Era kommentarer värmer mig som en fet päls en kall januarikväll på väg hem från ett fylleslag.

En del personer har börjat kommentera mer och mer den senaste tiden vilket jag tycker är jätteroligt. Trots att jag allt som oftast skriver och publicerar rena skitinlägg (som det här, ungefär) finns ni alltid där och läser och skriver. Det känns fint! Och jag vet att jag är sämst på att svara på kommentarer och skriva i andras bloggar (förlåt Emelie, men du ska veta att jag går in på din blogg minst fem gånger varje dag så skriv inte för mycket om din pojkvän för du vet att jag blir svartsjuk då, hö hö hö) men ni skriver ändå och det får mig att vilja krama om och älska er allihopa (läs: alla två/tre).

Jag antar att jag är en större attentionhoe än vad jag trodde. Nu ska jag nog steka upp lite kyckling, har inte kommit igång med pluggandet heller. Nähe, told you...