Jag hade i alla fall tur med... Nä, just det, INGENTING!

Allvarligt nu. Jag gick hemifrån två minuter efter att jag hade publicerat mitt senaste blogginlägg. Två jävla minuter. Vad tror ni jag inser när jag kommit halvvägs ner för den där jävla fittbacken? Jo, att jag inte har plånboken med mig givetvis. Ingen jävla Ben & Jerrys från Gula villan till mig. När jag behöver det som mest. Fan fan fan fan. Jag hade slukat en halvliter B&J på tio minuter och sedan mått prima. Jag vet det.

Vad tror ni jag fick tröstäta istället? Två jävla morötter.

Det här är mitt 200:e inlägg. Det handlar om att jag fick tröstäta två morötter.

Deprimerande.