Roadtrip genom Svea Rike

Fick ett sms tidigare idag..

"Vi ska på roadtrip i sommar. Du, jag och Emelie. Börja spara pengar, vi ska sova i bilen och äta mat vi tagit med."

Jag kände redan när jag läste smset hur paniken började växa inuti mig. Även om jag blev varse om detta en månad innan vi eventuellt åker så klarar jag inte av såna här impulser att göra galna saker. För mig är det inte sova i bilen och äta medtagen mat. Det är medtagande av tält, sovsäckar, liggunderlag, kylväskor, vatten, cd-skivor, kylklaffar, bröd, skivad ost, rökt skinka, grillkorv, korvbröd, ketchup, en och en annan folle, varma kläder, kalla kläder, badkläder, tjocka strumpor, massa mormortrosor, pengar, JÄTTEMYCKET pengar, tejp, karta, mobiltelefoner, kamera, kanske någon fin klänning men annars mest sunkiga vildmarkskläder, en resdagbok, några böcker om man tröttnar på sällskapet och säkert hundra fler saker jag glömt.

För Emelie och Johanne hade vi lika gärna kunnat åka ikväll. Helt spontant och impulsivt. Men jag vet hur det går för dem och oss om vi gör saker spontant. Käpprätt åt helvete. Så det blir jag som står för planerna. Det är jag som suttit med näsan i en karta hela dagen, jag som räknat ut resväg, bensinpris och letat rastplatser att sova på och eventuellt bli mördad på av någon galen lastbilschaffis. Och jag känner att jag blir lugnare för varje minut jag planerar. Så länge det är jag som sköter biffen kommer allt blir bra. Helt säkert.