Mitt liv är slut. Totally.

Sista dagen på jobbet idag. Och jag vill bara dö nu. Fick blommor av personalen på min avdelning. Var tvungen att gå in på toaletten för att de inte skulle se att jag började böla. Haha, så jävla larvigt egentligen. Men det var så jävla fint. Och sen höll jag på att bryta ihop hela dagen för jag tänkte att det var sista gången jag skulle vara med de där ungjävlarna jag lärt mig att älska.

Jag kommer aldrig mer kittla Emelie. Aldrig mer höra Marcus säga "meela maat". Aldrig mer gunga William. Aldrig mer göra en sandkaka med Theo. Aldrig mer spela fotboll med Hugo. Aldrig mer se Vidars sura min. Aldrig mer höra andra Vidar gnälla över ingenting. Aldrig mer ha tysta Mischa i mitt knä. Aldrig mer höra Elias säga "mej åsså" när jag har gjort något på de andra ungarna. Aldrig mer ha Leo sovandes i mitt knä och lukta på hans mjuka hår.

På riktigt håller jag nästan på att börja grina när jag skriver det här. Men då känner jag mig som en pedofil och vill sluta med det. Hoppas Johanne har popcorn och sånt hemma så jag kan tröstäta ikväll, känner nästan för att köpa med mig en folle eller två, men då tror jag att jag bara skulle vilja supa ner mina sorger ännu mer så det är kanske ingen idé.

Det löser sig helt enkelt. Nu ska jag tröstplatta min lugg.