De där jävla drömmarna

Alltså ibland misstänker jag seriöst att precis innan jag somnar på nätterna, går jag i stället upp och ut genom dörren för att tigga knark av alla skummisar som säkert hänger här utanför på nätterna. För jag har alltid så jävla sjuka drömmar. Jag vet att drömmar är oftast är riktigt konstiga, men mina är verkligen över den genomsnittliga konstiga drömmen.

Jag drömde att jag, för tredje gången, blev vän med Blondinbella. Bara det är ju sjukt övernaturligt. Vi var i Polen tillsammans med Salo i min klass och gick förbi något villaområde där vi bodde (vi bodde i typ en villa där) och det låg post-itlappar på allas tomter och Blondie blev skiträdd för hon trodde av någon anledning att det betydde att hon skulle bli överfallen igen (ni vet Italienhändelsen) och jag fick säga "Nej, gumman! Det är ingen fara, jag finns här och skyddar dig! Älskar dig fo evah!" eller något liknande. Sedan kom vi fram till en bil och en polisbil och polisen hade precis tagit fyra killar för innehav av bensin, det är tydligen olagligt i Polen enligt min dröm. Sen byttes Blondie ut mot min barndomsvän Linda och vi la oss och skulle sova. Inne i vårt hus då givetvis. Då kommer Salo in i rummet och berättar att hon har haft trekant med en kille som också bodde i vår villa och en av killarna som blev tagen. Jag och Linda blev skitchockade och Salo var asglad för sexet var fantastiskt. Jag ville fråga om hon hade haft kondom eftersom att alla polacker har typ HIV, men gjorde aldrig det.

I alla fall, dagen efter skulle vi åka till Gröna Lund och jag bad Linda ta min plånbok i sin väska så jag slapp ta min. Det gjorde hon så gärna, men problemet var att sedan förflyttades jag till Söder där jag stod och väntade på en buss som skulle ta mig till södra station men jag tänkte "Äh, jag kan lika gärna gå till stationen!". Problemet är att jag hade limegröna cykelbyxor på mig och tänkte inte på att jag skämde ut mig utan tyckte att jag fick riktigt snygga ben i dem. Jag skulle aldrig någonsin ha snygga ben i cykelbyxor, vill bara förtydliga det. Men glad var jag när jag gick längs Fatbursparken, i mina limegröna cykelbyxor och utan plånbok.

Jävla märklig dröm alltså.