En liten anekdot från första ring

Fan vad gammal jag lät som såg jag nu. Det var ju mindre än två och ett halvt år sedan jag gick andra året på gymnasiet, inte två och ett halvt sekel sedan.

Hur som helst hade vi någon slapp lektion (kan ha varit svenska, jag brydde mig inte så mycket och fick ju tydligen ändå bara godkänt av fitt-Erika som jag efter det utvecklade ett starkt förakt för under de resterande åren på Mediagymnasiet och jag ville strypa henne varje gång jag såg henne och hennes kortklippta hår i korridoren och jag tror att jag börjar komma bort från ämnet nu) på eftermiddagen och jag satt och gjorde ingenting med några i klassen. På den tiden hade vi en galen tjej i klassen som hette Camilla som inte tyckte om att sitta stilla utan ville mest springa runt och störa alla andra. Personligen tyckte jag att hon tog steget för långt den där eftermiddagen när hon bestämde sig för att rycka upp dörren till toaletten jag satt på och kissade...

För att ta det från början. Jag blev kissnödig och bestämde mig för att gå på toaletten. Det finns typ tre eller fyra toaletter bredvid varandra i just den korridoren och jag gjorde snabbt mitt val. Satte mig sedan ner och kände hur den varma strålen lämnade min kropp och sinade ner i toalettstolen. DÅ! Just DÅ, hörde jag hur dörren plötsligt rycktes upp, och under den tiondels millisekunden handtaget drogs ner och jag såg att dörren gick upp, hann jag tänka en miljon tankar. Bland annat om det var skolans snyggaste kille (nej, tänker inte skriva ut namn på denne) som skulle komma på mig, sitta här och tömma min blåsa. Andra tankar var om det var möjligt att dyka ner i toalettstolen och gömma sig, och om jag möjligvis hade en AK47:a på mig jag kunde skjuta skallen av mig med.

Men där stod Camilla. Under kanske en sekund var vi båda helt tysta och bara stirrade på varandra. Jag av förskräckelse, hon av förvåning. Och jag minns inte riktigt vad som hände sen, men jag kan tänka mig att Camilla vred sig av garv medan jag skrek: "STÄNG DÖRREN! STÄNG DÖRREN FÖR I HELVETE!".

När jag fått på mig mina byxor igen tog jag tag i Camilla och väste ont: "Du säger ingenting till någon, fattar du?"

Camilla bara skrattade. Och skrattade. Och skrattade. Fan, hon skrattade varje gång hon såg mig i flera veckor efter det. Hon insåg nog aldrig hur förnedrande det var för min sargade själ.

Såhär i efterhand skrattar jag också. Jag sa nyss till Camilla att jag idag hade tyckt att det var askul om hon gick in i klassrummet igen och förkunnade för alla att hon nyss hade sett mig pissa på toan. Och hon sa att idag hade hon tryckt upp en bild på mig kissandes på ett plakat och gått runt och demonstrerat. Det tvivlar jag inte på.

Hur det såg ut? Ptja, ungefär såhär: