Ikväll kunde jag börja leva igen

Säsongspremiär och jag var lyckligare än på länge. Äntligen var det dags att bege sig tillbaka till Harry Brandelius, gymnasiet i Göteborg där alla pratar stockholmska. Kasst och omoget manus ("Han är ju schystare än din farsa i alla fall!") blandat med sjuka och överdrivna intriger.  Att man gifter sig med sin döda frus syster som har en negerdotter som heter Olga och pratar stockholmska även fast mamman pratar flytande göteborska är för mig ett mysterium. Synd bara att den frun också dog. Förutsatt att min mamma och pappa fortfarande hade varit tillsammans och min mamma plötsligt dog hade jag blivit skitarg om han blev tillsammans med någon av mina mostrar. Om hon dessutom också dog (på bröllopsdagen, what are the odds?) skulle jag förbjuda honom att fortsätta gänga mina mostrar. Men ja ja, ones you done somebodys sister you never go back, eller hur man nu säger...