Är med möjligt att vara omedvetet störd, på riktigt?

En grej jag tänkt på. Psykiskt störda människor. Nu menar jag inte de med Aspergers eller ADHD, utan människor som på riktigt är psykiskt störda och ständigt utgör en fara för sig själv och människor i sin omgivning. De vet väl oftast inte själva om att de är sjuka. De tycker väl att det är normalt. Men finns det en chans att man verkligen, VERKLIGEN kan vara övertygad om att man är normal fast man i själva verket är ett jävla psykfall? Ta mig som exempel. Har ganska bra betyg, bra umgänge, lite socialt inkompetent men det får man leva med, käkar medicin mot depression så det är inget som stör mig varje dag. Borde helt enkelt ha ett allmänt bra liv. Finns det någon chans att jag i själva verket skulle vara en galning som lurat alla inklusive mig själv?

Jag känner mig som Halle Berry i Gothika. Folk runt omkring är övertygade om att hon är psykiskt störd medan hon själv vet att hon är normal. Så är det för mig. Jag är normal. Jag är inget jävla psykfall. Men varför gör jag som jag gör? Varför gör jag så sjuka saker? Jag är frisk. Jag vet det. Jag är bara en idiot.

Varför, varför, varför.

I nuläget vet jag inte vad allt det här betyder. Men det kommer eventuellt visa sig med tiden.