Min nuffi

Varje natt den här veckan när pappa varit borta har min kisse sovit med mig. Det gör hon aldrig annars. Skulle nästan kunna säga att hon hatar mig. Men inte längre.

Det är ju ganska gosigt att skeda med en svart liten katt, men det jobbiga är att hon tar upp så mycket plats. Inte för att hon är stor, snarare tvärtom, men för att hon ligger på mitt tjocka duntäcke och lämnar typ 20 centimeter av det till mig. Det värmer ju inte ens mina tuttar. Så jag får snällt ligga intryckt mot väggen under mitt andra, tunnare täcke. Fast det är nog ganska bra egentligen, för då lär jag mig att jag inte behöver ha ett tjock, skyddande duntäcke över mig samtidigt som jag ligger inkurad mot det andra täcket. Jag blir liksom... självständig.

Så även om hon tar mycket plats så är det riktigt skönt att ha henne där. Speciellt när man vaknar mitt i natten efter en mardröm och behöver lite tröst. Visst, hon är ingen pussande och kramande pojkvän, men hon ligger i alla fall där. Med sin svarta päls. Alltid något.

Miffi, matti loves you! Snuttiplutti muttinutti!