Ett litet tecken på manodepressivitet

Ha, vilka jäkla uppdateringar jag har hunnit med idag.

Manodepressivitet as it's best, eller vad säger man.

Tror det har att göra med att när jag har bra saker planerade och saker att se fram emot så känns det lite lättare att gå igenom dagarna utan att vilja dö på kupp. Vilket förvisso är bra, men man vet aldrig när det tar slut. Kanske när tid och lust för nya planer plötsligt försvinner. Men den dagen, den sorgen, som man säger.