Jag är bra. Jättebra, faktiskt.

Ibland hjälper det inte att stänga en dörr, man måste låsa den också. Låsa den och kasta bort nyckeln så att man inte står och rycker i handtaget. Gärna bränna upp dörren också. Fast då ser man ju iofs över till andra sidan, men ni fattar grejen.

Som tröst för att jag kände mig vemodig och lite uppgiven efter den där dörrlåsningen fick jag röka och äta godis. Välförtjänt efter träningspasset, tycker jag. Nu känner jag mig lite bättre.