Vem hade kunnat tro att mitt paradis finns på landet?

Jag måste ha det största jävla storstadskomplexet i Sverige. Tänkte på det efter att jag hade tagit mig igenom en helvetes resa från Göteborg till Halmstad i söndags kväll, med BUSS. Min första tanke var att det skitjobbigt att åka buss, för det gör man inte långa sträckor i Stockholm. Sen tyckte jag synd om människor som gick av bussen mitt på landet mitt i ingenstans. Tyckte synd om dem bara för att de inte var från Stockholm. Jag gick runt i Halmstad och pratade högt och tydligt på stockholmska bara för att alla skulle förstå att jag kom från Stockholm och visst var lite finare och lite bättre. Det är så jävla larvigt. Jag gör alltid det.

Hur som helst. Imorgon åker jag till kusinernas landställe i Finland. Det ligger en båttur från Hangö, som mycket möjligt kan vara Finlands svar på typ.. Öh. Marstrand? Åhus? Båstad? Whatever. Och där kan vi snacka om att det är landet. Från "centrum" som består av en glasskiosk, en affär och några båtar tar det kanske 30 minuter, om inte mer, att köra, i skogen såklart. Man åker upp, ner, åt höger, åt vänster. I en trång skog. I 30 minuter. Japp, landet.

Väl framme. Alltså. Ett utedass. En fiskebod. Två stugor. Vid det här laget i vanliga fall borde jag alltså spy. Men jag gör inte det. För vid första steget ut ur bilen, vid första andetaget av den finska lantliga luften, känner jag på en gång att det kommer bli underbara dagar framöver. Jag bryr mig inte om att närmaste H&M ligger 30 mil bort, eller att jag inte kommer kunna bli full på minst en vecka.

Att ligga på bryggan, eller framför allt den underbara kroppsformade klyftan i berget precis vid vattnet, med musik i öronen eller en bok framför ögonen, från det att solen går upp tills att den går ner.Att äta grillat kött eller fisk varje kväll tillsammans med sallad och mineralvatten. Att sitta i den enda bastun i världen (förutom mormors såklart) jag står ut med (i två minuter åt gången i alla fall). Att bli toksvettig och sedan springa från bastun, ut på bryggan och hoppa i vattnet. Att inte vilja vara sist upp ur vattnet eftersom att jag har fobi för djupa vatten, men tyvärr har kusiner med alldeles för lite underhudsfett för att klara av att stanna i vattnet lika länge som mig och inte få bada lika länge som jag egentligen vill. Att varva av kvällen i en badrock med kvällsmackor, kortspel och TV-tittande. Att ligga med Mikaela i vår stuga och prata om Harry Potter i flera timmar, skratta hur mycket som helst och sedan somna av utmattning. Att göra om samma procedur dagen efter.

Det, mina kära vänner, är fan i mig balsam för själen. Och anledningen till att jag aldrig kommer se ner på Bromarv som jag gör på typ Motala.


Bild från förra året i mitt finska paradis. Och ja, jag onanerar.