Mitt liv är ett fullständigt kaos

Det har hänt så mycket de senaste dagarna att jag knappt vet ut eller in längre. Mitt liv har tagit en vändning och jag har ingen aning om hur jag ska hantera allting. Det är så mycket att tänka på, så mycket nytt och så mycket gammalt som måste bort. Jag vet inte hur jag ska göra. Allt är förvirrande.

Jag har fått min första mens.

Nä ja ba skoja. Den fick jag för länge sen och det var inte alls lika kaotiskt som det jag upplever nu. Faktum är att det gick lugnt till på en husvagnstoalett...

Hur som helst.

Enda anledningen till att jag över huvudtaget kan skriva nu är att idag är en okej-dag. Ibland känner jag allting. Ibland känner jag ingenting. Nu känner jag... nog ingenting. Jag längtar bara till Emelie och Johanne hämtar upp mig så vi kan åka och köpa Halloweenprylar. Klarar inte av att vara själv och ensam längre. Dagarna är okej, men kvällarna och nätterna är fyllda med ångest, oro, tystnad och övergivenhet. Jag klarar inte av det.

Jag kommer rehaba hos söstra mi ett tag. Inte länge alls, men tillräckligt länge för att kanske få nya insikter om hur mitt nya liv ska kunna levas. Förlåt för att jag bara hintar om vad saken gäller, men jag anser mig inte redo att berätta för världen vad som hänt. Ni kommer förstå inom sinom tid.

Så om jag inte skriver är det inte för att jag är död, det är jag bara nästintill, utan för att jag har viktigare saker i mitt liv att ta hand om nu.

(Men jag går fortfarande in på bloggen och läser kommentarer, så om ni vill göra mig lite gladare kan ni väl i alla fall skriva något om hur snygg jag är och/eller hur mycket ni älskar mig?)

Adios!