Jag. Dör.

Okej, var ute och sprang nyss. Ja, jag vet. Någon måste ha lagt knark i min middag. Men hur som helst gjorde jag det.

Och jag kan säga att jag aldrig mer ska göra om det.

Fem intervallrundor (?) sprang jag på Röstu Hage innan kroppen, hjärtat och hjärnan sa stopp. Okej, egentligen sa de "STOPP, vi vill hem och käka chips" redan i mitten av första varvet, men jag kämpade emot. Känner mig så duktig nu.

Men också väldigt äcklig. Är fortfarande andfådd. Svettas som en gris. Duscha borde jag. Istället sätter jag mig vid datorn för att skriva blogg och berätta att jag varit ute och sprungit.

Något står inte rätt till här alltså.

Här är jag när jag svettas och flåsar. Bara så ni vet.