Det är verkligen inte lätt när det är svårt

Jag är en person som det tydligen är väldigt lätt att störa sig på. Jag har förstått det sedan jag var ungefär 12-13 år. Hela högstadietiden var präglad av att vi fjortisbrudar störde oss på varandra. Var det inte jag som störde mig på Cassandra var det Emelie som störde sig på mig osv. Alltid var det något som man störde sig på. Denize störde sig på mig vid flera tillfällen. Min bästa vän. Vad gör man då när man inte ens vet vad man gör? Emmy störde sig säkert också på mig vid något tillfälle. Ja, kan räkna upp en hel del personer som någon gång har stört sig på mig.

Varför?

Jag är nog ganska jävlig. Skulle inte vilja vara med mig om jag var kompis med mig. Jag klankar ner på andra för att jag tycker att det är roligt. Det ska aldrig tas på allvar. Jag hatar inte negrer, cp-skadade, downisar, gamlingar och fula bebisar. Det enda jag hatar, handen på hjärtat, är högljudda blattar och fjortisar. Allt annat är bara på skoj. Ett sätt att roa sig på om man inte uppskattar Bellman-skämt.

Jag skulle kunna titta på mig spegelbild och tänka att jag är fulast och äckligast på hela jorden. Men jag väljer att inte göra det. Varför skulle jag det? Det säger jag inte ens med humor. Vad jag däremot säger med humor är att jag tycker att jag är snyggast, vackrast och bäst i hela världen. Plus det där med negrerna och downisarna. Ibland uppfattas inte det som humor. Vissa tror på riktigt att jag är världens självsäkraste människa. Det tycker jag är lite humor. Jag menar, se på mig. Så långt ifrån perfekt man kan komma och med den självkänslan. Don't think so.

Jag har låtit vad jag själv tycker om mig och mitt utseende styra mitt liv under så många år. Jag har hatat mig själv och alltid velat vara någon annan. Det är först den senaste tiden jag verkligen har kunnat acceptera att det här är jag och jag kommer aldrig att vara någon annan än mig. Jag låter inte det ta över mitt liv längre. Jag är bra på vissa saker, sämre på andra. Så är det helt enkelt. Jag har verkligen kämpat för att ta mig dit jag är idag, hur lätt är det egentligen att älska sig själv när man har avskytt sig själv i så många år? Rom byggdes inte på en dag.

Jag orkar inte ens läsa igenom den här meningslösa texten, kände bara för att skriva av mig. Jag är inte bättre än någon annan (högljudda blattar och fjortisar enda undantaget) men jag vet faan ingen som är bättre än mig heller.