We were waitin' on a sunny day

Jag var då på Bruce Springsteen nu ikväll. Eller Brucan som han så svenskifierat också kan kallas. Förutom att säga att det vara makalöst grymt och berätta att jag grät lite så ska jag säga att jag har jävligt ont i ryggen och fötterna. Men i alla fall.

Jag hade ganska bra utsikt och såg Bruce nästan hela tiden, förutom när han halkade på scen och försvann in i folkmassan.

Ni ser, den där pricken längst bort är Bruce. Det är bra att vara lång

Mamma, å andra sidan, hade inte lika mycket tur med utsikten.


Men hon klagade inte en enda gång. Min underbara pygmémor stod och dansade i nästan tre timmar till en av världens största artister. Älskar henne för det.