Den eviga tandläkarfighten.

Okej, så jag var hos tandläkaren idag. Alltid när jag ska till tandläkaren försöker jag se till att jag kommer lite senare än angiven tid. Inte för att jag vill verka märkvärdig och få tandläkarna att tro att jag har ett upptaget och hektiskt liv med massa viktiga möten och kaffedrickande raster. Utan för att jävlas. För att jävlas med tandläkarna som alltid gör att jag får vänta i tio minuter om jag väl kommer i tid.

Idag steg jag in i väntrummet 15.35 i stället för fem minuter tidigare då jag hade blivit tillsagd att vara där. Kände mig lite stolt. Tänkte att de skulle be mig följa med till ett rum, påpeka att jag var sen och att jag skulle säga "sorry" med ett nonchalant tonfall. Jonna - tandläkare 1-0 tänkte jag.

Icke. Jag fick ändå sitta i väntrummet i tio minuter. Tandläkare - Jonna 1-0. Fasen också.

Sedan fick jag i alla fall goda nyheter (efter att min mun hade blivit misshandlat för femtioelfte gången, det är lustigt det där eftersom att jag har fått tandläkarskräck EFTER att jag har varit hos tandläkaren så många gånger) och det var att 1. jag slipper min nattskena och 2. jag behöver inte komma tillbaka dit förrän om ett år. Jonna - tandläkare - 1-1.

Det blir alltså plusminusnoll och jag ser det ändå som en vinst. Jag och tandläkare har ingått i en vapenvila nu. Det känns bra.