Så många minnen

Jag ligger och tittar på gamla bilder och blir tårögd samtidigt som det spritter till i själen. Att alla dessa bilder har en historia att berätta, ett minne de bevarar. Som inte försvinner.

Om man inte råkar ut för en hårddiskkrasch då. Vilket jag gjorde en gång... Men det är en annan historia.

Förundras i alla fall över dessa bilder. På hur en kamera har fångat ett ögonblick och gör att man minns, mycket längre. Det är fascinerande. Och det får mig att förstå hur mycket jag behöver ha en kamera. Jag dras till att föreviga. Med en kamera i mina händer känns det komplett på något sätt. Jag vill ha det, jag behöver det. Annars är jag inte hel.

Här är för övrigt ett förevigande på när jag töjde öronen för ett par år sen.

Bantningsidioti

Man kan säga att jag numera har en sån sjuuukt stor respekt till alla som råbantar och äter typ ett salladsblad om dagen för att gå ner i vikt. Samtidigt som jag tycker ni är helt dumma i huvudet.

Mat är det bästa som finns. Det finns inget som är lika gött som att stoppa käften full med den mat man är sugen på när man har varit riktigt vrålhungrig ett par timmar. Jag skulle avstå sex resten av livet om det stod mellan sex och mat. Vilket förvisso är rätt smart eftersom att man inte klarar sig sådär överdrivet länge utan mat, men ni förstår vad jag menar.

Nu sitter jag här, tredje dagen på svält och jag känner verkligen hur mycket jag lider. Jag dricker en sån där naturdietshake med smak av kaffelatte och även om den är helt okej är det fan ingenting som kan konkurrera med en hel måltid. Förslagsvis tacos. Eller lax och ris. Eller laxpasta. Kanske potatismos med köttbullar... GAH! Den här jävla shaken kan jag dricka till efterrätten som skulle bestå av kladdkaka eller sockerkaka, men fan inte som en hel måltid! Min shääl gråter!

Jag väger hellre 150 kilo än någonsin gå på diet igen.



Ja just det, jag kan bara dricka från ena mungipan, allt för att inte riskera att hålet blir igenfyllt av kaffelatte på den andra sidan. Härligt. Så JÄVLA kul.

En liten grej bara

Fy fan vad idiotiskt det är att kolla på Man vs. Food klockan fyra på natten när man själv inte kan äta.

Jag måste vara någon slags sadist.

Min frukost

Aptitligt va???



Ptja, jag hade nog hellre ätit rostade mackor med ost och ägg på. Kanske bacon med. Druckit juice till. Eller mackor med skinka eller finsk leverpastej.

Men neeeeej. Tandlös som jag är får jag nöja mig med den här typen av frukost istället. I ungefär 17 månader framöver.

Yay.

Det verkar vara inne med porträtt på mig nu

Sebastian: Det där är du.

Nu har ni er chans.

Det här är en humorblogg. Visst, ibland skriver jag om saker som är helt sjukt emo, men mest vill jag få er att skratta.

Det hoppas jag att jag kan få er att göra nu.

Varsågoda och skratta åt en ledsen tjej som opererat bort en visdomstand och förlorat känseln i ena halvan av nedre ansiktet.



(Jag har förvisso ont, det var en av de mest hemska upplevelserna jag varit med om och det svider ordentligt på munnen, men jag lovar, det är lugnt, ni får skratta.)

Igår sa Sverige nej.

För att tvärtemot det föregående inlägget tala lite allvarligt om politik och röstning tänkte jag publicera en text här jag precis skrev på Facebook.

Den heter "Igår sa Sverige nej", skriv jättegärna vad ni tycker, och ni som är vänner med mig får helst kommentera under texten på Facebook.

"Ungefär ett dygn har gått sedan valresultaten i riksdagsvalet 2010 klargjordes. Valresultat som upprört många människor, och gjort några få andra väldigt glada. Sverigedemokraterna säkrade 20 mandat i riksdagen genom att få 5,7 % av rösterna, det vill säga att runt 300.000 svenska medborgare la sin röst och därmed också sitt stöd på detta parti. Det visade sig även att Alliansen har fortsatt stöd för att leda Sverige i ytterligare fyra år.

Det var dessa två saker jag fasade för skulle hända under valet. Naturligvis visste jag att det rent statistiskt sett skulle inträffa, men det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan och därför hoppades jag på de Rödgröna in i det sista. Jag hoppades på att igår var dagen då Sverige skulle vända. Att Sverige åter igen skulle bli det humana land jag växt upp i. Det landet där alla får vara med och alla ska få känna sig trygga.

Jag bekymrar mig främst över två saker när det gäller både Alliansens och Sverigedemokraternas politik. Osäkerheten och otryggheten den skapar. Vem ska ta hand om människan när både Alliansen och SD vänder ryggen till? När Alliansen prioriterar ekonomin och företagspolitiken framför det som skapar en bra välfärd och Sverigedemokraterna inte vill ha hit människor från andra länder. Vem hjälper då dem som blivit sjuka och/eller på något sätt inte klarar av att arbeta längre och behöver stöd och skydd i form av assistans och bidrag för att leva ett drägligt liv, om svårt sjuka människor med både fysiska och psykiska problem blir utförsäkrade och lämnas kvar med ingenting? Vem ska se till att Muhammed känner sig trygg i ett land hans familj flytt till på grund av krig, våld och orättvisor, när det finns människor som ständigt kämpar för att de ska bli utvisade, kanske på grund av att de inte lärt sig så bra svenska under det året de har bott här?

Det finns minst tio barn i andra länder som varje kväll gråter sig till sömns på grund av att de är fattiga, att de inte känner sig ha ett värde, att de inte får gå i skolan, att mamma blir slagen, att pappa blivit mördad. De barnen hade gjort allt i världen för att få komma till ett land som Sverige där de blir behandlade som människor, där det finns hopp och trygghet och där framtiden inte är oviss och ger magknip. Ska vi då, som Sverigedemokraterna tycker, bara släppa in ett av de tio barnen? För att de resterande nio barnen ska växa upp och bli våldtagna, förföljda, tillfångatagna och torterade i länder där ingen trygghet och säkerhet finns. Är det humant?

Det kanske bara är jag, och, som det verkar som tur är, en hel del vänner här på Facebook, som anser att vi är på väg åt helt fel håll. För att, ironiskt nog, använda mig av ett Sverigedemokratiskt uttyck: All politik handlar om prioriteringar. Jag anser att den största prioriteringen inom politiken i alla länder ska vara människan. Jag kanske är naiv som tycker att vi hellre ska lägga ner pengar på de sjuka och de i behov, än att lägga pengar på småföretagarna, men jag tycker att människans välbefinnande är det viktigaste för ett fungerande samhälle. Alla människor har rätt till ett drägligt liv, oavsett om man är sjuk, frisk, kort, lång, tjock, smal, vit, svart, gul, brun, röd, grön, saknar en lilltå eller är vänsterhänt. Alla människor har den rätten.

Igår röstade Sverige. Sverige sa nej till humana värderingar och sa istället ja till osäkerhet, rädsla, privatiseringar och ökade klyftor.

Jag tycker att det är fel, vad tycker du?"

Rösta är SÅÅÅ viktigt!

Igår tog jag mitt ansvar för Sverige och röstade i ett mycket viktigt val.

Blog Awards.


Här är mina val:

ÅRETS BLOGGBUSINESS:

Käääänzzzzaaaaaa... Bruden får erbjudanden, och nappar, på att designa smycken, skor, kläder, strap ons, buttplugs... Ja, finns det något hon inte får designa egentligen? Snygg!


ÅRETS BLOGGINSPIRATÖR:

Men fyy, vill inte rösta på någon här... Vem nominerade dessa nissar? Jag väljer Colorelle bara för att jag inte har någon aning om vem det är och hon var typ snygg.


ÅRETS BLOGG-TV:

Bella & Tyra-show. Avsnittet med Kissie var nog det bästa jag sett. Aldrig förr har jag tagit fram skämskudden så många gånger, inte ens när jag kollat på Kungarna av Tylösand. Underbart.


ÅRETS KÄNDISBLOGG:

Mariaaa! You've got to see her! Maria Montazami är bäst i världen. Mysmamma! Vill bara gona mig in bland hennes tuttar och tassels och ligga där för alltid. Åh!


ÅRETS MEST ORGINELLA:

Det är inte snyggt med blekta ögonbryn, men Rebecca Simonsson är så jävla snygg ändå. PS. Vilka fan är de andra?????


ÅRETS MODEBLOGG:

Andreas Wijk... Bara för han har så ljuvliga bilder man nästan får picturgasm av.


ÅRETS NYKOMLING:

Ana Gina! Alla pratar om henne och hennes karaktärer (plus att hon är snygg!!!!!) och hon har verkligen etablerat sig på blogghimlen. Själv tycker jag inte att hon är så rolig men hon är ju snygg iaf!!!!!


ÅRETS SKÖNHETSBLOGG:

Lindas sminkblogg. Varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag har en barndomsvän som heter Linda och för att jag gillar smink. Man blir snygg av det.


BLOGSTAR:

Vad är det här för kategori? Nåja, tog i alla fall Angelica Blick bara för att hon var snygg.


GULDPENNAN:

Ååååhhhh jag vill ta både Alex Schulman och Spiderchick! Vänta, får man rösta hur många gånger som helst? Jamen dåså!


ROLIGAST I BLOGGVÄRLDEN:

Åh KARIN KETCHUPMAMMAN! Älskar henne! Roligaste kvinnan någonsin! Sen är hon rätt snygg för att vara morsa också.

Var det fest igår eller?

Svar: Jag tror det.

Jag tar förövrigt tillbaka allt jag sagt om att jag är bakissöt. Huva.

I mitt bästa esse

Kom på att jag har ett annat porträtt av mig liggandes.

*en gång för länge sedan*

Jag: Fan, David. Du är så bra på att rita. Rita av mig.

David: Okej, skicka en bild jag kan rita av då.

Jag:

(Hahahahaha, ja jag vet. Så jävla larvigt att skicka den snyggaste och därmed också mest olika bilden på mig. Men men)

*väntetid*

Jag: Nå?

David: Klar.


Ptja, måste nog erkänna att jag är mer lik mig själv på den andra bilden. Men Hitlermuche, det passar jag inte i.

En liten anekdot från första ring

Fan vad gammal jag lät som såg jag nu. Det var ju mindre än två och ett halvt år sedan jag gick andra året på gymnasiet, inte två och ett halvt sekel sedan.

Hur som helst hade vi någon slapp lektion (kan ha varit svenska, jag brydde mig inte så mycket och fick ju tydligen ändå bara godkänt av fitt-Erika som jag efter det utvecklade ett starkt förakt för under de resterande åren på Mediagymnasiet och jag ville strypa henne varje gång jag såg henne och hennes kortklippta hår i korridoren och jag tror att jag börjar komma bort från ämnet nu) på eftermiddagen och jag satt och gjorde ingenting med några i klassen. På den tiden hade vi en galen tjej i klassen som hette Camilla som inte tyckte om att sitta stilla utan ville mest springa runt och störa alla andra. Personligen tyckte jag att hon tog steget för långt den där eftermiddagen när hon bestämde sig för att rycka upp dörren till toaletten jag satt på och kissade...

För att ta det från början. Jag blev kissnödig och bestämde mig för att gå på toaletten. Det finns typ tre eller fyra toaletter bredvid varandra i just den korridoren och jag gjorde snabbt mitt val. Satte mig sedan ner och kände hur den varma strålen lämnade min kropp och sinade ner i toalettstolen. DÅ! Just DÅ, hörde jag hur dörren plötsligt rycktes upp, och under den tiondels millisekunden handtaget drogs ner och jag såg att dörren gick upp, hann jag tänka en miljon tankar. Bland annat om det var skolans snyggaste kille (nej, tänker inte skriva ut namn på denne) som skulle komma på mig, sitta här och tömma min blåsa. Andra tankar var om det var möjligt att dyka ner i toalettstolen och gömma sig, och om jag möjligvis hade en AK47:a på mig jag kunde skjuta skallen av mig med.

Men där stod Camilla. Under kanske en sekund var vi båda helt tysta och bara stirrade på varandra. Jag av förskräckelse, hon av förvåning. Och jag minns inte riktigt vad som hände sen, men jag kan tänka mig att Camilla vred sig av garv medan jag skrek: "STÄNG DÖRREN! STÄNG DÖRREN FÖR I HELVETE!".

När jag fått på mig mina byxor igen tog jag tag i Camilla och väste ont: "Du säger ingenting till någon, fattar du?"

Camilla bara skrattade. Och skrattade. Och skrattade. Fan, hon skrattade varje gång hon såg mig i flera veckor efter det. Hon insåg nog aldrig hur förnedrande det var för min sargade själ.

Såhär i efterhand skrattar jag också. Jag sa nyss till Camilla att jag idag hade tyckt att det var askul om hon gick in i klassrummet igen och förkunnade för alla att hon nyss hade sett mig pissa på toan. Och hon sa att idag hade hon tryckt upp en bild på mig kissandes på ett plakat och gått runt och demonstrerat. Det tvivlar jag inte på.

Hur det såg ut? Ptja, ungefär såhär:

Fick hem ett brev

Jaha, nähe... Då gör jag väl inte det då.

Ååå så roligt att Jonna är här...

Cha cha.

Imorgon är det torsdag och jag är sååå glad för det. Inte över att jag ska upp klockan sju, men för att det händer massa andra roligheter under dagen. Bland annat att jag och Denise ska äta tacos och kolla på Scary Movie. Jag ÄLSKAR Scary Movie.

Några favoriter ur Scary Movie-filmerna.

• När Cindy kastar ner sin mormor för trapporna, och sedan pianot på densamme

• När den manhaftiga gympaläraren flashar pungen

• När alla erbjuder sina stolar till den snygga tjejen och den rullstolsbundna tönten skickar iväg sin rullstol till henne

• Pedofilprästen som ska passa Cody

• Michael Jacksons näsa

• Negrerna i tältet i Brokeback Mountain-stil

• Boxningsmatchen där alla bryter nacken

• Cindys första äktenskap. "Don't call me no bitch, you ain't shit!"

Ligger och småfnissar bara jag tänker på't. Larvigt nog.

Jag har aldrig sagt att jag är en fräsch tjej

Laddar upp inför kvällens födelsedagsfest hos min granne med att städa mitt rum. Jag har levt i en misär de senaste dagarna. Inte nog med att mina kläder som vanligt har legat i högar här och var, nu när jag är sjuk är dessutom mitt nattduksbord täckt av snorpapper. Och massa gamla p-ringar. Använda p-ringar.

Ja, okej då. Bara en, som jag tog ut igår. Men fortfarande äckligt!?

Jaja, det är knappast någon hemlighet att jag inte är så fräsch egentligen. Efter städningen tror jag att det är dags att ta veckans dusch. Det blir bra.

Politikersnack med syrran

Emmi: Bara så du vet, så kommer jag respektera dig mycket mer om du röstar pirat i valet.

Jag: Och jag respekterar dig mycket mindre för att du röstar pirat i valet.

Sjuk som en ***

Ligger i sängen och är döende, som ni kan se. Det känns som att jag fått en släng av både hivet och cancern. Och lite tyfus på det. Kanske gonorré också.

Men mamma säger att jag är larvig och att det bara är en förkylning.

???

Ursäkta? Jag håller på och dör här och du säger att det bara är en förkylning? Visst. Skrattar bäst som skrattar sist.

Utnyttjade dock mina sista krafter till att ta mig till centrum. Där finns det ett apotek där man kan köpa medicin så man blir frisk. Det gjorde inte jag. Jag gick till Lidl och köpte glass, ostbollar och vitlöksbröd.

Kurering for champions.