Historien om min fina bild.

Okej. Det här är alltså en bild jag ritade på bilden i nian. Ni känner säkert igen den som Venus födelse av Sandro Botticelli. Vi skulle alltså rita av kända målningar med hjälp av rutnät (alla som har gått i nian vet troligtvis hur jag menar och ni som inte har det - jävla whitetrash!) och jag bävade inför uppgiften eftersom att jag är kass på att rita. Fast när jag tänker efter bävade jag inför alla uppgifter eftersom att jag är kass på att rita. Nog om det.

Jag satt och bläddrade i någon bok med bilder på 'konstverk' när jag helt plötsligt fick syn på henne. Och jag bara visste. Det var henne jag skulle ha. Vackra, underbara Venus med det långa, ljuvliga röda håret. Jag började skissa. För varje lektion som gick uppenbarade sig Venus tydligare och tydligare på mitt A3. Jag var noggrann. För första gången i mitt liv var jag noggrann. Jag ville inte förstöra min fina Venus. Jag tog alltid en bild efter varje lektions slut. För att föja min fina Venus' utveckling. Mina vänner skrattade åt mig, men jag låtsades inte om dem. Jag var så stolt.

Men så en dag. Det var färgläggningsdags. Jag började få ångest. Jag visste att min fina Venus skulle bli förstörd om jag började färglägga henne. Då kom mina underbara* vänner Emelie och Johanne på att jag kunde rita med vanlig penna istället för målarfärg, då det skulle bli mycket bättre. Och så fick det bli! Jag färgla hela min fina Venus med vanlig färgpenna. Resultatet blev sådär. Snopen gick jag till min bildlärare Helene Falk och bad henne bedömma min färdiga bild. Hon tittade på den, tittade på mig. Tittade på den igen och tittade sedan på mig. Hon såg ledsen ut. Sedan sa hon "Men Jonna, varför använde du inte målarfärg?".

Jag vände mig om för att ge mina två vänner min allra värsta mördarblick, men ingen av dem vågade möta den. Jag kände mig förödmjukad, ledsen och besviken.

Jag fick inte MVG på min fina Venus. Med all sannolikhet fick jag inte ens VG. Emelie och Johanne förstörde henne. De förstörde allt hon stod för och allt hon betydde för mig. Och det kommer alltid att finnas kvar inom mig.

* detta är ett ironiskt ord.