Jag lever. Bara så ni vet.

Jag dog inte helt igår. Efter pommes, kyckling och en liter beasås kändes det helt okej. Tittade på True blood och orkade bara inte skriva. Orkar bara skriva nu för jag ligger i sängen och tänkte testa att skriva från mobilen eftersom att det ändå inte går något roligare på tv (nej, henrik dorsin är inte roligare än det här). Men nu ska jag nog sova för jag är trött och detta har tagit tio minuter att skriva. Förlåt för inga radbyten. Inte mitt fel. God natt.

Efter en natt i Vaxholm

Jepp, bakis. Skriver sen, måste äta och sen dö lite. Bra.

Clubbin' with mah girlz

Imorgon ska jag ut. Det är sista partyhelgen för mig innan min nykterism går av stapeln. Det firar jag inte som jag vanligtvis skulle göra, med mina Conversedojor på ett mysigt Söderhak i lugn och trevlig miljö.

Jag ska ut och klubba.

Heter det så förresten? Ni vet ett sånt ställe man går till BARA för att man vill dansa och inte ha det lite trevligt med nära vänner.

Problem 1.
Jag dansar inte. Och jag har inte heller råd att supa mig så full så att jag faktiskt kan dansa. Men jag ska dansa ändå. Jag ska utmana mig själv och dansa, om det så är den stela trestegsdansen så ska jag fan i mig dansa.

Problem 2.
Det är inte jag. Jag ska vara laidback. Jag ska inte vara dansig och galen och dricka drinkar och shots. Egentligen. Men det blir roligt att spela en roll tror jag. För en kväll får man vara någon annan än sig själv. Sitt tråkiga jag. Trots att jag troligtvis kommer se ut som denna vilsna tjej under kvällens gång:

Bild från Stureplan

Men det blir bra. Jag tar mina high heels och sen KÖÖÖÖR VI!

Eller hur man nu säger att man ska sätta igång och festa.

Läser lite DN

Brukar inte tidningarna vara väldigt hypade på att snappa upp dödsorsaker i sina artiklar om avlidna? Märkligt att det inte står något om det i det här fallet.

Det som inte fick hända hände.

Jag är fortfarande lika chockad och uppgiven sedan jag fick veta det igår. Det kom som en smäll i ansiktet. Jag hann aldrig uppfatta någonting kändes det som. Allt blev bara svart.

Jimmy och Emelie har gjort slut.

Jag har så svårt att fatta grepp om det. Ibland förstår jag allting, och då bara gråter jag. Ibland förstår jag ingenting, och då stirrar jag bara apatiskt in i väggen.

Och pappa kommer in i rummet och frågar om jag inte ska äta lite middag och jag bara ligger i min säng och gråter och skriker: "NEJ, DET SKA JAG INTE, JIMMY OCH EMELIE HAR GJORT SLUT, KAN DU FATTA DET ELLER!!" och pappa tittar ledsamt på mig och säger att jag faktiskt måste äta någonting men jag bara fortsätter gråta och skriker att han inte är min pappa, fast det ÄR han ju, men jag är bara så himla LEDSEN.

När jag har gråtit hela natten frågar han om jag inte ska till skolan och jag säger bara med tomhet i rösten att skolan inte har någon betydelse alls nu när Jimmy och Emelie inte är tillsammans längre. Jag hör hur han suckar och stänger dörren och jag blundar och bara känner att jag vill dö, för livet har ingen mening om inte de är tillsammans.

Till slut går jag upp. Hittar en chipspåse i skafferiet. Tröstäta. Tänker att för varje chips jag äter kommer Jimmy och Emelie att komma närmare varandra. Så jag äter. Fortare och fortare. För Jimmy och Emelies skull. Till slut är hela påsen slut och jag tycker inte att de har kommit tillräckligt nära varandra så jag vänder upp och ner på hela köket i jakt på mer fettindränkta potatisskivor som kommer föra Jimmy och Emelie till varandra igen. Men jag hittar ingenting. Så jag sjunker utmattad ihop på köksgolvet.

Sen är jag bara tom. Fylld av ingenting.

Livet är skit.



P.S. Detta inlägg har en vad man kan kalla för skämtsam underton. Vissa skulle säga att det kanske är osmakligt, och vem vet, kanske är det bara av chock som jag skriver ner massa ord på internet just nu och kommer ångra mig senare och ta bort allt, men sanningen är den att jag ÄR ledsen och båda personerna i det här inlägget känner mig så jag tror de vet hur de ska ta det*.

*Ja, att de ska bli tillsammans igen för att jag ska må bra såklart.

Sssschhhh, han sover!

Titta vad jag har i min famn. En alldeles ny (nåja, tack Johan) liten... bebis. Är han inte söt? Har inte bestämt något namn än. Men något fint ska det bli. Så att han matchar med Lisa (min Nikon D40) och Pelle (min iPod) som är mina finaste och bästa ägodelar. Jag älskar de alla tre. Ni är mina bebisar, glöm aldrig det. Who needs a man?

Jag tittar på Catch me if you can...

Jag: http://sv.wikipedia.org/wiki/Frank_Abagnale, det där är så jävla coolt egentligen. Och sjukt!

Alex: Tre biljarder månader sen ringde och vill ha tillbaka sin nyhet/film.

Jaja, det är fortfarande coolt och sjukt...

Happy friday!

Vilken energi jag haft idag, trots att jag varit sjuk. Har saknat den här lycko- och produktivitetskänslan. Jag har dansat runt i lägenheten och lyssnat på The Voice och sjungit i en fjärrkontroll. Gäddhänget har fladdrat, brösten har hoppat (nej, efter 18 är de inte så jävla fasta längre) och celluliterna har dansat över låren, men vad gör det? Jag har känt mig glad och det var första gången på ett bra tag, så det tog jag till vara på. Imorgon går jag nog och tränar, så jag fortsätter vara såhär glad. För det kan jag verkligen säga behövs nu, i skoltider med fem timmar religion per vecka och tidiga mornar.

Men det har varit bra idag. Härligt.

Förutom att min mus inte funkar som den ska. Alltså inte min mus, men datormusen. Den andre funkar väl som den ska, hoppas jag. Får testköra ikväll, bara för säkerhetsskull.

Färdig.

Färdig.

Engelska: Done
Spanska: Terminado
Franska: Terminé
Italienska: Completato
Finska: Valmistunut
Grekiska: ολοκληρωθεί
Tyska: Abgeschlossen
Polska: Zakończona

Ja. Det är klart nu. Nu är jag färdig. Jag är ολοκληρωθεί.

Herregud, jag känner mig som en ettagluttare.

Fast jag vet inte riktigt hur såna känner sig. Ni förstår att jag gick på sexårs innan jag började i ettan och jag visste att hela min grupp där skulle börja med mig på lågstadiet, så jag var inte särskilt nervös för att börja skolan, men om jag inte hade känt någon i min nya klass hade jag varit lika nervös nu som jag var då.

Som en jämförelse liksom.

För övrigt är det sjukt att jag börjar trean. Åren går tokfort verkligen. Imorgon tar jag studenten, typ. Kommer ihåg första dagen i ettan när det var samling i caféterian och jag stötte ihop med en tjej i trean som hade stjärnor tatuerat på armarna, och jag tyckte hon var coolast i världen. Vet inte om det var för att hon hade tatueringar eller för att hon gick i trean, men nu är det jag, JAG!, som är coolast i världen.

Fast utan tatueringar då.

Heippa!

/ En nervös Jonna

PS. Detta är inte min nervösa min egentligen, tror inte att jag har en sån, men det var ett försök iaf.

ETT SISTA!

WAH! Kom på nu, bara några minuter innan det blir en ny dag, att jag måste skriva mitt femte inlägg.

Tyvärr har jag inget att framföra. Jo, jag är naken, halvtrött, svettig och håller bergis på att bli sjuk. Det var bara det.

På återseende, imorgon ska jag till skolan för första gången på jättelänge. Det känns okej. Men man är ju störst nu och får supa ner ettor på nollningen. Det känns mer än okej.

Kurt-Kenneth har fått en konkurrent

Läser det här och visst är det hemskt men jag kan samtidigt inte låta bli att lägga mig på golvet och gråta av skratt.

Fattar ni? Ser ni vad ungen heter?

Arne-Mathias.





Tystnad.





Tystnad.





Tystnad.




BAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!


Tänkte ingen på att den där nålen kanske hamnade i halsen på ungen på grund av att Gud blev lite sur över att hans skapelse fått ett sånt... vedervärdigt namn? VA? TÄNKTE INGEN PÅ DET!?!

Nähe. Där har ni svaret iaf. Man döper inte sitt barn till Arne-Mathias utan att det får konsekvenser.

Suomilainen bilderi

Min finlandsresa började här:

och här:


Och avslutades här:

och här:



Och någonstans där i mitten hände det massa roliga saker, men det får vara sålänge. Jag kanske orkar sedan, men ni ska veta att det är omständigt att ladda upp bilder på Blogspot.

Jag glömde!

Glömde helt bort att jag hade en blogg också. Så jag får jobba på mitt löfte nu under kvällen, eller hur?

Jaha.

Det har regnat idag. En neger vann hinderfinalen. Min hårfärg gör att jag ser blek ut.

Återkommer snart. Tre inlägg to go.

Jag lever!

Och det ska firas med fem blogginlägg idag som kompensation för att jag varit borta så mycket den sista tiden, ok?

Vi börjar nu.

Ett...

Äntligen hemma! För en dag...

Så skönt att andas svensk sommarluft. Eller inte. Varmt som sjutton och svetten slutar inte rinna. Fast borta bra men hemma bäst heter det ju av en anledning. Dock så insåg jag att ingenting hade förändrats i Tumba under de här två veckorna. Samma alkisar och fjortisar sitter i centrum, samma blattar rånar en stackars tant och samma finnar är ute och går med sina stavar.

Precis som det ska vara.

Nu ska jag åka och träffa mina bästa vänner som jag inte sett på två veckor. Sedan kommer jag inte heller träffa Johanne på tre veckor, vilket känns tråkigt. Speciellt med tanke på att det inte ens ska bli bra väder under Halmstadsveckan, vilket gör det ovärt att åka dit kan man säga.

Slänger eventuellt upp lite Finlandsbilder ikväll, min dator segar fruktansvärt mycket nu, bara för en enda konvertering av en simpel ljudbok. Hå hå ja ja, visste väl att jag skulle köpa en dator i 20.000 kronors klassen.

HEJ!

Sex and the Cityliv, eller va?

Sitter i köket hos mina kusiner i Helsingfors och chattar med Mikaela som sitter mindre än en halvmeter ifrån mig. Jag har ätit mackor och druckit saft och nu är jag nöjd och ska nog bege mig till tvättstugan där jag ska sova de kommande dagarna. Det är på en hård, men ganska stor, bäddsoffa och i ett rum utan något skydd för fönstret så klockan fyra kommer jag bli väckt av ljuset. Inte det roligaste kan man tycka, men det får gå. Som om det finns något bättre i Finland anyways.

Vi har tittat på Sex and the City, och jag småler åt tanken på att jag förut ville leva det livet som Carrie hade. Snygga kläder, snygg man, pengar i mängder, schyst våning i New York och jobb på Vogue. Idag vill jag liksom bara ha man, ungar och ett hus i Nyköping. Tänk så fort man kan ändra sig på... ett år.

Jag vill...

Jag vill att solen ska skina hela tiden för det är för i helvete augusti och sista sommarmånaden och jag är inte i närheten av så brun som jag vill vara. När jag ser mig i spegeln ser jag bara ett jävla lik med äcklig hy som stirrar tillbaka på mig och då vill jag bara gråta och smörja in mig med BUS och bli helt fläckig.

Jag vill börja träna regelbundet igen och känna hur trött och svettig jag blir under och efter ett intensivt träningspass. Att gå hem på kvällen när det är svalt ute och stå i duschen en halvtimme när jag kommit hem.

Jag vill färga håret eftersom att jag alltid alltid alltid tröttnar på mitt hår en vecka efter att jag färgat det och jag skulle lätt vilja ha blont hår igen om det inte slet så mycket på håret och jag fick äcklig fjortisutväxt. Men det går knappast så jag tror att jag visst bestämt vill ha Frida Fahrmans morotsröda hår istället för det är grymt snyggt, hade gärna haft fräknar på det också. I mörkt hår ser jag bara blek och äcklig ut.

Jag vill ha inspiration till att börja plugga och syssla med hobbyer på fritiden igen. Snart börjar skolan och jag vill bara få allting överstökat, men jag önskar att jag snart känner att jag ska börja kämpa hårt igen och hitta roliga intressen och vilja att lära mig och upptäcka saker. Just nu orkar jag bara inte.

Jag vill kramas och pussas lite och eventuellt kanske ligga, men det är liksom inget nödvändigt ont känner jag, det kommer när jag kommer och det ska vara rätt ligg då, som det var förut. Det är mest det med kramandet och pussandet som är halvt jobbigt. Ibland önskar jag att jag vore en eremit eller asexuell eller vad det nu är som gör att man inte är sugen på att pussas och kramas, för det är jobbigt när man inte har någon att göra det med.

Jag vill börja laga mat och upptäcka nya spännande rätter som jag faktiskt kan tycka om även fast jag är kräsen som en treåring och helt värdelös på att laga mat egentligen.

Jag vill köpa nya, mysiga höstkläder så jag är FIN i höst och inte ser ut som något katten släpat in som jag skulle göra i mina nuvarandre kläder. Fina jackor, strumpbyxor, skor, halsdukar, tunikor, klänningar, koftor. Jag vill ha allt!!!

Jag vill bara ha ett bra sista år i Sverige och inte drabbas av några jävla höstdepressioner som drar ner mig i skiten för där har jag varit så många gånger och det är ruskigt svårt att ta sig upp där ifrån igen och det är inget jag vill kämpa med i år också.

Jag vill bara vara lycklig.