. Jävla skit. Inte för att jag skulle accepterat, men att bara ha honom så nära... Åh, det kändes som jag var elva år igen och det där ögonblicket då jag kastade ner min nalle till honom på Heron City backstage kom tillbaka.

Det var helt magiskt.

Sen kastade Johanna ner sin nalle, den missade Jamie och den landade på en låda och låg där resten av finalkvällen. Typiskt otur.

Om jag träffar Jamie ska jag fråga om min nalle har förändrat hans liv till det bättre. Jag tror det.

OMG OMG OMG OMG JAG DÖR

Fattar ni!???!!! Jamie Meyer, min stora ungdomskärlek från Popstars, vill gå med i Finest VIP-gruppen på Facebook och nu har JAG fått en förfrågan om att godkänna det. JAG! SOM VAR SÅ JÄVLA KÄR I DEN KILLEN FÖR SJU ÅR SEN!

Det värsta av allt är att jag inte FÅR godkänna honom, eftersom att gruppen endast är till för tjejer. Fan fan fan fan fan. Annars hade jag nog haft en given plats i hans hjärta forever. FAN.

Emelie, snälla säg att du lid med mig. Jag vet att du var lika kär som jag var.

Hard work work

Fatta att jag om 12 timmar ska befinna mig på Café Opera med ett glatt och piggt humör. Hur sjutton ska det gå till? Jag känner redan nu för att åka till närmaste möbelaffär och lägga mig i den mjukaste sängen och sova ett par timmar. Eller helst hela dagen. Åka hem innan hinner jag inte heller. Så det blir stress stress stress. Eller egentligen inte, det är nog bara som jag gör det till.

Men det är skit samma, för det är FREDAG och det betyder ledighet ett par dagar och jag ska bara vila vila vila bort min jävla hosta. Håll tummarna för mig nu! Och att det blir mer av den där tillfredsställande känslan. Hehe.

Fast den har faktiskt hållit i sig från igår. Helt otroligt. Det känns som att jag har blivit botad. Synd att det inte verkar i halsen också bara. Då hade allt varit perfa.

Svininfluensan släpper inte

Jag börjar undra vad fan det här är. Hostat hela natten och vaknade med huvudvärk på grund av för lite sömn och kände att det verkligen inte funkade. Har gjort allt jag kunnat för att riva tillbaka det som irriterar i halsen. Funderar på att tugga och svälja lite glas för att se om det hjälper. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Sen fick jag sällskap och lagade riktig mat för första gången på flera veckor känns det som. Ännu en grej som gör att jag bara vill flytta till eget boende och inte käka färdigmat och rester. Men man får göra det bästa av situationen antar jag. Känner att mitt förföringsmode slog i taket idag också, jävligt bra gjort av mig själv. Ska inte gå mer in på det men jag känner mig... tillfredsställd. Ja, för första gången på länge. Tack för det.

Nu blir det någon serie och sen sova.

Svinis på Finest

Jag har haft en riktigt irriterande hosta idag. Egentligen började det igår, men idag är det extra jobbigt. Kan slå vad om att jag blev placerad här i hörnet för att medarbetarna tror att jag är bärare av svininfluensan och vill hålla sig så långt borta från mig som möjligt. Om de bara visste hur rätt de hade, muahahaaaa...

Men låt mig sova nu, snääälla...

Jeeebuz, what a day.

Jag känner mig helt slut. Utmattad verkligen. Och det är tack vare sju timmars arbetstid idag. Fortsätter det i den här takten behöver jag ju aldrig mer sätta min fot på ett gym för att få fram den där sköna känsla av att varenda muskel i kroppen är helt slut och det enda man vill är att ta ett varmt bad och sedan krypa ner i sängen och sova minst 12 timmar. Behöver bara åka till Finest och knappa lite på datorn för att jag ska känna precis så.

Fast troligast är det bara för att jag inte gjort ett piss i två veckor så nu när jag sätter igång igen hänger kroppen inte riktigt med. Så det betyder att jag måste gå till gymmet igen ändå. Fan...

I alla fall. Först riktiga jobbdagen kan man säga. Fick skriva och fixa lite. Skrev min första artikel faktiskt, den går i sin helhet att läsa här för de som är intresserade. Känns stort. Man kan ju faktiskt säga att jag är känd nu.

På bussen hem fick jag syn på Vidar, ett av dagisbarnen jag hade i somras som jag älskade av hela mitt hjärta (slutade med det sen när mitt sommarjobb tog slut, distansförhållande är nog inte min grej). Han kände inte igen mig och det gjorde mig så ledsen att när jag kom hem satte jag på Rufus Wainwrights Hallelujah och tröståt knäckemackor. Sen blev det lite bättre.

Men nu är det dags för det där badet...

Allt går ju precis som man trott

Och som kommentar till inlägget under säger jag bara:


HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.

God natt.

Vad var det jag sa

Tänker inte skriva något mer angående inlägget här under, mer än vad var det jag sa och grattis Petra, inte alla 19-åringar som får äran att fira sin födelsedag på Burger King.

Nog om det.

Första dagen på Finest. Inte nervig alls, men däremot inför smygpremiären ikväll... Om det är som både jag och Johanne tror och hoppas kommer jag få kändisfeber och dö. Och kanske hinna hångla upp Stellan Skarsgård innan.

Men nu: vandra mot tåget. Framåt, MARSCH!

Katastrofkväll

Varje gång jag ska ut och under dagen har hört låten "I gotta feelin" med Black Eyed Peas där de sjunger "I gotta feelin, that tonight's gonna be a good night" så blir kvällen katastrofisk. Det prickar fan aldrig fel. Och nu hör jag den på 107.5 och det enda jag kan tänka på att jag, Johanne eller Petra kommer bli skjuten i en gränd i Gamla Stan ikväll.

Skitlåt.

Jäkla svininfluensa

Skulle gått på Winnerbäck ikväll. Ja, suttit inne i Annexet och väntat på förbandet nu faktiskt. Men det blev inte så. Svininfluensan härjar tydligen hos någon bandmedlem. Fick beskedet när jag satt med Bim, Anders och Fredrik på Daisys vid Gullmars och käkade kebab. Av någon anledning började ingen gråta. Vi bara ryckte på axlarna och fortsatte käka som om inget hade hänt.

Fan vad det är bra att inte vara taggad ibland.

För övrigt mår jag lite bättre, just nu. Tillvaron känns fortfarande kaotisk ibland men nu känns det rätt lugnt. Vi får se hur jag mår om några veckor, då ska jag förhoppningsvis känna mig bättre. Time will tell.

Då kanske jag är mer taggad på Winnerbäck också, den första december är det nya datumet för dagens konsert. Om någon annan blir sjuk då så jävlar....

Mitt liv är ett fullständigt kaos

Det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag knappt vet ut eller in längre. Mitt liv har tagit en vändning och jag har ingen aning om hur jag ska hantera allting. Det är så mycket att tänka på, så mycket nytt och så mycket gammalt som måste bort. Jag vet inte hur jag ska göra. Allt är förvirrande.

Jag har fått min första mens.

Nä ja ba skoja. Den fick jag för länge sen och det var inte alls lika kaotiskt som det jag upplever nu. Faktum är att det gick lugnt till på en husvagnstoalett...

Hur som helst.

Enda anledningen till att jag över huvudtaget kan skriva nu är att idag är en okej-dag. Ibland känner jag allting. Ibland känner jag ingenting. Nu känner jag... nog ingenting. Jag längtar bara till Emelie och Johanne hämtar upp mig så vi kan åka och köpa Halloweenprylar. Klarar inte av att vara själv och ensam längre. Dagarna är okej, men kvällarna och nätterna är fyllda med ångest, oro, tystnad och övergivenhet. Jag klarar inte av det.

Jag kommer rehaba hos söstra mi ett tag. Inte länge alls, men tillräckligt länge för att kanske få nya insikter om hur mitt nya liv ska kunna levas. Förlåt för att jag bara hintar om vad saken gäller, men jag anser mig inte redo att berätta för världen vad som hänt. Ni kommer förstå inom sinom tid.

Så om jag inte skriver är det inte för att jag är död, det är jag bara nästintill, utan för att jag har viktigare saker i mitt liv att ta hand om nu.

(Men jag går fortfarande in på bloggen och läser kommentarer, så om ni vill göra mig lite gladare kan ni väl i alla fall skriva något om hur snygg jag är och/eller hur mycket ni älskar mig?)

Adios!

Döda mig. Nu.

Kommer inte blogga något mer förutom det här idag.

Jag kommer nämligen ligga på golvet och dö i mina egna spyor.

Bara så ni vet.

Nu går vi och lägger oss. Min snygga brud och jag.

Det man förlorat, får man ersätta med något annat

Hade sån jävla otur imorse. Gick av tunnelbanan vid Slussen i värsta rusningstrafiken (tänk er fem miljarder människor på en plattform) och stötte ihop med en man som skulle in i vagnen, på något sätt fastnade mina NYA HÖRLURAR JAG KÖPTE I SÖNDAGS FÖR TVÅHUNDRA JÄVLA KRONOR i mannens jacka så på en halv sekund hade han fått med sig mina lurar in i vagnen medan jag stod kvar på plattformen och undrade vad fan som precis hänt.

FAN VAD TYPISKT.

Jag klarar mig inte utan musik i kollektivtraffiken. Jag hatar andra människor, inte nog med att jag tvingas se dem, nu måste jag även HÖRA dem. Åh. Jag vill dö en smula.

Fast jag har faktiskt köpt en stor, mysig halsduk som jag har letat efter hur länge som helst så det blev lite bättre.

Men ändå.

FAN.

Jag är ingen jävla Madicken

Står i köket och häller upp juice i en flaska att ta med mig på bussen till skolan för jag försov mig i vanlig ordning och hann inte äta frukost hemma.

Pappa: Ska du på utflykt?

HAHAHAHAHAHA.

Som att jag frivilligt skulle röra mig någonstans ute i naturen där risken för att man stöter på småkryp är ofantligt stor. Man ba euw.

Ett litet tecken på manodepressivitet

Ha, vilka jäkla uppdateringar jag har hunnit med idag.

Manodepressivitet as it's best, eller vad säger man.

Tror det har att göra med att när jag har bra saker planerade och saker att se fram emot så känns det lite lättare att gå igenom dagarna utan att vilja dö på kupp. Vilket förvisso är bra, men man vet aldrig när det tar slut. Kanske när tid och lust för nya planer plötsligt försvinner. Men den dagen, den sorgen, som man säger.

Kan inte ens låta bli mobilen i sömnen

En gång skickade jag ett så sjukt sms till en vän, när jag sov. Eller jag var nästan vaken, jag minns att jag skrev men jag vet inte varför. Bara helt plötsligt. Det jag skrev var i alla fall "*nånting nångting (alltså jag skrev något på typ två ord här men har glömt vad det var)* en brud smög toujaolja..."

VAFAN.

Vad betyder ens det? En brud smög toujaolja. Jag har ingen aning om vad jag ville förmedla med det.

Imorse lyckades jag tydligen igen. Fast 1000 gånger värre.
"Äga bl nr jag top tagita på sviktug".

SERIÖST.

Folk måste ju tro att jag är skitfull precis hela tiden. Det där är ju bara helt... brutalt. Fattar inte. Vad är mitt problem? Måste börja med att lägga mobilen i garderoben för att inte sovsmsa mer. Okej, det har hänt två gånger under de sju år jag haft en mobil, men ändå. Inte riktigt okej.

Men den som ändå tar priset är fan Jimmy. Om en kille sover och hans flickvän skickar sms och frågar om han kan möta henne när hon kommer från krogen så ska han svara "Ja, självklart älskling". Men inte Jimmy, nej. Han svarar "Ja kommer lägg, krigten pi, så big de alpi".

Är det inte kärlek eller vad.

Ska vi bada?

Jag kan vara lite trög ibland

Några dagar sen:

Mattias: Marco?

Jag: Va?

Mattias: Ja, Marco?

Jag: Jaha...

Mattias: Äh...

Nyss:

Jag: ÅÅÅH JAG FATTAR NU! Säg det igen!

Mattias: Marco!?

Jag: POLOOOO!!!!

Mattias: JAAAAA!

Jag: JAAAAAAAAAAAAA!!!

Mattias: FISH OUT OF WATER!!

Jag: Va?

Snart börjar min praktik

Mamma: Visa hemsidan du ska praktisera på!

Jag: Gå in på finest.se

*tystnad*

Mamma: Jösses...

Jag: Vad?

Mamma: Alltså det här ser ut som... Veckorevyn.

Jag: Hahaha, va?

*tystnad*

Mamma: Och så Östermalm så det är sånt där folk... Jaha...

Jag: Hahaha, va?

*tystnad*
*telefonen ringer*

Mamma: Välkommen till Viking Line.

Jag: Hahahahaha.

Uppkörning here I come

Övningskörde på Huddingevägen till mammas jobb i Danviken alldeles nyss. Fan vad jag är bra måste jag säga. Även fast jag fick ett skrattanfall deluxe åt en full jävel som körde 40 km/h på 70-vägen. Vilka idioter det finns. Själv är jag grym.

Ja, det var väl bara det jag skulle säga. Ska på bio med Salo och se Zombieland, hoppas att den är bra, vet inte vad jag ska tro faktiskt. Skräckkomedi liksom. Hm. Återkommer.

God natt

Har en sån där dålig dag igen. Efter en natt med lite sömn, mardrömmar och kallsvettningar väntade jag på samtal från min läkare, förgäves. Så jävla typiskt. Sen var jag helt slut och upptäckte att det fortfarande var höst så jag blev hemma från skolan. Igen. Också typiskt.

Nu äter jag nudlar till frukost och ska se på Desperate Housewives. Hoppas dagen blir bättre. Jag har på känn att så länge rullgardinen är nerdragen så kan den nog bli det.

Mikaela är här!

Ja, ni förstår att anledningen till att jag inte skrivit något är för att jag har besök av min älskade kusin och då känner jag inte för att sitta och printa ner massa ord i bloggen.

Som ni förstår har vi haft annat för oss liksom.


Återkommer imorgon. Lovar nästan.

Jag har badat missen

P.S. Hon har ej rökt på.

Vore det förresten inte helfestligt om hela den här bloggen gjordes om till att krets kring mitt OCH Missens liv? Jag har ju ändå skrivit väldigt många inlägg om henne. Okej, det här är typ det tredje, men ändå.

Den skulle kunna heta "JONNA! ... och Missen". Det vore roligt. Jag ska fundera på't.

Jag förblir ogift

Inget personligt svar från min man har kunnat ses bland mina kommentarer, och det gör mig lite ledsen. Jag antar att jag kommer förbi ensam resten av livet.

Men.

Det finns i alla fall en som står ut med mig och som vill umgås med mig.

Missen (den lilla svarta klumpen sydost om mitt ansikte)

Jonna Wickström

Nu har jag kommenterat på André Wickströms blogg att jag vill ha honom. Det känns lite pirrigt såhär i efterhand.

Ungefär som när man var 8 år och skrev beundrarbrev till Nick Carter i Backstreet Boys och hoppades på att få tillbakaskickad en bild med autograf och hälsning på.

Jag väntar fortfarande på den där jävla bilden, Nickhelvete.

Meeeen. Jag hoppas på att få något lite finare av André. Som ett vackert efternamn t.ex.

Att leva i en berg-och-dalbana.

När jag idag tittar ut igenom fönstret och mina ögon tåras av det jag ser, är det omöjligt för mig att förstå att jag mådde bra för bara två dagar sedan. Det är inte för att jag tänker "ååhh, fett tråkigt med regn!!" eller "hallåå, var e värmen!?", utan det är på riktigt. Och hur kan man leva sitt liv på riktigt om man känner en återkommande tyngd i kroppen som aldrig kan försvinna helt? Det funkar inte att gå igenom hela sitt liv i en berg-och-dalbana.

Jag vet inte hur länge jag våndats med huvudvärk, trötthet och ångest, men imorgon ska jag i alla fall till läkaren, så vi får se vad som sägs där. Helst av allt hoppas jag ju bara på att de dunkar mitt huvud hårt som fan i väggen så jag blir frisk från det här eländet någon gång.

Men jag har förstått att det inte är så lätt.

På tal om fotbollstalanger...

Jag: Vilken näsa den där Zlatan har!

André: Du menar, vilken Zlatan den där näsan har?


Zlatan Ibrahimovic, det närmaste man kan komma att vara jude, utan att vara det.

Fredagsmys, tydligen.

Vaknar med extrem huvudvärk och illamående som gör mig skakis i hela kroppen. Sveper en liter vatten för att samla kraft att gå och kissa på toaletten och väl där sitter jag och går igenom gårdagens händelseförlopp. Går sedan till köket och blir mött av denna syn:

Tänker: "Jaha, vi hade visst kul igår".

Går vidare till vardagsrummet och ställer mig på den katthåriga mattan jag lovade pappa att dammsuga igår innan kompisarna kom. Det gick inte så bra. Får syn på kameran och går igenom lite bilder. Får syn på denna bild:

Tänker: "Jaha, vi hade visst jävligt kul igår".

Går sedan och lägger mig igen och halvsover innan Louise ringer och berättar om sina galna nattäventyr. Hon hade nog också ganska kul igår.

En kul fredag, helt enkelt.

LYCKORUS

Obs! Nedanstående text har ingenting med bloggrubriken att göra!

En sak som är lite lustig är när jag åker till mamma för att hämta post som är till mig, och hon verkligen vill se till att jag får med mig posten hem igen när jag åker. Så hon lägger alltid posten på ett säkert ställe där hon vet att jag kommer hitta den.

Hon känner verkligen mig.


Tillbaka till rubriken!

Fan vad jag är glad just nu. Övningskörde på RIKTIG bilväg för första gången och det gick hur bra som helst, fast jag höll på att svimma i rondeller och fick krypköra. Dessutom kommer Johanne och Emelie hit imorgon och det ska bli skönt att bara umgås och ta det lugnt. Vi är såna onormala 18-åringar förstår ni.

OCH! Och och och.... Min älskade kusin och en av mina bästa vänner, Mikaela, kommer hit till Ruotsi nästa helg! Och det gör mig så lycklig att jag nästan vill gråta. Saknar henne hela hela hela tiden och vi har så fruktansvärt kul tillsammans. Skönt med en helg bara vi två och ingen som tjatar om promenader och bärplockning *ryser ända in i benmärgen*

Snart ska jag äta pasta med laxsås och även om jag inte är så hungrig för jag smällde i mig en och en annan karamell när jag kom hem från körningen, så ska det bli så jääävla gott och jag ska svulla såååå mycket!

(Och sen tränar vi skithårt nästa vecka, Johanne. Visst?)

Ville bara säga att det här är en bra dag. Så ni vet.

12 timmar senare...

Fotboll och glass. I sängen.

Helt okej.

Måndagar är aldrig bra dagar

Känner på mig att det här kommer vara en riktig skitdag. Som alla andra 350 dagar om året ungefär. Men jag tänker positivt och om 12 timmar får jag lägga mig i min säng igen.

Men tills dess:

Adios.

Jag är INTE en dålig människa

Va vare där om liksom. Jag är inte alls dålig. Jag är rätt bra, oftast. Och stark, rolig och inte pjåkig alls. Nu får jag ju skärpa mig.

Fast först ska jag se på Grey's Anatomy tror jag.

/ Jonna - Som har låtsas att hon är sjuuk...
(vad skönt att ingen kommer fatta det där)

Jag är en dålig människa.

Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa. Jag är en dålig människa.

Men snälla. Gilla mig ändå. Behöver det när jag är så dålig. PLIS.

Nykter krogvisit

Huvudvärken sedan en vecka tillbaka har inte släppt ännu, börjar tröttna på att ständigt gå runt med en känsla av att någon spänner 5000 gummiband runt huvudet på mig. Men men, jag är ju inte ett barn i Afrika i alla fall.

Ikväll ska jag ut med mina fina vänner. Trots att jag egentligen vill ligga i sängen och gråta/onanera bort huvudvärken så känns det som det rätta just nu. Kan förresten inte fatta att det har gått en hel vecka sedan den värsta dagen i mitt liv. Skulle "firat" det med att gråta om det inte vore för att jag måste sminka mig nu.

Livet är knäppt.

Det funkar inte idag

Jag ska äta middag och sen krypa ner i sängen och titta på South Park. Huvudvärken och annat gör att jag inte kan tänka roliga tankar nu och printa ner det i ord här på bloggen. Då fåre va.

Kommer kanske igång imorgon istället. Men bara kanske.

Nu ska jag vara jätteduktig och gå till gymmet!

Behöver ju faktiskt sola...


Visst blir du bländad?

En bra dag

Jag vaknade imorse (nåja, för en halvtimme sen) och kände att det skulle bli en ganska bra dag idag. Kunde inte sätta fingret på vad det var, men så satte jag mig vid datorn och loggade in på banken och jaha! Studiebidraget hade anlänt.

Det betydde givetvis att mitt ägandebehov växte som en planta som växer jättesnabbt, och jag loggade in på Nelly.com för att göra något åt saken. Tio minuter senare var jag mamma till två små jättesöta bebisar som ingen annan verkade vilja ha eftersom att de gick loss för 60 respektive 134 kronor. Så man kan säga att jag gjorde alla en tjänst genom att adoptera de små liven.

Bäst för er att ni sitter bra på mammas fötter.

Ville testa på att parkera...

Inte så pjåkigt för att vara första gången!

Dagens outfitta

Någon requestade fler bilder (troligtvis Johanne eller Emelie eftersom att ingen av de har tålamod att läsa mina tårdrypande texter, men visst, det är lugnt, älskar väl er ändå) så jag tänkte slänga upp en dagens outfitta till er stora förtjusning.


Randig klänning: Gina Tricot
Leggings med pluppar: Lindex
Sverigestrumpor: Bims (hon kommer aldrig få tillbaka dem, muaahahaaaa)
Osäker fjortispose: Playahead.se
Kobena: Ladugården i Grödinge
Hals och bröst: Gulsot.nu

I mitt tycke perfekta första-gången-manuell-bilkörning-kläder! Jag kommer dö fashion i alla fall.

Varför jätterolig blogg?

Jag har funderat.

Mitt bloggnamn passar inte den här bloggen. Jag har ingen aning om varför jag valde det namnet. Jag är personligen en ganska rolig prick rätt ofta, men det lyser inte igenom i den här bloggen på det sätt som det borde göra. Man döper inte sin blogg till jätterolig blogg om man skriver nio inlägg om hur deprimerad man är och hur mycket man vill dö och ett inlägg som är en smårolig oneliner. Det är ingen jätterolig blogg. Det är en jättekonstig blogg.

Blir inte ni fövirrade och tror att ni har kommit fel?

Jag förstår inte varför jag ids att driva den här bloggen. Samtidigt som jag inte heller vill sluta eftersom att det är skönt att skriva av sig, oavsett om det handlar om hur mycket mitt liv suger eller hur mycket jag hatar Foppas comebacker.

Vet inte hur jag ska göra helt enkelt.

Tycker någon något?

Foppas comeback, sa ju det!

Vill inte vara den som är den, men vem var det som sa det?

Jo, jag!

Vuxenmöte

Ska snart iväg på ett möte angående praktik som jag hoppas jag får. Det är nervöst faktiskt, det känns som att jag ska på en riktig arbetsintervju och det är ju ganska vuxet, därför känner jag mig lite skakis.

Ungefär som första gången man gick på krogen och inte visste att det hette "en stor stark" utan stammade fram: "E-en sån dä-är Fa-alcon" och pekade på ölmaskinen.

Det är en äcklig dag idag

Därför orkar jag inte blogga utan vi kör bara en favorit i repris.

Polenoutfit 2006. Splendid.

Skratta med mig för det är den enda gången jag skrattar idag.