Året som gått

Jag brukar skriva en årsresumé i slutet av varje år. Antingen för mig själv eller så har jag lagt upp det för allmän åskådning i någon av mina hundratusen bloggar.

I år skippar jag det totalt.

2009 har för mig varit ett jävla skitår. Det är snart ett år sedan jag stod med mina två bästa vänner vid en park i Broängen och skålade i rosa moet och lovade varandra att det skulle bli "dee bäääästa åre i våra liiiiiv *hick*". Det blev inte riktigt som jag trott.

Såhär i slutet av året kan jag småle åt hur otroligt kasst det har varit. Resten av året har jag i princip legat i min säng och gråtit. Nu inser jag hur otroligt onödigt det har varit att slösa bort ett helt år på att må som jag mått. Inte för att det har varit självförvållat eller mitt fel alls, men det är helt galet att ett år av den perioden man ska leva livet som mest (18-års åldern) har gått till spillo. Fatta att man bara lever i typ 80 år och ett år av de där 80 (vilket utgör minst 20 %) har varit riktigt fruktansvärt och något jag aldrig kommer att kunna ta igen. Det är skrattretande. Men faktiskt ingenting jag har lust att ligga i sängen och grina över just idag. Det får vara som det är nu.

Det enda jag ser fram emot det här året är slutet av det. Julafton och nyår kommer förhoppningsvis bli kalasroliga. Och definitivt två av höjdpunkterna på det här året. Jag menar, inte så mycket annat har varit höjdpunkter. Obesvarade känslor, pank, Hammarby ut ur Allsvenskan, deprimerad. GUUUD. Listan kan göras lång. Men fyra punkter får räcka. Det här ska egentligen inte vara ett deppinlägg faktiskt. Fast jag vet ju att ingen orkar läsa såhär långt. I alla fall inte Johanne och Emelie.

Hur som helst. Tänkte ändå visa lite bilder på året som gått. Bara bilder på mig förstås. Mitt ego är för stort för att andra ska få plats här på bloggen.

Januari. Fortfarande glöd i kroppen. Nyklippt lugg och röda läppar.


Februari. Sälen. Jag var lycklig här. Sol och snö gör fan i mig vem som helst lycklig. Jaccuzzi på kvällarna fick mig inte att gråta heller.


Mars. Det blev vår och min kärlek till mittbenan växte sig starkare. Man kunde inte ana att jag gick runt och ville dö så jävla snygg som jag var. Alltså. Jag ville inte dö för att jag var snygg. Ville bara förtydliga.


April. Min födelsedagsmånad. Var rätt glad här. Hade lite åldersångest bara. Men annars bra. Och så jävla snyggt hår. Tittar på de här bilderna ibland och saknar håret.


Maj. Efter april kom maj och Emelie förstörde mitt fina hår. Nä, skoja bara. Fick en så jävla cool frilla som tyvärr inte bevarades så länge. För mycket jobb för mitt lata jag. Blev inte så många bra bilder heller. Men här är en i alla fall.


Juni. Sommar och uteserveringar. Så jävla fint. Längtar mycket till nästa sommars uteserveringsturné. Låt er inte luras av min ledsna uppsyn, jag var nog bara lite bekymrad över att min ölnota blev så fruktansvärt hög den kvällen.


Juli. Åkte till Finland och lattjade på kusinernas lantställe. Här lekte jag och Mikaela "Well-good-day-to-you-sir-I-am-just-tryin-to-look-sexy-over-here"-leken. Jag vann.


Augusti. Åkte till Halmstad och badade i havet, pressade i solen och shoppade i Ullared. Här: Sur för att jag inte uppnått den grad av negroiditet som jag önskat.


September. Var på maskerad. Var utklädd som gudinna. Hade så jävla roligt och tyckte jag var bäst utklädd av alla. Sen träffade jag tre killar som hade klätt ut sig till norrlänningar. De var bättre än mig. En tjej var någon random negress också. Det var också kul.


Oktober. Var på Halloweenfester. Utklädd som hippie och död balens drottning på den andra. Får bli två bilder bara för det.

(Jag och Hanne glada som ALLTID på kort)


November. Träffade världens sötaste krabat och blev hårfixat av Emelie igen. Så. Jävla. Snyggt. Ingen bra bild på det heller dock. Valpis får täcka det.


December. Träffade Backstreet Boys. Lite coolt sådär. Flashar med VIP-kortet.



Eh. Ja, det blev ju nästan en årskrönika ändå. Hoppas ni orkade kolla för jag kan säga att det här tog TID!

Adios.