Min goda vän Alex

Jag: Hur åker du till jobbet? Saltsjöbanan och sen tunnelbana?

Alex: Ja.

Jag: Okej.

Alex: Men jag kan egentligen ställa mig vid Slussen och sen med ryggen mot riktningen till jobb och runka och tänka på dig och av orgasmen får jag sån fart att jag är framme på nolltid.

Alltså jag tror inte att jag skulle kunna leva utan Alex. Vår hatkärlek till varandra är det fan inte mycket som slår. Även om vi inte är vänner för alltid utan säkert snart kommer bli osams igen så överlever jag på tanken att Alex kommer vara lika rolig mot någon annan som han varit mot mig.

Tack Alex, jag vet att du läser, för att du är som du är. Så. Jävla. Rolig. You are a great manfriend.