Ibland går det inte som man tänkt sig

Jag hatar när man har stängt och låst en dörr samt slängt nyckeln och någon hittar den sen och envist ska sätta nyckeln i låset igen bara för att dörren ska vara olåst. Och jag hatar att jag inte kan vara så arg som jag borde vara. Jag känner bara ingenting. Jag är inte ens ledsen egentligen, jag är bara lite fundersam. Varför står jag inte upp för mig själv? Jag är fan dum. Dum i huvudet. Korkad. Idiotisk. Jag borde hata men jag bryr mig inte. Jag är bara en vekling som inte kan stå upp för mig själv fast jag borde. Tråkigt det här.