Who am I!?

Skummade igenom gamla inlägg och hittade det här inlägget, "The road ens here and I don't know where it's gonna start from again".

Och jag tänker bara att jag fortfarande inte har hittat mig själv. Jag har fortfarande någonting som saknas i mitt liv som inte kan sättas ord eller ett finger på. Det är bara något.

Skillnaden från nu och då är att jag idag inte gråter mig till sömns och känner att allt är hopplöst, utan jag är mest "whatevah, det kommer väl". I allra högsta grad har jag nog medicinen att tacka för det. Istället för att gråta känner jag mig likgiltig och "whatevah". Det är förvisso inte den roligaste känslan den heller, men det är minst lika tråkigt att vara emo hela tiden.

Nu känner jag mig i alla fall i hyfsad form att faktiskt driva en HUMORBLOGG, och inte en sorgeblogg där varje inlägg består av "ja hatar mitt liiiiiiiiiv" och såna tramserier.

Någon gång skall jag finna den jag är. Eller så gör jag inte det och dör asung i en bilolycka eller något sånt coolt. Time will tell.